<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834</id><updated>2012-02-09T03:53:26.875+08:00</updated><category term='Suara hati'/><category term='Book Review'/><category term='Sejalur perjalanan'/><category term='My life...'/><category term='Kolej oh kolej'/><category term='Inspirasi'/><title type='text'>Mrs. Campro</title><subtitle type='html'>Kehidupan itu seluas lautan. Menghadapi kehidupan, rintangan dan cabaran.Mengakhiri kehidupan, terserah pada ketentuan.Ada kisah, Ada kenangan, Ada catatan.

-----"Life is like surfing. Sometimes we all get tied up on looking and waiting for that perfect wave to come along. While doing this, we forget that surfing is not about finding that awesome wave, it's about enjoying the moment, loving what you're doing, going with the flow and making the best of what's been given to you."</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><link rel='next' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default?start-index=101&amp;max-results=100'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>107</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-750748343523371682</id><published>2011-05-26T00:43:00.002+08:00</published><updated>2011-05-26T01:17:54.344+08:00</updated><title type='text'>Belajar atau kerja?</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya selalu terperangkap dengan dua pilihan: nak belajar atau nak bekerja atau dgn kata lain..nak buat kerja2 phd atau nak buat kerja pejabat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi selalunya kerja pejabat akan menang...sbb kerja pejabat berkait dengan orang lain. Dengan coordinator, dgn lecturer lain, dgn student, dgn dean, dgn manager dan yang sewaktu dengannya. Kerja phd pulak walaupun sebenarnya ia sebahagian dr kerja pejabat (sbb masuk KPI dan syarat kontrak) tp lebih kpd antara diri kita dgn supervisor dan universiti tempat kita belajar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila di rumah pula.... nak belajar atau jaga anak? kali ini tak ada pilihan. mesti anak dulu. Tak akan boleh pilih belajar dulu selagi anak belum tidur. Bukan setakat anak pulak tu.. kain baju, kerja2 rumah, barang dapur semuanya atas batu jemala saya. Anak pulak memang manja...tak boelh berenggang dgn ibu. Mana ibu pergi dia ikut. Masuk bilik air, keluar bilik air, masuk dapur kemana saja dia ikut. Kalau saya hilangkan diri senyap2 tak sampai dua minit dah meraung2. Jadi jawapannya anak memang nombor satu. Kadang2 makan pun saya tak sempat sbb layankan anak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila nak sedapkan hati sendiri... "bukan aku sorang macam ni". "aku baru anak sorang..kakak tu anak tiga, kakak lg sorang anak empat.. husband jauh gak" aduhai macam manalah mereka urus masa. So, jangan nak merungut-rungut. Buat saja..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;hasilnya... belajar hanya pd cuti semester. Itupun kalau tarikh exam awal dan boleh siap marking awal. Adalah seminggu-dua untuk buka buku balik. Bila call supervisor...alasan sama jer, sibuk. Kalau exam last2, minta maap...belum sempat tutup fail lama...dah kena prepare utk semester baru. Bukan macam kat IIC dulu..ajar subj sama tiap sem. Yg paling tak tahan satu subjek hanya akan offer sekali setahun, so tahun depan bila kena mengajar semula dah bermasalah. kadang-kadang silibus berubah, buku teks berubah, yg paling tension kalau mengajar application (cth micr excel atau access) tiap2 tahun version berubah. So, hampir tiap sem kena buat module baru. Tp next semester tak boleh tahan..tak mampulah nak buat nota balik, kena print screen bagai... guna jelah mana-mana reference book. Korang taknak beli korang punya pasal. Cukgu pun ada byk assignment nak buat... ratus-ratus mukasurat punya tesis. 3 tahun belum tentu siap.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sejak pindah rumah baru...rutin bertambah. Tu la berangan sangat nak duduk rumah corner. Alhamdulillah sekarang sudah dapat. Dulu duduk rumah laman sekangkang kera pun rumput sampai takat lutut.. tp duduk rumah corner, kalau rumput takat lutut karang jiran2 kata kita bela ular ngan gajah plak. Jd tiap2 hari potong rumput sikit2 pun jadilah. Hari ni satu sudut, esok sudut lain plak... takla nampak mcm rumah tinggal. Nak upah kat org rs tak berbaloi pulak..sbb bukan byk sgt pun... Tapi best... ada space nk main badminton dgn en. suami (bila dia balik), ada space nak berkebun, ada space nak main kejar-kejar ngan anak (bg dia letih sikit..malam nanti dia tido awal) wpun kdg2 taktik ni tak menjadi. Dah berangan nak bli swimming pool kecik bg dia mandi sampai puas. Tp tak beli lagi sbb nanti tiap2 hari plak dia request..tgulah ayahnya pindah cni. Dengan ayah dia dengar cakap sikit...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Belajar atau kerja? esok pagi boleh belajar...petang gi kerja. Jumaat memang kerja. Sabtu dan ahad utk family. Dah plan nak main boling (erm..ada org lupa pasal karnival upin-ipin kat melaka wonderland niiii). Tak apalah..mana-mana pun boleh. asalkan dapat spend masa dgn keluarga...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hidup ni sesusah mana pun taknak sedih-sedih... taknak tension-tension. Nak kena buat diri sendiri gembira juga gembirakan orang lain... kalau panjang umur alhamdulillah, kalau tak panjang umur sekurang-kurangnya kita puas dengan kehidupan yang Allah pinjamkan pada kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(apa aku merapu ni? td kata nak belajar.....)&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-750748343523371682?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/750748343523371682/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=750748343523371682&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/750748343523371682'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/750748343523371682'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2011/05/belajar-atau-kerja.html' title='Belajar atau kerja?'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-1724104575368529418</id><published>2010-12-05T00:34:00.003+08:00</published><updated>2010-12-05T00:55:39.919+08:00</updated><title type='text'>1 Disember lagi...</title><content type='html'>Saya pernah menulis tentang 1 Disember di laman ini 4 tahun lepas... http://zkea.blogspot.com/2006/12/1-disember.html - betapa 1 disember selalu bermakna buat saya.&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;Juga 2 tahun lepas... http://zkea.blogspot.com/2008/12/apabila-berakhirnya-satu-kisah.html - 1 disember dengan khabar sedihnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1 disember 2010 - Alhamdulillah... dalam caca-marba kehidupan saya pada 2009 mengandungkan Dhiya Hiswaniza, hadiahnya sampai tanpa saya duga. Cukuplah gambar di bawah menceritakannya. Ini yang pertama sejak saya bertugas di MMU selama dua tahun setengah. Mudah-mudahan ia pemangkin untuk kejayaan yang seterusnya, motivasi memantapkan lagi prestasi kerja saya. Saya selalu berdoa agar saya terus ikhlas menjadi seorang pendidik, terus kreatif dalam menyampaikan pengajaran saya, supaya pengajaran saya mudah difahami dan diterima seterusnya diingati oleh pelajar-pelajar saya. Mudah-mudahan ianya berguna untuk masa depan mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tapi orang kata... Teaching evaluation ni, subjective and manipulative... so tak payahlah nak bangga sangat...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Subjective - betul. sbb saya juga pernah dikritik teruk kerana teknik pengajaran saya yg mungkin sedikit memberi tekanan kpd pelajar untuk berfikir.&lt;br /&gt;Manipulative - betul. (lu fikirlah sendiri...)&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/TPpwawIRacI/AAAAAAAAAUc/svlw4ZR6iKU/s1600/IMG_5641.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/TPpwawIRacI/AAAAAAAAAUc/svlw4ZR6iKU/s400/IMG_5641.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5546869495958694338" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/TPpwbdJHYGI/AAAAAAAAAUk/SroaPPavD2M/s1600/IMG_5639.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/TPpwbdJHYGI/AAAAAAAAAUk/SroaPPavD2M/s400/IMG_5639.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5546869508041826402" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Yang penting... ia berlaku pada 1 Disember tanpa dirancang.....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-1724104575368529418?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/1724104575368529418/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=1724104575368529418&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1724104575368529418'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1724104575368529418'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2010/12/1-disember-lagi.html' title='1 Disember lagi...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/TPpwawIRacI/AAAAAAAAAUc/svlw4ZR6iKU/s72-c/IMG_5641.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-1081770561519836536</id><published>2010-11-26T23:36:00.003+08:00</published><updated>2010-11-26T23:47:42.391+08:00</updated><title type='text'>Jam tangan serr...</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/TO_VCOan68I/AAAAAAAAAUU/28q81dlZMec/s1600/IMG_5599.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/TO_VCOan68I/AAAAAAAAAUU/28q81dlZMec/s400/IMG_5599.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5543883900522589122" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;"appara... pakai jam tangan serrrr..."&lt;br /&gt;"aik? tak baik kutuk-kutuk jam tangan orang tau..."&lt;br /&gt;(kutuklah lagi..kutuklah lagi... kalaulah kutukan diiringi oleh sesuatu yang baru macam jam tangan ni...)&lt;br /&gt;- Suka... suka sbb Casio&lt;br /&gt;- Suka juga sbb kaler pink! kelakar gak memikirkan dia boleh beli brg pink color ni.&lt;br /&gt;- sungguh unpredictable, my husband bg hadiah siap balut (ikut cerita dia, balut sendiri tau! for the first time. Beli selotape lagi) - lain kali suruh je cina kat kedai jam tu balutkan. takat kotak jam kecik je kertas pembalut.. takyah la sampai nak beli kan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- I know him very well, it is an achievement!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;.. tq! love you! hadiah anniversary apa plak ya??&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-1081770561519836536?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/1081770561519836536/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=1081770561519836536&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1081770561519836536'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1081770561519836536'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2010/11/jam-tangan-serr.html' title='Jam tangan serr...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/TO_VCOan68I/AAAAAAAAAUU/28q81dlZMec/s72-c/IMG_5599.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-5667978187831910748</id><published>2010-11-15T20:42:00.003+08:00</published><updated>2010-11-15T21:41:37.092+08:00</updated><title type='text'>Saya bukan superwoman...</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Lama sungguh saya tidak menjengah dan menukilkan sesuatu di laman ini. Dah berulang kali juga suami meminta saya menulis sesuatu di sini (rindu agaknya dgn tulisan saya). Jangankan blog sendiri, blog suami yang selalu dikemaskini pun jarang saya ketuk. Agaknya facebook lebih mudah bagi saya melakarkan sesuatu serta lebih interaktif.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sedar tak sedar dalam tempoh mungkin lebih setahun untuk nukilan saya yang terakhir..pelbagai kisah hidup sebenarnya yang ingin saya kongsikan. Tapi entah kenapa... rasa sungguh berat nak menulis semula, juga kekangan masa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kehadiran Dhiya Hiswaniza dalam kehidupan kami sekeluarga benar-benar membuka lembaran baru hidup saya. Masih terngiang-ngiang di telinga pesanan suami pada hari beliau menghantar saya kembali ke Melaka "ceq mesti kuat ceq...". Ya saya harus kuat, namun jiwa wanita saya meruntun, saya sebenarnya terpinga-pinga dan tertanya-tanya. "Bolehkah? mampukah?" Bersendirian bersama anak kecil berumur 3 bulan tanpa suami di sisi, adik-beradik atau saudara-mara. Kadangkala saya ketakutan sendiri... "kalau anak sakit?", "kalau saya sakit?", "kalau ada kecemasan?".&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketakutan saya benar-benar berasas, satu hari Dhiya demam panas dan dimasukkan ke hospital. Kemudian suami saya tiba-tiba jatuh sakit. saya bergegas ke Kuala Lumpur, buat pertama kalinya memandu lebih dari 100km bersama Dhiya, dalam hujan lebat, terperangkap dalam kesesakan lalu-lintas di lebuhraya mahameru dalam keadaan Dhiya yang meraung kerana tidak selesa. Bapa dan bapa mertua juga kesihatannya tidak menentu. Hanya tuhan yang tahu jiwa saya meronta-ronta untuk menjenguk mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dhiya pula anak yang manja. Lansung tidak boleh ditinggal. Hatta sedang tidur sekalipun dia boleh sedar ibunya tiada di sisi. Entah berapa kali saya terpaksa letakkan Dhiya di dalam bath tub ketika saya mandi dan buang air. Beberapa kali juga saya redhakan kain di jemuran dibasahi hujan kerana Dhiya tak mahu diletak! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itu sebahagian dari detik-detik awal cabaran menjadi seorang ibu. Dhiya berumur 6 bulan, saya harus menunaikan janji kembali menyambung pengajian PhD yang tertangguh 2 semester. Sebahagian diri saya inginkan saya berada di rumah, menjaga dan mendidik Dhiya Hiswaniza dengan tangan saya sendiri. Namun sebahagian lagi diri saya sudahpun terikat dengan keperluan kerjaya saya - meneruskan pengajian. Saya telahpun menandatangani kontrak tersebut, maka saya harus tunaikannya. Dan sudah tentu suami saya berbelah-bahagi... risaukan keselamatan saya dan anak di jalanan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ternyata tempoh  satu semester untuk menghabiskan kesemua matapelajaran yang wajib saya ambil memang sungguh mencabar. Saya harus komited ke kelas setiap minggu. Maknanya saya harus memandu dari Melaka ke Johor Bahru setiap hari khamis hingga jumaat. Mujurlah keluarga saya di pontian, soal penjagaan Dhiya tidak perlu saya risaukan. Tapi sudah tentu saya tidak mahu ibu saya terbeban menjaga anak saya yang tidak kurang lasaknya. Saya tidak boleh menumpukan sepenuh perhatian pada pelajaran, yang lebih utama adalah anak saya. Hendak menidurkannya di waktu malam saja sudah mengambil masa saya beberapa jam. Kadang-kadang jantung saya berdegup laju mengingatkan tugasan yang belum selesai yang perlu dihantar keesokan harinya. Untuk berjaga lewat malam pula saya bimbang akan mengantuk ketika memandu. Jarak rumah keluarga saya dan UTM lebih kurang 68km, mengambil masa lebih kurang 45 minit. Saya juga tetap dgn rutin setiap malam, berbual di telefon dengan suami hingga habis bateri... hanya telefon penghubung kami ketika itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah... saya berjaya menghabiskan semester tersebut walaupun beberapa kali terpaksa ponteng kelas (sudah tentu ponteng bukan amalan saya sejak kecil). Dhiya cirit-birit, ayah saya masuk hospital, Dhiya pula masuk hospital... arwah Tok tenat di Pulau Pinang...macam-macam lagi cabaran... Tugasan di pejabat pula bertimbun-timbun, mujurlah bos dan rakan-rakan banyak membantu. Bila dikenang-kenang, teruk betul prestasi kerja saya sejak saya berkeluarga.... almaklumlah.... saya bukan superwoman, boleh buat semua...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akhirnya, segala kesibukan tersebut membuatkan saya tak sedar..masa berlalu begitu pantas. Sedar atau tidak, Dhiya akan berumur setahun menjelang Disember, usia perkahwinan kami pula menghampiri dua tahun. Dari merengek, berguling, merangkak, berdiri dan sekarang berjalan, setiap pergerakan, pembesaran Dhiya saya rakamkan dalam ingatan saya. Berpisah dengan Dhiya semalaman saja boleh membuatkan saya huru-hara. Dalam tempoh tersebut, bukan sedikit kata-kata semangat diucapkan pada saya..dari rakan-rakan, dari keluarga, dari pelajar-pelajar saya, bekas-bekas pelajar saya. Sedikit sebanyak, kata-kata tersebut berbekas di hati saya.... memberi saya kekuatan untuk terus berhadapan dengan cabaran. Bak kata seorang Professor di tempat saya bekerja "it is all for good".&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk suami saya yang tercinta, saya mendoakan beliau akan menamatkan pengajian di peringkat master secepatnya kemudian berpindah ke melaka juga secepatnya (mudah-mudahan rezeki menyebelahi kami). Untuk kedua ibu-bapa saya, terima kasih kerana sehingga hari ini masih lagi membantu saya, walaupun kadangkala agak sukar untuk saya pulang ke kampung menjengah mereka. Untuk adik-adik saya, terima kasih jua kerana menghulurkan bantuan bila diminta tanpa merungut. Maaf kiranya kakak kalian ini masih lagi menyusahkan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terima Kasih semua!&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-5667978187831910748?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/5667978187831910748/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=5667978187831910748&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/5667978187831910748'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/5667978187831910748'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2010/11/saya-bukan-superwoman.html' title='Saya bukan superwoman...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-8164265013007536989</id><published>2009-10-25T16:40:00.005+08:00</published><updated>2009-10-26T13:00:00.697+08:00</updated><title type='text'>Why I Skipped Class</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SuQaws4E1eI/AAAAAAAAAUE/_JtxlHVfIow/s1600-h/IMG_4714.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 300px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5396467677479097826" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SuQaws4E1eI/AAAAAAAAAUE/_JtxlHVfIow/s400/IMG_4714.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;This is the latest book that I read. It is authored by MMU graduate, Jay Tiew Jin Jie and co-authored by Mdm. Rahayu Tasnim, my ex-office mate cum my neighbour in Muzaffar Height now. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;I received the free book with the free T-shirt. Special edition hehehe... &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;Written using a simple english, the 91 pages book explores why students like to skip classes - something that always make most lecturers and teachers got heart attack! As I experienced last semester, after waiting more than half an hour, less than half of the class turned-up. The cliche reason was - friday morning class, overslept, insomnia, back to hometown or no reason at all. And as the cosequence my barring list was the longest ones in the faculty. And another consequence is my teaching evaluation was very bad. The worst after being a lecturer more than 6 years! that is the reward for being strict and cruel lecturer... for the sake of education.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;However, reading this book gives me another perspective. Something that actually I know but can't really accept it when I wear the lecturer's hat. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;The author wrote in one of the chapters:&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;" Now, I started skipping school since I was in high school. The logic is simple. Since the main reason to go to school is to get good results in exam, I stayed at home to study for my exam". &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;(That's true. Last semester, out of 200++ students in my lecture, less than 30 students appeared and I the class have to be cancelled. Giving my students space to study for their midterm that night. The students thanked me for being generous and understanding - is that what I want? Do they really score the paper?). &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;I like the part when the author points out this:&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;" we would like to point out that every individual is gifted in different ways. Do you know anyone in your class who is the academic genius but is a below average athlete or sings like a frog?" &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;And also this part - Are teachers to be blamed?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;"Now, should we start blaming teachers for not using more interesting teaching methods? my answer is no. Teachers are trained in teachers training college to teach, set exam questions and grade students in the way the system wants them to".&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;" In fact, parents are constantly demanding for better results from their child. They ask teachers to produce straight A's students. ...."&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-family:courier new;"&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;Lets read the book. The unique part of this book is, it is written from two perspectives - from student's perspective and from an educator's perspective. The common thing about both of them is - they skipped classes when they were a student!! &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;The price is only RM18. You can visit &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://www.iskipclass.blogspot.com/"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;www.iskipclass.blogspot.com&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt; for more info or if you want to order you can inform me from this blog.&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-8164265013007536989?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/8164265013007536989/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=8164265013007536989&amp;isPopup=true' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/8164265013007536989'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/8164265013007536989'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/10/why-i-skipped-class.html' title='Why I Skipped Class'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SuQaws4E1eI/AAAAAAAAAUE/_JtxlHVfIow/s72-c/IMG_4714.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-4648193600416253446</id><published>2009-10-22T20:30:00.003+08:00</published><updated>2009-10-22T21:12:21.692+08:00</updated><title type='text'>Counting days...</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Less than two months - baby akan menjenguk dunia.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Ayah dah sangat-sangat tak sabar. Bila balik dia mesti akan tanya " bila baby nak keluar ni?"&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Bila ibu rasa lain macam sikit... pening ke, sakit pinggang ke, kaki cramp ker.. dia mesti akan kata " jangan-jangan baby dah nak keluar tak?"&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Ibu kata " Ish..jangan dulu, kita tak ready lagi".&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Ayah kata " tak sabar nak cuti ni.."&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Ibu kata... " tunggulah nenek datang stay dengan kita. Kita mana nak reti benda-benda macam ni"&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Bilala.. nenek dengan atuk nak stay melaka ni. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Lagipun ibu belum beli lagi beberapa barang. Stroller, car seat, bouncer. Sebabnya, tunggu ayah balik baru boleh nak gi beli. Ibu tak larat la nak shopping benda-benda berat ni sorang-sorang. Ayah pulak dah start kelas master, kadang-kadang dia boleh balik sekejap jer, jadi tak sempat nak kemana-mana. Lagipun kesian dia travel sana-sini.. bagilah dia rest bila balik Melaka. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Makin dekat harinya, ibu rasa ibu makin busy pula. Banyak kerja yang perlu diselesaikan. Taknakla nanti menyusahkan kawan-kawan ibu kat office. Taknak juga bos-bos kacau masa ibu berpantang nanti. Untuk phd ibu pulak.. at least bagila ibu achieve something sebelum bercuti panjang. Sekurang-kurangnya, adalah progress. Jadi, ibu pulun la buat semua kerja, sampai tak ada masa nak cuti balik ke KL masa semester break hari tu. Tapi yang bestnya, ada juga kerja-kerja yang ibu boleh buat kat rumah jer. Ibu pun dah tak larat sangat nak pandu kereta... perut dah melekat kat stering dah....&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Sekarang ni... ibu risau juga, kot-kot baby nak keluar awal dari jangkaan. ibu target paling awal baby keluar raya haji nanti. So, maybe akan sama dgn ayah atau ibu. Ayah lahir 10 zulhijjah, Ibu pulak 12 zulhijjah - sama-sama hari tasyrik. Kot-kot la baby nak keluar hari tasyrik juga. Tapi kalau ikut due date Dr. bagi...baby akan lahir masa 1st anniversary ayah ngan ibu. 13 disember. Mana-mana pun ibu ok..... &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;So, ibu dah pun buat beberapa persiapan.. memandangkan ibu stay seorang diri kat rumah ni. Ada beberapa perkara penting yang ibu akan pastikan: &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;1. Ibu duplicate kunci rumah bagi kat auntie ayu (office mate merangkap jiran terdekat). Kot-kot emergency takkan dia nak pecah rumah kan?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;2. Ibu pastikan handphone sentiasa ada bateri. Kalau tinggal 2 bar je, cepat-cepat charge.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;3. Kunci rumah, kunci kereta sentiasa ada dekat-dekat ibu especially masa ibu tidur. Mesti boleh dicapai dengan tangan. Taklah terkial-kial mencari nanti. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;4. Ibu akan test beberapa kali.. call ayah tengah-tengah malam. saja nak check dia boleh bangun tak kalau ibu buat emergency call malam-malam buta. Kalau tak..ibu kena fikirkan alternatif lain. Kawan-kawan ayah... silalah bersedia juga ya. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;5. Set speed dialing untuk nombor-nombor penting. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;6. Beg untuk bergegas ke hospital pun dah ibu siapkan...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;So, kawan-kawan kalau nak tambah cheklist ni..silakanlah. Manalah tau ada yang terlepas pandang...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-4648193600416253446?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/4648193600416253446/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=4648193600416253446&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/4648193600416253446'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/4648193600416253446'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/10/counting-days.html' title='Counting days...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-1555716097167174555</id><published>2009-10-15T22:12:00.015+08:00</published><updated>2009-10-15T23:48:37.895+08:00</updated><title type='text'>Exam week... bla..bla..bla...</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;Exam week is finally over. Now we have two weeks break. Doesn't mean anything for me. Given a big group which the exam scheduled at the end of the 2nd week of exam period, it means no semester break for me. Unluckily, Dr. Paul is the coordinator. He marked all his papers in 3 days and pushing us to submit asap. That's unfair! my group is the biggest one. Others have around 170++ scripts but mine is more than 200. I wonder why students like to register into my class. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;em&gt;"I'm a killer lecturer lar... my dear students, can you forward this message to your juniors so that not so many people will be joining my section next semester. Believe me... my average this semester is the lowest one... as compared to Mr. Goh, Mr. Senthil and even Dr. Paul".&lt;/em&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;Exam week gives me colurful experiences as there were few incidents happened:&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;Incident 1 - I was invigilating and starting to collect attendance sheet from the last row. The exam has started for about 5 minutes. One student came to me and asked me to go to the toilet. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;"Maam... may I know where is the bathroom?" &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;" Erm... bathroom? no bathrooom here... but if you mean toilet, it is at the back, my right hand side". &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;I was not very sure whether students can leave the hall within the first 30 minutes or not. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;"Can I go to the toilet?" I looked at him, start thinking whether to let him go or not and finally said.. "yes, you can but you have to leave your handphone with me" (after I saw his pocket and found that his handphone is in his pocket). &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;Actually I want to ask him to empty his pocket but I don't want to be so cruel to him. He took his handphone out from his pocket and said &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;"actually maam, I already switched it off". &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;"Never mind, just give it to me, and collect it back later. I'll hold it while you are in the toilet". &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;He still refused to give his handphone and I know a few invigilators already looked at me suspiciously. He tried to convinced me that he already switched off his phone then I said:&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;"stop arguing with me, i'm not going to do anything with this expensive handphone, i'll return it back to you". &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;Finally, he let me to hold his phone and few minutes after that... the phone vibrates... (how come a phone that already switched off can vibrates?) and on the screen appears: &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;"&lt;em&gt;From m3abady: Business Development Stages.... answer"&lt;/em&gt; I checked the question paper....and... hahaha....i know you know.. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;Incident 2 - I received an email.&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Madam, can I see you by today because tomorrow i'm going back to my country.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;I replied:&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Sure... come and see me at 2.30pm&lt;/em&gt;.&lt;br /&gt;I reached office at 11.30am and coincidently met that student at the cafetaria.&lt;br /&gt;"Madam, I mailed you this morning".&lt;br /&gt;"Oh, ok.... you may come to my office now".&lt;br /&gt;In my office, I asked him.&lt;br /&gt;"So, you are leaving tomorrow? back to your country?"&lt;br /&gt;"No madam... we have only two weeks break, no point going back, wasting time and money".&lt;br /&gt;"Erm... but you said that....erm.. never mind". &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;Incident 3 - Another email reached my mailbox.&lt;br /&gt;&lt;em&gt;I'm sorry for disturbing you madam. I'm now in my country. I hope that you can increase my assignment mark so that I can pass your paper. I worked hard for that madam. Please pass me because my father will not allow me to go back to study if my CGPA drop this semester.&lt;/em&gt; I almost reply that email - &lt;em&gt;I hope you will never come back!&lt;/em&gt;.&lt;br /&gt;I also coincidently saw this guy in campus. Maybe his father already let him back to Malaysia to continue his student life....&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;Incident 4 - 60 MCQs and one case study. I have two papers with the following answer for all case study questions.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;Question 1:&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;Answer:&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;P3 - L1&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;P4 - L6-L7&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;P7 - L4-L5&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;(notes: P = paragraph, L = Line) - please refer to the case study. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;"Is writing the answers in the space provided very hard for you? I'm sorry, i never marked my own case study.. I only mark answers written in the space given".&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt; (if I can send this message to this two culprits).&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;strong&gt;Me = warrrghhhhhhhhhhhh!!! I want a break!!!!&lt;/strong&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-1555716097167174555?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/1555716097167174555/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=1555716097167174555&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1555716097167174555'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1555716097167174555'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/10/examination-week-blablabla.html' title='Exam week... bla..bla..bla...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-408584763016557263</id><published>2009-09-18T11:30:00.009+08:00</published><updated>2009-10-25T17:33:56.320+08:00</updated><title type='text'>Nur Izzah Insyirah</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;Ni bukan anak saya yer... Ni anak saudara saya. Lahir 1 Ramadhan lepas. Akhirnya dapat juga saya snap beberapa keping gambar sebelum kami masing-masing balik beraya. Hmm... geramnya... Gamaknya raya haji nanti la baru dapat jumpa semula. Namanya Nur Izzah Insyirah. Kena bagitau... sapa cari nama tu. Pak Long Hiswadi tau. Nama tu saya standby untuk anak kami... tapi sebab baby Fazil pun nama Insyirah... kami berila nama tu pada si kecik ni.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#993300;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SrMBJISLFvI/AAAAAAAAATs/3_uiMSo1Jzw/s1600-h/IMG_4627.JPG"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5382647235992033010" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SrMBJISLFvI/AAAAAAAAATs/3_uiMSo1Jzw/s400/IMG_4627.JPG" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#993300;"&gt; Yang ni special pose. Exactly macam ayah dia masa kecik dulu especially tang mata. Balik kg nanti saya nak cari gambar-gambar ayah dia... kita buat compare and contrast. Tapi tang telinga ngan hidung, mak kata sama macam mak long (saya la tu). Masa mak kata Izzah banyak macam saya... saya kata "tanya kat mak ayah dia. Kot-kot banyak buat dosa kat kakak. Tu anak macam kakak tu. hehehe.." Masa baru lahir... muka ala-ala jepun. Sekarang dah macam jawa plak. Ngeh ngeh ngeh....&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SrMBIXmUtvI/AAAAAAAAATc/7CpsxsI_PN4/s1600-h/IMG_4625.JPG"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5382647222923212530" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SrMBIXmUtvI/AAAAAAAAATc/7CpsxsI_PN4/s400/IMG_4625.JPG" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;Yang ni masa nak bedung. Mengamuk sakan. Berpeluh mak ayah dia. Tapi kalau mak yang bedung... dia diam jer. Baikkkk jer. Takut kot dengar suara mak yang nyaring tu. Kalau mak suruh tidur.. dia tidur. Walaupun dengan muka tak puas hati.. dia tidur la juga. Kalau mak ayah dia dodoikan... hmm... jenuh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5382647226158948594" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SrMBIjpyIPI/AAAAAAAAATk/8yeLitBJ__Y/s400/IMG_4626.JPG" border="0" /&gt;Masa dah lepas bedung... meronta-ronta nak lepaskan diri. Kalau mak yang bedungkan.. memang takkan tercabut punya. Maklumla... profesional. Yang amatur macam kami ni... tak sampai 5 minit, terkeluar la tangan dan kaki tu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5382647246803333970" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SrMBJwjyc1I/AAAAAAAAAT0/RZV7ZNtt4-s/s400/IMG_4628.JPG" border="0" /&gt;Yang baju biru tu... Lunamaya. Dia anak angkat adik ipar kami. (Isteri adik ketiga saya, fat). Dulu Luna jadi rebutan semua orang. Kesian Luna. Semalam terpinga-pinga dia sebab semua orang kerumun Izzah. Takde orang layan dia. Takpa.. Mak Long ada. So, mainla dengan dia sekejap semalam. Tapi Luna ni mood swing sikit. Kalau mood ok, syok main ngan dia. Kalau dia moody... tak rela kupujuk.... Sangat susah nak dapatkan budak berdua ni posing sama-sama. Persamaan mereka berdua ialah... kalau menangis, suara masing-masing macam microfon. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5382647251567555954" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SrMBKCTqtXI/AAAAAAAAAT8/EczdZGo4PD8/s400/IMG_4629.JPG" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;Haa... pose yang ni ok sikit. Tunggu yer.... bulan 12 ni another girl akan join the club. Pastu inshaallah bulan 4 ada seorang lagi (Luna pun nak dapat adik dah). Cuma tak tau boy atau girl. Kalau girl... ramaila tukang tolong kemas rumah nenek nanti. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;So, meriah jugala semalam... Kami berkumpul adik-beradik sebelum menuju haluan masing-masing. Saya akan menuju ke Penang, Zaki pula ke Kuala Kangsar. Fat balik Johor. Izun pun ada semalam. Tahun ni Izun dapat cuti dan balik Johor juga. Selalunya dia kena bekerja hari raya.Yang 3 orang lagi dah ada di Johor. Sekurang-kurangnya terubat juga rindu saya untuk berkumpul adik-beradik pada hari raya nanti. Sempat juga tu, bertukar-tukar kuih dan baju raya. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Courier New;font-size:130%;color:#993300;"&gt;Salam Aidilfitri.. Maaf Zahir Batin ya...&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-408584763016557263?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/408584763016557263/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=408584763016557263&amp;isPopup=true' title='52 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/408584763016557263'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/408584763016557263'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/09/nur-izzah-insyirah.html' title='Nur Izzah Insyirah'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SrMBJISLFvI/AAAAAAAAATs/3_uiMSo1Jzw/s72-c/IMG_4627.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>52</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-1165680662532021440</id><published>2009-09-16T22:39:00.003+08:00</published><updated>2009-09-16T23:37:05.303+08:00</updated><title type='text'>Munjung</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;Alhamdulillah...Ramadhan akan berakhir beberapa hari lagi. Esok saya akan mula bercuti. Tahun ni setelah dipersetujui bersama, saya dan suami akan menyambut 1 syawal di Pulau Pinang. Biasanya, hari-hari terakhir ramadhan ni saya telah pun mula bercuti dan pulang ke johor membantu mak buat persiapan hari raya. Almaklumlah... anak sulung. Daripada penetapan warna tema baju raya sampailah ke menu dan kuih-muih, sayalah yang biasanya mengaturkan. Tahun ni? Erm... sungguh berbeza.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;Satu perkara yang terbayang di mata saya ketika ini ialah tradisi munjung. 'Munjung' adalah tradisi masyarakat jawa di mana pada hari-hari perayaan mereka akan bertukar-tukar juadah. Dahulunya, ia dilakukan pada pagi hari raya. Sambil mengunjungi sanak-saudara kami akan menjinjing mangkuk tingkat atau dipanggil 'rantang' yang berisi ketupat dan juadah lain. Kemudian tuan rumah akan membalas 'punjungan' tersebut dengan mengisi semula 'rantang'.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#663333;"&gt;Disebabkan peredaran masa, tradisi munjung ni telah diubahsuai sedikit sekarang. Antaranya:&lt;br /&gt;1. DULU munjung dilakukan pada pagi 1 syawal ketika berkunjung ke rumah sanak-saudara. SEKARANG munjung dilakukan lebih awal (bermula seminggu sebelum hari raya). Sebabnya: kalau semua orang membawa juadah pada pagi raya, meja makan akan penuh macam pasar ramadhan. Da makanan akan terbazir begitu sahaja. Bayangkan mak saya akan menghantar juadah kepada 20 keluarga dan terima balasan sebanyak itu juga.Siapa nak makan? &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663333;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5382085565844590674" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 89px; CURSOR: hand; HEIGHT: 118px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SrECTn7skFI/AAAAAAAAATM/68UO2UEz34I/s400/mangkuk+tingkat+lama.jpg" border="0" /&gt; &lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#009900;"&gt;2. DULU munjung menggunakan mangkuk tingkat. SEKARANG isi saja dalam plastik dan polisterin. Sebabnya: Lebih mudah, tak perlu mencuci bila nak membalas. Dan tak perlu beli banyak-banyak mangkuk tingkat. (Takkan nak beli sampai 20 mangkuk tingkat?). &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5382085575239891442" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 137px; CURSOR: hand; HEIGHT: 94px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SrECUK7tefI/AAAAAAAAATU/TrA15ods_PA/s400/ketupat.jpg" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#333300;"&gt;3. DULU kami anyam ketupat daun kelapa untuk munjung. Kadang-kadang sampai 200 biji. Macam-macam bentuk ada. SEKARANG beli saja ketupat segera. Macam-macam jenama ada.&lt;br /&gt;Sebabnya: Lebih mudah dan cepat. Tak perlu susah payah panjat pokok kelapa dan menganyam. Lagipun ketupat segera lebih tahan lama. Memasaknya pun tidak perlu lama sangat macam memasak ketupat daun.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;4. DULU lauk-pauk standard - rendang, kuah kacang, lodeh, sambal goreng, serunding, ayam/daging masak merah/kicap, pecal/rojak. SEKARANG ada kepelbagaian. Mak pun kadang-kadang munjung nasi ayam, lauk pun berbeza sikit. Ada sambal udang, ada ikan bawal, kadang-kadang ikan bakar dsbg. Jemu katanya asyik masak lauk yang sama setiap tahun. Dan dari feedback yang kami dapat, lauk yang lain dari punjungan lain akan menjadi rebutan...&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#993300;"&gt;Memandangkan saudara-mara dan mula munjung seminggu sebelum raya, kami dah tak perlu masak judah berbuka lagi. Setiap hari ada saja judah dihantar. Sampaikan pada pagi raya yang kami cari ialah sambal belacan dan ikan kering!. Mak pula akan munjung bila saya dah balik kampung. Bukan apa, ada assistant yang cekap... bolehla bawak berbincang nak masak apa.. boleh pula jadi supir ke pasar.. yang penting jadi tukang potong bawang dan sediakan rempah. Tang menumis tu... memang saya tak boleh kacau. Nanti lain pula rasanya. Hmm... sampai tua la saya jadi tukang hiris bawang. Harap-harapnya saya juga akan mewarisi kepandaian mak saya memasak nanti.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;Ada lagi yang best... disebabkan setiap hari raya kami akan menerima punjungan, saya dah boleh kenal dan rasa. Lauk ni siapa yang masak, lauk tu mesti orang ni yang masak dan juadah ni air tangan siapa. Ada pula ketikanya, saya tertunggu-tunggu masakan orang tertentu sebab confirm best. Sampaikan saya boleh tau, kalau ayam masak merah atau masak kicap yang dimasak oleh adik-beradik perempuan mak saya... rupa paras dan rasanya mesti sama. Hahaha... dah tentula kan sebab mereka berguru dari tukang masak yang sama (arwah nenek saya).&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;Apapun, tahun ni saya tak merasa langsung makan punjungan sesiapa pun. Alahai... terliur pula. Harap-harap balik johor nanti adalah sikit-sikit untuk saya merasa. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-1165680662532021440?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/1165680662532021440/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=1165680662532021440&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1165680662532021440'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1165680662532021440'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/09/munjung.html' title='Munjung'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SrECTn7skFI/AAAAAAAAATM/68UO2UEz34I/s72-c/mangkuk+tingkat+lama.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-3135855346649699227</id><published>2009-08-28T16:23:00.003+08:00</published><updated>2009-08-28T16:56:50.279+08:00</updated><title type='text'>Ketulusan hati - Marshanda</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#3333ff;"&gt;Semenjak menyewa rumah sendiri, saya agak kerap pulang awal dari pejabat (kadang-kadang tak masuk pejabat pun...). Tiba-tiba menonton sinetron Aqso dan Madina setiap petang menjadi rutin harian saya di sambil menyiram pokok-pokok sayur dan bunga-bungaan (macam banyak jer pokoknya). Sebenarnya saya tak suka terikat dengan drama-drama TV ni... sebab saya tak suka ada komitmen yang tak diperlukan macam tu. Saya akan tergesa-gesa balik, dan elakkan diri dari singgah di mana-mana walaupun untuk membeli keperluan dapur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang lucunya... saya juga yang mengutuk drama ni yang tiba-tiba macam mengarut.. ada unsur-unsur ajaib yang tak logik... tapi saya juga yang nak menontonnya setiap hari. Dan yang paling saya minat sebenarnya adalah lirik lagu temanya 'ketulusan hati'. Di waktu hati saya sedih, atau rasa teruji...atau ketika emosi tak stabil... lagu ni betul-betul terkesan dan bisa memujuk hati saya...&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Sedihku sakitku ku terima&lt;br /&gt;Ku rela ku pasrah jalanku&lt;br /&gt;Ini suratan aku dicoba&lt;br /&gt;Demi rahmat-Mu ku memohon&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ya Allah ridhoi ketulusan hati&lt;br /&gt;Ya Allah beri aku ketabahan&lt;br /&gt;Ya Allah aku sanggup berkorban&lt;br /&gt;Demi rahmat-Mu ya Allah&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ya Allah ridhoi ketulusan hati&lt;br /&gt;Ya Allah beri aku ketabahan&lt;br /&gt;Ya Allah aku sanggup berkorban&lt;br /&gt;Demi rahmat-Mu ya Allah.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#3333ff;"&gt;&lt;br /&gt;Bila dengar lagu ni... saya terfikir, &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#3333ff;"&gt;Cukup redhakah saya dengan segala ketentuan ilahi, atau saya seringkali mempersoal takdir tuhan pada diri saya? &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#3333ff;"&gt;&lt;br /&gt;Cukup syukurkah saya dengan kurniaannya, atau saya seringkali rasa semuanya serba kekurangan buat saya? &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#3333ff;"&gt;&lt;br /&gt;Cukup tabahkan saya dengan ujiannya, atau saya sering jatuh, terduduk dan mempersoalkan takdirnya ke atas saya?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#3333ff;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#3333ff;"&gt;&lt;br /&gt;Dan ada satu babak di dalam drama ni yang saya tak boleh lupakan... bila Aqso berdoa:&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#3333ff;"&gt;" Ya Allah... walau apapun ujian yang kau turunkan padaku, aku tidak akan pernah bersangka buruk padamu Ya Allah.." &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#3333ff;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#3333ff;"&gt;&lt;br /&gt;Kesimpulannya, walaupun jalan ceritanya kadang-kala tak masuk akal... tapi pengajarannya tetap ada. Macam kehidupan kita juga... kadang-kala kita rasa apa yang terjadi pada diri kita bukanlah kehendak kita. Kadang-kala macam tak masuk akal, tapi ada hikmah di sebalikya...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#3333ff;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#3333ff;"&gt;Salam.....&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-3135855346649699227?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/3135855346649699227/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=3135855346649699227&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3135855346649699227'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3135855346649699227'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/08/ketulusan-hati-marshanda.html' title='Ketulusan hati - Marshanda'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-3144372883040803560</id><published>2009-06-22T16:32:00.002+08:00</published><updated>2009-06-22T16:47:41.518+08:00</updated><title type='text'>The beginning of 2nd Trimester...</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;Now my pregnancy is already 15 weeks... baby hampir-hampir 4 months old dalam perut. It is getting easier now for me to face it except kesukaran memilih pakaian yang tidak ketat di pinggang. Padan dengan muka sendiri..sebab dulu suka sangat pakai baju kebaya... sekarang kebaya-kebaya tu buatla perhiasan dalam almari antik...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;&lt;br /&gt;Just now baru balik dari pemeriksaan rutin di hospital pantai. Masuk-masuk je bilik doctor, dah kena marah sebab berat badan menurun. Masa baby 5 minggu, 51kg, masa 8 minggu still 51kg. Sekarang 15 minggu berat badan jadi 49kg pulak. Secara logiknya, perut membesar, baby membesar, so berat mestila naik kan? Jadi..taknak doc marah lebih-lebih bagila alasan muntah bila makan... padahal, sekarang kekerapan muntah dah jauh berkurangan dan aku pun dah boleh breakfast dan makan malam... sebelum pregnan jarang aku makan malam. Pelik la baby... takkan makin pregnan ibu makin langsing kot....&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;&lt;br /&gt;Yang paling syok, bila scan. Sbb kali pertama dan kedua scan dulu.. baru nampak ketulan daging jer.. sekarang dah nampak pulak anggota badan. Yang lagi kelakar... first time ibu nampak baby, baby letak tangan atas kepala. Macam garu kepala... lepas tu melompat-lompat tak berenti. Doctor kata... haaa tengok tu dia melompat-lompat. Terus ibu teringat semalam ibu ngan ayah terkial-kial kait buah rambutan ngan manggis kat kg atok kat johor. Baby pun nak kait rambutan jugakah? Pastu yang tangan dok atas kepala tu..dok mikir masalah negara ke?? aii... kecik-kecik dah pandai. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;&lt;br /&gt;Walaupun baby dok melompat-lompat..sekarang ni ibu tak dapat rasa lagi... so, okla. Tapi confirm seminggu dua nanti, dah mula terasa... susah la ibu nak tidur nanti.... Tapi bagusla baby aktif..seaktif ibu dan ayahnya... kalau ikutla kombinasi perangai kami berdua.. hmm... jenuh juga nak menjaganya.. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-3144372883040803560?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/3144372883040803560/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=3144372883040803560&amp;isPopup=true' title='12 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3144372883040803560'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3144372883040803560'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/06/beginning-of-2nd-trimester.html' title='The beginning of 2nd Trimester...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>12</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-8344585765413792697</id><published>2009-06-16T20:36:00.013+08:00</published><updated>2009-06-17T22:20:46.681+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Sejalur perjalanan'/><title type='text'>Me.. Baby .. and Kota Darul Naim</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;As per scheduled averything ran smoothly last week. It was a running, rushing and tiring week for me while other people already enjoying their trimester break. When they were coming back from their holiday, then I started mine. As I mentioned in my previous entry, right after the BOE meeting, i'll be going to kelantan to attend my brother's akad nikah. Since my husband did not allow me to go by bus or car and he is not going, flight is the only option. Thanks to our good friend, Nik, for sending me to KLIA.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/span&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5348294494103793522" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 220px; CURSOR: hand; HEIGHT: 176px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/Sjj1gYM773I/AAAAAAAAASk/ppDUKi1vRZM/s400/SP_A0844.jpg" border="0" /&gt; The flight touched down around 10.50pm and once reaching there, my brother asked me "bila kakak nak buat hantaran?". haaa..... it is almost midnight and the hantaran still not ready??? Erm... I was so exhausted after the whole day meeting, rushing from Melaka to KLIA then Kota Bharu and now still got things to do. For a second thought, thank god for giving me the opportunity to be next to my brother during his very very important and crucial time and contribute my expertise in preparing the hantaran. I can imagine, without me... my brother will be lonely waiting the whole family coming down from johor and KL. With very limited resources, I forced myself to be as creative as I can and it was hard! very hard... Alhamdulillah... everyhing almost finished by 2am. Just a little bit final touch for the next morning..Zkea and baby ready to bed. &lt;/span&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;&lt;/p&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5348294499935674722" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 220px; CURSOR: hand; HEIGHT: 176px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/Sjj1gt7XYWI/AAAAAAAAASs/tVOmTrbK0sQ/s400/SP_A0845.jpg" border="0" /&gt; &lt;p align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Morning - 11th June. The akad nikah is scheduled at 11am. Final touch is not as easy as I thought. By 10am we decided to move to Pasir Mas whatever the hantaran look like. The 'rombongan' from Johor has already at Pasir Mas. All my brothers and sister were also there. Altogether there were more than 50 people from our side. Such a big numbers! It was our family members' and neighbours' request to join the rombongan and they are willing to pay half of the transportation cost. So it became a very fun and exciting journey. &lt;/span&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;&lt;/p&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5348294497079004658" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 220px; CURSOR: hand; HEIGHT: 176px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/Sjj1gjSSDfI/AAAAAAAAAS0/Sx6BvVyDvDY/s400/SP_A0846.jpg" border="0" /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5348294501860377874" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 220px; CURSOR: hand; HEIGHT: 176px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/Sjj1g1GQBRI/AAAAAAAAAS8/_cDP_s0c8_o/s400/SP_A0847.jpg" border="0" /&gt; &lt;p align="justify"&gt;&lt;br /&gt;The akad nikah went smoothly. It was a very simple occasion. The kenduri was also very simple. We were treated by 'lauk-lauk kampung' with Kelantan version sambal belacan. The kenduri is just like an open house... no canopy, no 'rewang-rewang' like what we have in Johor, no pelamin and majlis bersanding. It was only a 'makan-makan' with the family members. &lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5348294503433082338" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 220px; CURSOR: hand; HEIGHT: 176px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/Sjj1g69NleI/AAAAAAAAATE/1EQW_MniWJk/s400/SP_A0848.jpg" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;After zohor we were headed to Rantau Panjang for shopping. I did not have any intention to buy anything, just a T-shirt for my husband, a blouse for me and keropok for my in laws. They finished shopping by 5pm and at 6pm we reached our accomodation- Kampung Geng Guesthouse. A very convenient bungalow style guesthouse which can accomodate more than 50 people at one time. Bapak said it is "Kampung Gengster Gusti house"... hahaha..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The guesthouse is located not to far from Pasar Che Yeh, if i'm not mistaken. We were informed by 'we' (wan), Tasya's father that every Friday Tuan Guru Nik Abdul Aziz will be giving his Kuliah there. So, early morning we left the nice guesthouse and having breakfast at Pasar Che Yeh. In the middle of the pasar, there are 5 canopies and one stage. I guess that will be for the speaker. The kuliah began at 8.30am with one Ustaz giving his kuliah. Tuan Guru turned up at 9.30am and his kuliah ends at 10.30am. Masyaallah... when I turned back, there were so many people, stop shopping and their morning activities, some brought their own mat to listen to the Kuliah. Tuan guru started his kuliah by reciting few lines of quranic verses and followed by the audience. It was calming and relaxing. It was a very great experience for me being in that rahmah and barakah morning, full with du'a and hamdalah. In KL or other places... people tend to sleep in the morning during weekend, and rushing to office during weekdays..including me...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After the kuliah, we were heading to Pasar Siti Khadijah. Mak bought gelang there.. I just having my lunch with them. I was so sleepy since I slept only two hours... almost the whole night listening to Bapak's song. hehehe.. he was snoring badly and I couldn't sleep. So, I decided to go straightaway to the airport after all of them finished shopping. It was still 2.30pm and my flight will be at 7.50pm. Once reaching the airport at 3pm, I changed my baju kurung, perform my prayer and.... zzzzz until 5.30pm.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There was one incident happened in the flight that makes the flight leaving Kota Bharu a little bit late. Next to my seat, there is a lonely paralysed uncle with very fierce and weird face. I couldn't understand him and was frightened at the beginning which turned into sympathy at the end. Couldn't imagine how a paralysed old folk can travel alone. Luckily MAS hired a very skillful stewarders who can handle the situation calmly. Zkea and baby reached KLIA at 9.15pm, rushing and running to catch 9.30pm KLIA express. Forgetting that I shouldn't walk that way with this pregnancy. Reached KL Sentral around 10pm, took LRT and reached Tmn. Melati around 10.40pm. The IPU in KL makes me a little bit uncomfortable while the memories of Kota Darul Naim still hazing my mind... Pray that Fat and Tasya will be living happily ever after..For Tasya... welcome to our big family!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Spent my night in KL and heading to Penang at 6.45am to attend another wedding... come on baby... this is part of our journey this week, enjoy it ok!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-8344585765413792697?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/8344585765413792697/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=8344585765413792697&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/8344585765413792697'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/8344585765413792697'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/06/me-baby-and-kota-darul-naim.html' title='Me.. Baby .. and Kota Darul Naim'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/Sjj1gYM773I/AAAAAAAAASk/ppDUKi1vRZM/s72-c/SP_A0844.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-4784688828180742743</id><published>2009-05-28T14:37:00.004+08:00</published><updated>2009-05-28T15:19:10.495+08:00</updated><title type='text'>Apa ya yang aku buat??</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Exam week is almost over. I have finished marking one of my papers. Tak banyak pun. 3 students only. Not a big deal. Just nak key-in dalam system and submit the result to ERU. Another paper will be this coming saturday. 117 scripts.... that will be the last paper of the semester. Everybody mengeluh... kanapa la paper yang ramai student ni diletakkan last-last dalam schedule. Instead of 10 days marking, kami dapat 9 days sahaja. The ninth day tu is the last day to submit complete result to ERU. Lepas tu Board of Examiners meeting pulak.... and a few days after that new trimester resumes. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;&lt;br /&gt;Actually macam-macam dalam kepala... nak pindah rumah this weekend... nak marking paper pulak. Tapi hati yang keras ni berkeras juga nak stay di rumah baru by June. I can't stay longer at Taman Bunga Raya. I need a proper house, for me, my baby and definitely my husband. Nak mengemas... adakalanya kederat tak mampu, so.. buatla mana yang boleh...kadang-kadang rasa meradang sendiri. Sebab kenapa sekarang tak boleh? dulu aku boleh saja pindah sorang diri dari KL-Melaka, angkut semua barang termasuk TV dan kabinet... sekarang ni... rasanya boleh tapi tak sanggup nak tanggung risiko. Apatah lagi sentiasa di 'warning' oleh ramai orang yang sangat-sangat memahami keterjalan aku dari dulu lagi termasuklah suamiku.&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#009900;"&gt;&lt;br /&gt;Semalam lepas key-in KPI dalam system pergila menjengah rumah baru tu.... ingat nak transfer barang-barang dalam kereta. Angkatla yang ringan-ringan, takdela banyak sangat nak angkut jumaat dan sabtu ni. Memang ujian sungguh, dalam panas-panas terik, tak boleh pula nak buka mangga pagar tu. Call tuan rumah, dia kata sepatutnya no problem... lepas beberapa kali mencuba tak berjaya, aku pun give-up. Ingat nak singgah rumah kak Ayu kat lorong belakang, tengok-tengok macam dia tak balik lagi... so, alang-alang dah bawa kereta aku terus menuju ke Mydin ayer keroh. Survey-survey barang dapur. Ni pun satu masalah lagi... masa pindah Melaka dulu, satu benda tak ada sebab tuan rumah dah sediakan semua. Sekarang ni... tilam pun aku tak ada. Terpaksalah angkut set katil kahwin dari Johor. Itu baru cerita tilam bantal.... dapur pulak? memang kosong la sekarang ni... Aku pulak tak suka makan luar. So, dapur amat-amat penting... kalau nak beli dapur, kena beli tong gas pula, lepas tu kena beli rak pulak, kabinet lagi, pinggan mangkuk lagi. Rasa menyesal juga tak angkut pinggan mangkuk dari KL ari tu...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#993300;"&gt;&lt;br /&gt;So, ingat esok pagi aku nak cari kedai perabot.. beli apa yang patut (kalau larat la...). Kat mana nak cari kedai perabot pun aku tak pasti lagi. Lepas tu nak panggil orang buka Astro dan pasang kat rumah baru, petang inshaallah lori dari johor sampai. Adik-adik pun ada, mak ayah pun datang sekali... Mak kata, nak pindah rumah ni..kenala baca doa-doa, baca yaasin, jangan main masuk jer... awak tu dah la mengandung... ha'a kan, eager sangat nak pindah rumah, lupa pasal benda-benda macam tu. Siap pesan kat mak...mak bawa bekal yer, dengan pinggan-mangkuk sekali. Sbb rumah tak ada dapur lagi. Nak beli dapur, tak ada orang tolong angkat. Sian betul dengan mak... rasa bersalah pulak.. sampai dah tua-tua macam ni pun masih nak bergantung dengan mak lagi....&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;&lt;br /&gt;Apa-apahal pun... esok adalah harinya aku pindah rumah dan semuanya mesti selesai by Saturday morning before e-commerce final exam. Lepas tu.. mak ayah balik kampung semula, aku akan bergulung dengan kertas-kertas tu. I promise to finish marking within 3-4 days sbb lepas tu nak prepare for next trimester subjects pulak. Lepas BOE on 10th June aku akan bergegas ke KLIA and fly ke KB untuk attend my brother's wedding. Balik KL on 12th and straighaway ke Penang to attend my husband's cousin wedding pulak on 13th. On 15th new trimester begins and genapla setahun aku merantau mencari rezeki di bumi Melaka ni... ceh, macam jauh jer Melaka tu. On 16th bolehla buat anniversary dengan Kak Ayu sempena hari kami sama-sama report duty......&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="color:#666600;"&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Dah setahun di MMU... di Melaka... apa ya achievement yang aku dah capai? Bila key-in KPI semalam... aku terfikir, mampu ke aku buat semua ni? Nak register PHD pun masih lagi 50-50. Tak yakin aku boleh buat. Dan aku sebenarnya sangat kecewa dengan diri aku yang tak bersemangat macam dulu.... dulu aku main redah jer. Semua benda aku yakin boleh buat. Atau ni memang penyakit biasa orang dah kahwin ker? Rasa macam banyak sangat limitations and restrictions. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;br /&gt;Entahla... kena muhasabah diri... kena perbaiki diri.... banyak yang aku perlu buat dalam masa 6 bulan terakhir tahun 2009 ni....&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-4784688828180742743?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/4784688828180742743/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=4784688828180742743&amp;isPopup=true' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/4784688828180742743'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/4784688828180742743'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/05/apa-ya-yang-aku-buat.html' title='Apa ya yang aku buat??'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-7676827541590486766</id><published>2009-05-08T15:41:00.006+08:00</published><updated>2009-05-08T17:13:03.379+08:00</updated><title type='text'>Budak-budak 'cute'</title><content type='html'>Today is the last class for the semester. After too many MCs last two weeks, everything comes in package today. Presentations, last lecture, revisions etc. etc. Wahhh... and the class that started at sharp 10am ended at 1.30pm. It was the longest that I ever had.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I tried my best to enjoy the class. People come and leave. Some came late... very-very late (at 11.30am). Some of them leave the class as soon as the finished presenting at 10.20am. Fuhh... it is not easy to control such a big class. Towards the end, only the last group left. The good thing is I can maintain my smile enjoying the presentations... (you can expect what you have to listen during students' presentation). Very dull and boring.... but when it comes to the blog demontration I would conclude that the students are creative and innovative. Their business ideas and business models are also not bad...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Back to the topic..... budak-budak 'cute':&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Case 1:&lt;br /&gt;Student: "Good morning Teacher"&lt;br /&gt;Lecturer: "Good morning. Erm.. i'm not your teacher. I'm your lecturer"&lt;br /&gt;Student: "Oh.. i'm sorry... Good morning lecturer.., can I ask lecturer one question?"&lt;br /&gt;Lecturer: "Alamak... "&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Case 2:&lt;br /&gt;Lecturer: "You are allowed to sit at row 1, 2 and 3 only"&lt;br /&gt;Student: "Exception for me maam.."&lt;br /&gt;Lecturer: "why?"&lt;br /&gt;Student: "My legs are long... let me sit here" (he is a foreigner... he chose to sit at the back so that he can get more space for his legs)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Case 3: Chinese student speaks malay.&lt;br /&gt;Student: "Madam... boleh saya jumpa awak?, awak free sekarang?"&lt;br /&gt;Lecturer: "Awak pun awakla..."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;hahaha..... macam-macam lagi la.... tapi maleh nak cerita.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-7676827541590486766?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/7676827541590486766/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=7676827541590486766&amp;isPopup=true' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7676827541590486766'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7676827541590486766'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/05/budak-budak-cute.html' title='Budak-budak &apos;cute&apos;'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-7841773049904451505</id><published>2009-04-28T12:26:00.002+08:00</published><updated>2009-04-28T12:49:28.705+08:00</updated><title type='text'>Perlu makan atau nak makan?</title><content type='html'>&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;Buat pertama kalinya dalam hidup saya dapat membezakan dua keadaan.&lt;br /&gt;1. Kita makan sebab dah tiba waktu makan harian kita atau bila ada makanan di depan mata. atau..&lt;br /&gt;2. Kita makan sebab kita perlu makan pada waktu dan ketika itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pelik bukan? kita selalu makan. Sarapan, minum pagi, makan tengah hari, minum petang, makan malam, makan junk food lagi, kadang-kadang layan cendol, abc, burger, biskut cream cracker dan macam-macam lagi kita makan dalam masa sehari semalam. Yang kita rasa adalah kenyang selepas makan. Puas sbb perut sudah terisi. Atau puas sebab keinginan tercapai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Last week, 3 hari 3 malam. Apa jua yang saya jamah saya keluarkan semula. Hinggakan minum seteguk air pun saya akan keluarkan semula. Hinggalah hari keempat saya cuba bertahan, tak mampu. Akihirnya, saya terpaksa tinggal di hospital untuk drip. Rupa-rupanya my 'ketone level' dah at the maximum level. Based on Dr. Hanisah explanation, ketone level is our body level yang menunjukkan keadaan at the starvation level, our body akan menyedut zat-zat daripada bahagian badan yang lain. Pendek cerita, at that time the body dah pun berada at the highest dehidration level. Alamak... starvation? tahap kebulur dah saya rupanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We had no choice... masuk hospital, masuk air hoping that everything will be better. Kesian baby... kalau ibu dia kebulur, baby mesti tak sihat. Masa ni la dapat rasa bezanya bila minum segelas air pun, rasa dapat sedikit tenaga untuk bangun. Sebelum ni... tak perasan pun. Yang kita perasan.. lapar, dahaga atau teringin nak makan sesuatu walaupun tak lapar masa tu. Agaknya itulah bezanya antara nafsu dan perlu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After 4 days, memandangkan suami pun nak balik KL, tak sampai hati nak menyusahkan rakan-rakan di melaka, tak sampai hati juga suami asyik tidur dalam kereta, saya minta discharge dan dirujuk ke mana-mana hospital di KL. Alhamdulillah... walaupun belum ok sepenuhnya, saya dibenarkan berehat di rumah sampai hujung minggu. Puas mencuba macam-macam makanan dan minuman... satu jer yang setakat ni baby tak reject. Air Sirap. "Air sirap je baby?". Humble betul baby aku ni... hehehe. Sirap pun sirapla... yang penting ada tenaga nak tulis blog....&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-7841773049904451505?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/7841773049904451505/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=7841773049904451505&amp;isPopup=true' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7841773049904451505'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7841773049904451505'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/04/perlu-makan-atau-nak-makan.html' title='Perlu makan atau nak makan?'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-4955106644679027550</id><published>2009-04-21T15:32:00.002+08:00</published><updated>2009-04-21T15:58:03.421+08:00</updated><title type='text'>The sixth week...</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;This pregnancy has become more challenging now... and I started to realized that I have to face the different phases of this for another 8 months. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;&lt;br /&gt;If the first month I ate whatever I can and offered to me... this week I started to reject many things. The baby say NO for oily food, NO for plain water, NO for rice, NO for milky drinks until NO FOR EVERYTHING! It makes me feel very very weak. When spoke to my mother and mother and law... they both said " biasala....memang macam tu". Waaa.... how could I cope with all these? I have classes to go, I have syllabus to be finished by end of this month, many presentations to be evaluated, my research proposal which still pending... and now I'm not able to wake up from my bed...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;&lt;br /&gt;How difficult it is, this pregnancy makes me feel wonderful being a woman which given the opportunity to go through this wonderful experience. Now I have a friend to talk to; my bestfriend who I carry everywhere. The most wonderful thing is, this baby act like he/she understand what I'm saying. "Baby, Ibu have four classes today, so please don't make Ibu sick ok..." and suddenly I felt like given strength to go to the class and finished all four hours non-stop tutorial. When I felt very difficult to wake up and perform the subuh prayer due to the morning sickness, I talked to the baby. "Baby... solat is wajib, Ibu must perform this subuh prayer, help ibu ok..." and I continously talking to the baby for anything, sharing my feelings, my sickness, my happiness. Wonderful right??&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-4955106644679027550?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/4955106644679027550/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=4955106644679027550&amp;isPopup=true' title='27 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/4955106644679027550'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/4955106644679027550'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/04/sixth-week.html' title='The sixth week...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>27</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-7412784026937445869</id><published>2009-04-15T11:39:00.009+08:00</published><updated>2009-04-15T14:32:37.961+08:00</updated><title type='text'>Another chapter begins...</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;"Life is like a book with many different chapters, some tell of tragedy and others of triumph. Some chapter are dull and ordinary, others intense and exciting. The key to being a success in life is to never stop on a difficult page, to never quit on a tough chapter. Champions have the courage to keep turning the pages because they know a better chapter lies ahead."&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;Alhamdulillah... kenduri in Penang is over. So, no more worries about preparation and invitation. After a few months of marriage, both of us were not really excited about the kenduri anymore. But to fulfill the wish of the family, we just follow whatever planned for us. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5324765030708989378" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeVdlWfUzcI/AAAAAAAAARM/Ij2kPwuFr5M/s400/IMG_4451.JPG" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5324765039040352130" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 268px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeVdl1hrT4I/AAAAAAAAARU/HylJ6dtCuWw/s400/DSC_0023.JPG" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeVdmlMycjI/AAAAAAAAARs/rw0vEEkS3WU/s1600-h/DSC_0060.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5324765051837641266" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 268px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeVdmlMycjI/AAAAAAAAARs/rw0vEEkS3WU/s400/DSC_0060.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeVdmaaNipI/AAAAAAAAARk/tmoSoZxg2rM/s1600-h/DSC_0056.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5324765048941152914" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 268px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeVdmaaNipI/AAAAAAAAARk/tmoSoZxg2rM/s400/DSC_0056.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeVdlysfF0I/AAAAAAAAARc/J1gohpFk7Ak/s1600-h/CSC_0033.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5324765038280382274" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 268px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeVdlysfF0I/AAAAAAAAARc/J1gohpFk7Ak/s400/CSC_0033.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;After the kenduri, we stayed in Penang for a week. Spent our time with family. So, we took the opportunity to tour the island with Hisham and Kakak (my in laws) and visit Hisham's school.&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5324770695548626178" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeVivFqV5QI/AAAAAAAAAR0/a0HZLLVmMJU/s400/IMG_4457.JPG" border="0" /&gt; Hisham was soo... happy&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeViwKREakI/AAAAAAAAASU/HWFlcwWhMrI/s1600-h/IMG_4520.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5324770713964669506" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeViwKREakI/AAAAAAAAASU/HWFlcwWhMrI/s400/IMG_4520.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Hisham takut air! at Bt. Feringgi &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeVivzNxKfI/AAAAAAAAASM/4_75nQx-yqM/s1600-h/IMG_4507.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5324770707776809458" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeVivzNxKfI/AAAAAAAAASM/4_75nQx-yqM/s400/IMG_4507.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Rumah P. Ramlee&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeVivrm0iQI/AAAAAAAAASE/Oo08SFZuYPA/s1600-h/IMG_4499.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5324770705734404354" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 300px; CURSOR: hand; HEIGHT: 400px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeVivrm0iQI/AAAAAAAAASE/Oo08SFZuYPA/s400/IMG_4499.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Bukit Bendera railway&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeVivciA2wI/AAAAAAAAAR8/0GtrpqKzloE/s1600-h/IMG_4461.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5324770701687708418" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeVivciA2wI/AAAAAAAAAR8/0GtrpqKzloE/s400/IMG_4461.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; My sister in law&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5324777703334672882" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeVpG_su-fI/AAAAAAAAASc/plRGTBsQOk8/s400/IMG_4456.JPG" border="0" /&gt; &lt;div align="center"&gt;Hisham at school&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;After the break, back to office.. so many things waiting. Haa.. serve your right zkea. And students... after 2 weeks without classes, start to take for granted. Nobody prepares for the tutorial and it ends up with I scolded every class that I attended that week. The worst part is... I asked everybody to leave the class - something that I never did after 6 years being a lecturer... hahaha... &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Last and this coming saturday... I have to work. Invigilate last week and attending workshop organize by FBL this weekend. I was expecting that there will be 3 weeks I will not be able see my husband in KL. But last week, luckily he came. Without a proper house, we met outside and I went back to my rental house while he slept at his friend's. What to do... that's the chapter of life that we have to go through. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;And.... Allah is the most merciful. After 4 months of marriage... he gives us something that we really want exactly at the right time. I mean after the kenduri in Penang is over. In malacca, I started to realized that there are a few changes in my physical strength, appetite and definitely mood. That's why I was soo.. moody last week I guess. And once my husband arrived in Malacca and see me, he said "I'm confident that you are pregnant". We went to Jusco, enjoyed stemboat at Johnny's. After that I bought the pregnancy test kit at Guardian but were not really sure whether I'm positively pregnant. We went to the Dr. on Monday (after vomitting since night and nausea) then we confirm that I'm now 5 weeks pregnant. Alhamdulillah... &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;That's another chapter of our life.. Pray that I'll be given strengths to face this pregnancy without my husband here and pray that it will be easy for me to face everything.... &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-7412784026937445869?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/7412784026937445869/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=7412784026937445869&amp;isPopup=true' title='14 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7412784026937445869'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7412784026937445869'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/04/another-chapter-begins.html' title='Another chapter begins...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SeVdlWfUzcI/AAAAAAAAARM/Ij2kPwuFr5M/s72-c/IMG_4451.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>14</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-830999015550109162</id><published>2009-03-19T17:02:00.003+08:00</published><updated>2009-03-19T17:16:01.718+08:00</updated><title type='text'>In my mailbox today..</title><content type='html'>&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;When I reached office this morning, this is the first email that I read.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;&lt;em&gt;Hi Ma'am&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Can i request ma'am not to let students answer every que in tut class?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Because I think it's kinda wasting time since we have only 1 hour class. N I think I can undertstand much more better when ma'am is teaching.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;No doubt, picking students to participate makes class interesting but it's kinda distracting. Because we will worry "when will be my turn" and keep on finding that particular ans which we think we ll be the lucky ones to ans it. Only after beeing called to ans can concentrate.&lt;br /&gt;somehow I'm the one&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I hope ma'am can take into consideration&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;thanks.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I immediately replied it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;Dear Ywoan (i'm not sure whether this is her/his name),&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;Good day. I appreciate your comment on this matter but I have my own reasons why i have to ask students to answer the tutorial questions.&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;1. During lecture, basically the role of lecturer is to explain everything but during tutorial the role of the lecturer is being a moderator. When there is a need for the lecturer to explain something, then it will be explained.&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;2. The basic idea of having tutorial is to review back what have been explained in the lecture, to look whether there is anything that the student need to be further explained or to correct any misconception. How do I know whether the students understand or not if I did not asked them to answer the questions first. From Q&amp;amp;A, basically I can traced my students' level of understanding about one topic and then I'll try my best to simplify it.&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;3. I agree with you that 1 hour class is not enough for us to discuss everything. That's why I always start with "which question do you want me to explain?" or "anything that you don't understand from the chapter that you want me to explain?" However, most of the time students are just kept quiet. Some of the tutorial questions are very straightforward and the answer can be copied directly from the textbook or the slides. If the direct questions you can't even answer, I would say that you have no effort at all to help yourself. Even if I straightaway giving all the answers, 1 hour is still not enough for me to explain every question.&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;4. You have to understand that education is not only a process of giving knowledge by lecturer to students where the lecturer is the only party putting a lot of efforts to ensure that you pass your exams. If it is the case, I would rather give you questions together with the answers for you to memorize for your exam. It is not an education. There are so many things to be achieved in education. At least, I want my students to improve their confidence level by answering the questions.&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;5. Why should you worry about "when will be my turn" if you are well prepared?. Why should you "finding that particular answer" once I start the class. The questions were posted earlier and the chapter discussed have been covered a few days before (for a few classes a week before). In fact you can bring the tutorial questions during the lecture so that you can answer the questions as soon as I explained the topic in the lecture. I know that your biggest constraint in preparing the answers is time. I do understand how busy a student is but you have to face it if you want to be successful. I was a student before and now preparing to be a student again. If a lot of working adults out there can work and study at the same time, I think you should be grateful because you are full time student with no responsibility to take care of your own husband, wife or kids.(I'm not sure in your case, but I assume 90% of MMU students are fall in this category - single and available full time students).&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;6. I never blamed my students if they provide me the wrong answer. Don't worry, if you get wrong answer, I'll help you but I want you to put your own effort first before I give everything. Why should you prepare before attending tutorial? It is just our strategy to make sure that students open the book, study and revise for the whole semester not 1 day before the final exam. At the end of the day it benefits you not me.&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;I hope that my answer can help you to understand why tutorial should be Q&amp;amp;A session. I'm not blaming or angry at you for sending me this email. It's ok. But I want you to understand that spoon feeding is not healthy in education. Be independent and explore so that you can grab more knowledge for your future. Education is not only inside the classroom but everywhere and anytime. &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;Last but not least, it is not easy for us to be successful. It requires a lot of sacrifices and efforts. &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;You are here to learn not to buy knowledge.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;Warm regards,&lt;br /&gt;Mdm. Zakiah&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;I received the reply a few minutes after I sent mine.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;Thanks ma'am for replyin my msg.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I do prepare every tut before class jz tat not every single que can be answered well.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Now I understand ma'am's reasons.&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;Comment please........&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-830999015550109162?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/830999015550109162/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=830999015550109162&amp;isPopup=true' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/830999015550109162'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/830999015550109162'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/03/in-my-mailbox-today.html' title='In my mailbox today..'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-104892114221183191</id><published>2009-03-18T12:44:00.003+08:00</published><updated>2009-03-18T13:26:20.569+08:00</updated><title type='text'>Hanya 16 pemohon PhD</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/ScCFur5mRaI/AAAAAAAAARE/9RETV_OySG4/s1600-h/utm+APPLICATION.bmp"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5314394597401970082" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 165px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/ScCFur5mRaI/AAAAAAAAARE/9RETV_OySG4/s400/utm+APPLICATION.bmp" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;Saya adalah antara yang paling gembira dengan pengumuman kerajaan dalam bajet mini2009 yang memperuntukkan RM20 ribu ringgit untuk mereka yang ingin melanjutkan pelajaran di peringkat sarjana dan Dr. Falsafah. Kebetulannya, saya dan suami baru beberapa minggu menghantar permohonan master dan PhD kami. Malangnya, saya jugalah antara yang paling kecewa dengan syarat-syarat yang diletakkan untuk pemohon.Dan menurut laporan akhbar hari ini... kementerian seolah-olah kecewa tiada sambutan terhadap pakej tersebut. Setakat ini hanya 16 pemohon biasiswa PhD dan tiada sambutan untuk sarjana sedangkan 500 tempat untuk PhD disediakan dan 10 000 tempat untuk sarjana.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Objektif:&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;Menyediakan peluang pembiayaan bagi graduan-graduan yang belum mendapat pekerjaan tetap atau pekerja-pekerja yang diberhentikan kerja untuk menyambung pengajian di peringkat ijazah lanjutan.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;Antara syarat-syarat yang ditetapkan adalah:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;1. Terbuka kepada warganegara Malaysia yang sedang atau memulakan pengajian dalam tahun 2009 dan 2010 sahaja. &lt;/em&gt;- syarat ni ok... tapi biasanya yang akan memulakan pengajian 2010, tentulah belum terima offer letter lagi. So, mereka ni mesti akan memohon bila dah terima offer letter nanti. Kementerian kenala sabar sikit. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;2. &lt;em&gt;Berumur tidak melebihi 35 tahun bagi calon peringkat sarjana dan 43 tahun bagi calon peringkat Ph.D para tarikh memulakan pengajian.&lt;/em&gt; - yang ni, boleh dipersoalkan. Secara umumnya, mereka yang berumur 35 tahun keatas adalah mereka yang telah berkeluarga dan mempunyai banyak tanggungan. Mereka tidak lagi mengharapkan tajaan pengajian tetapi lebih kepada mencari peluang pekerjaan baru sekiranya diberhentikan. Pemohon-pemohon PhD pula biasanya memang golongan yang telah mempunyai pekerjaan tetap dalam sektor pendidikan. Saya rasa sangat sedikit dari kalangan mereka yang tidak bekerja yang benar-benar ingin melanjutkan pelajaran di peringkat ini sekiranya mereka bukan dari sektor pendidikan. Saya minta kerajaan kaji semula syarat ini. Ramai graduan yang belum mendapat pekerjaan tetap adalah dalam lingkungan 25-30 tahun. Berilah peluang kepada mereka untuk melanjutkan pelajaran di peringkat sarjana dengan tajaan kerajaan. Lagipun hampir semua graduan sekarang ini terikat dengan pinjaman PTPTN, mereka tak akan mampu membayar balik PTPTN kalau tidak bekerja. Kalaupun bekerja, belum tentu mereka mampu dalam keadaan ekonomi semasa dan taraf hidup tinggi seperti sekarang. Teringat SMS office mate saya:&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;"Kalau macam tu, kita mintala Dr. David apply untuk kita..." almaklumla.. ni bukan pakej untuk pemuda-pemudi macam kita. hahaha...&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;3. &lt;em&gt;Pengajian adalah secara sepenuh masa&lt;/em&gt; - tajaan adalah untuk yuran pengajian dan untuk kos menyiapkan thesis bagi PhD. Maksimum RM20 ribu sahaja kesemuanya. Tempoh pengajian 4 tahun. Kalau perlukan wang sara hidup, boleh diusahakan dengan PTPTN... mana nak bagi makan anak bini? Takkan nak guna "&lt;em&gt;biasiswa&lt;/em&gt;" PTPTN kot.....&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;4. &lt;em&gt;Pembiayaan diberikan setelah menerima surat tawaran dan mendaftar sebagai pelajar ijazah lanjutan di mana-mana IPTA dan IPTS terbabit. -&lt;/em&gt; Yang ni kena tunggu dulu. Bajet mini diumum pun selepas kebanyakan universiti tutup tarikh permohonan untuk sesi 2009/2010. Kena tunggu sesi tahun depan.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;Akhirul kalam... saya rasa ini adalah entry saya yang pertama berbunyi seperti mengkritik sejak blog ni lahir.. kalau tak silap saya. Sebab terkena di muka sendiri....&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-104892114221183191?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/104892114221183191/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=104892114221183191&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/104892114221183191'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/104892114221183191'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/03/hanya-16-pemohon-phd.html' title='Hanya 16 pemohon PhD'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/ScCFur5mRaI/AAAAAAAAARE/9RETV_OySG4/s72-c/utm+APPLICATION.bmp' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-3233790659668083609</id><published>2009-03-15T14:02:00.003+08:00</published><updated>2009-03-15T14:47:07.676+08:00</updated><title type='text'>Bila sirih pulang ke gagang....</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Semalam - 14 Mac 2009. Tiga bulan satu hari saya bergelar isteri orang. Saya dan suami dijemput oleh School of Information Communication Technology IIC (saya lebih suka kekal memanggilnya SCS) untuk memberikan ceramah motivasi kepada para pelajar SICT . Saya diamanahkan untuk mengendalikan sesi ceramah pertama, manakala suami saya mengendalikan ceramah penutup. Lucu juga... suami lihat saya berceramah, saya pula dengar dia berceramah walaupun dia memang dah beberapa kali &lt;em&gt;attend lecture class&lt;/em&gt; saya di MMU. Perasaan saya, dan mungkin jua dia bercampur-baur.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;br /&gt;Pertama... terharu. Terharu kerana saya masih diingati oleh rakan-rakan seperjuangan dulu. Terharu kerana mereka masih mengiktiraf kebolehan saya yang saya rasa akhir-akhir ini semakin merosot setelah 9 bulan saya tidak berkecimpung dalam bidang kaunseling. Terharu kerana ada lagi anak-anak murid yang masih mengenali saya dan suami. Terharu mengenangkan tempat itulah saya banyak belajar mematangkan diri. Dan tempat itu jualah kami berdua ditemukan hingga membawa ke jinjang pelamin. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;br /&gt;Kedua... gembira. Gembira kerana masih diberi peluang menabur budi seadanya. Gembira bertemu rakan-rakan, kakak-kakak, adik-adik yang selama ini seperti ahli keluarga sendiri. Ternyata silaturrahim yang terjalin akan kekal selamanya. Dalam kesempatan yang sedikit dan masa yang terbatas sempat juga kami berkongsi cerita dan rasa. Bergurau senda dan bergelak ketawa hingga hampir terlupa yang kami hanyalah penceramah jemputan semata-mata.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;br /&gt;Ketiga... sedih. Sedih mendengar segala cerita. Apa yang berlaku, apa yang diperlakukan kepada rakan-rakan kami membuat saya dan suami berdoa semoga ada yang lebih baik untuk mereka satu hari nanti. Sedih jua kerana keadaan masih lagi serupa. Untuk program yang bersusah-payah dianjurkan oleh para pendidik IIC hingga terpaksa mengeluarkan duit poket sendiri... kehadiran pelajar jauh dari sasaran. Daripada beratus orang yang tersenarai, saya rasa kurang daripada 30 orang yang hadir. Beberapa orang hadir lewat dan beberapa orang lagi lari dari program dengan pelbagai alasan. Bayangkan betapa kecewanya pihak penganjur yang bertungkus-lumus membuat persediaan, bekerja pada hari minggu tanpa elaun tambahan ataupun jamuan makan bagi menghargai usaha mereka, tapi kehadiran peserta... menyedihkan!! Sedangkan program ini tidak lain dan tidak bukan adalah untuk membantu mereka juga untuk mencapai keputusan peperiksaan yang lebih baik. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;br /&gt;Keempat... kagum. Saya kagum pada teman-teman saya yang masih mampu bertahan. Masih lagi dengan penuh keikhlasan mendidik dan mencurahkan usaha demi para pelajar. Saya dengar program ini akan dituruti dengan program &lt;em&gt;clinic&lt;/em&gt; untuk pelajar-pelajar yang memerlukan bantuan dari segi akademik. Saya kagum dengan pengorbanan yang sanggup mereka lakukan demi Kolej Islam Antarabangsa dan para pelajarnya. Saya dan suami berdoa agar keadaan akan berubah untuk mereka, usaha mereka dihargai sewajarnya dan diiktiraf oleh yang berkenaan. Setidak-tidaknya, untuk usaha berikutnya sokongan kewangan harus deberikan agar program yang dianjurkan boleh dilaksanakan dengan lebih baik lagi. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;br /&gt;Kadang kala... saya sendiri terfikir... masih adakah keikhlasan dalam hidup saya selepas saya meninggalkan IIC. Adakah saya masih berusaha menjadi pendidik yang terbaik sebagaimana yang pernah saya usahakan dulu. Bile saya kenang-kenangkan...dulu saya sanggup bekerja tanpa mengira hari dan masa... semuanya untuk IIC. Makan minum pun tak pernah terjaga... apatah lagi waktu tidur. Celik mata IIC... tidur pun IIC... Saya harus bersyukur dengan apa yang saya ada sekarang. Saya tak perlu lagi melakukan itu semua, dengan syarat saya tetap mengekalkan keikhlasan di hati dan semangat untuk melakukan yang terbaik dalam mendidik anak bangsa. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;br /&gt;Untuk rakan-rakan dan teman-teman, sekiranya keikhlasan adalah tunjang utama perjuangan anda, saya yakin dan percaya Allahlah yang akan membalas segala budi dan bakti, amal dan jasa kalian semua pada ketika dan waktu yang tidak kita duga. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-3233790659668083609?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/3233790659668083609/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=3233790659668083609&amp;isPopup=true' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3233790659668083609'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3233790659668083609'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/03/bila-sirih-pulang-ke-gagang.html' title='Bila sirih pulang ke gagang....'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-3488067224883214896</id><published>2009-02-24T17:10:00.005+08:00</published><updated>2009-02-25T15:00:55.176+08:00</updated><title type='text'>After 8 months...</title><content type='html'>&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;If you are pregnant, after 8 months you are preparing for the delivery....&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;If you are permanent worker at any company, institution etc.. 4 months left for you to wait for the next increament.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;After 8 months at IIC - you might be promoted as a manager for the post that nobody wants. (hehe.. only god knows).&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;I have been here for more that 8 months. After 8 months 8 days - I finally completed my 10 pages phd proposal. Just because the closing date for submitting the application is just around the corner and the faculty has push me to start by mid of this year. No choice. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;10 pages only!!! It took 8 months for me. Much-much lower than my usual performance. 10 pages program proposal can be prepared in 2 hours. That was my normal one. (at IIC la... IICan knows why).&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;Huh... life is not that easy. The higher the tougher. Here are the good supports received from many people when I seek for advice.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ol&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;"Buat jer... bukan yang tu pun finalize topic nanti". - Ye ker.... susahnya. (zkea).&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;"Memang susah cari topic... sy dulu setahun". - 8 months is still considered good. (zkea).&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;"Buat jer macam you buat masa master dulu". - My Master was not by research la. (zkea).&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;"Believe me... your supervisor will change your topic later". - soooo... why asking for proposal? (zkea).&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;"Tak payah skema sangat... sikit-sikit dah la". - that's not me... (zkea).&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;"Tak apa..slowly, you muda lagi" - muda??? but how about my KPI? (zkea). &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ol&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;Tonight- finalizing the proposal.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;Tomorrow - Ammend necessary parts, get the bank draft, buy pos express, mail the application, email the copy to my ex-supervisor for review. (Dah hantar baru nak suruh review - mesti kena belasah ni)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;The day after tomorrow - &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#ff6600;"&gt;&lt;strong&gt;ZKEA IS READY TO BACK TO SCHOOL!!!!!&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-3488067224883214896?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/3488067224883214896/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=3488067224883214896&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3488067224883214896'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3488067224883214896'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/02/after-8-months.html' title='After 8 months...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-8715624813485379190</id><published>2009-02-03T19:20:00.005+08:00</published><updated>2009-02-11T14:27:11.899+08:00</updated><title type='text'>New challenges have begin</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;New year - new trimester (here we don't call it semester) - Two new subjects - Two lecture classes - 7 tutorial groups - the first lecture class has 129 students - The second class has two students - total up 11 credit hours, okla... as IIC manager, I had to teach 12 credit hours at least .&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;My 2009 KPI has been presented just now. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;PhD - must be started by June&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;1 conference proceeding&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;1 international tier 4 jurnal&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;Research grant - RM50k&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;Contribution in Student Affairs Committee for the faculty.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;Webmaster? return it back to Mr. Goh la Dr.....&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;zkea the traveller.... now has to focus back to her career and future development. Honeymoon period is over. Go for it zkea.... you can do it!&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-8715624813485379190?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/8715624813485379190/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=8715624813485379190&amp;isPopup=true' title='11 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/8715624813485379190'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/8715624813485379190'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/02/new-challenges-has-begin.html' title='New challenges have begin'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>11</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-191430975772507279</id><published>2009-01-19T11:10:00.010+08:00</published><updated>2009-01-19T14:37:20.342+08:00</updated><title type='text'>Warna-warni majlis kenduri 13 Disember</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;div&gt;&lt;div&gt;&lt;div&gt;&lt;div&gt;Sungguhla bersusah-payah mencari masa yang sesuai nak upload gambar-gambar ni di sini...facebook pulak very slow. So, buat tatapan semua, inilah yang dapat dipaparkan...&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292887529924451458" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQdKmE93II/AAAAAAAAAQ4/gJvtaq67nvI/s320/DSC_0078.JPG" border="0" /&gt; Girls in the house! Dalila, Zakiah and Yon (My cousin) - Taken before Pak Imam sampai&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292844818454778946" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXP2UddDlEI/AAAAAAAAAOA/UKFpwwqNpx4/s320/DSC_0070.JPG" border="0" /&gt;Zaki &amp;amp; Zakiah - before the akad nikah&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXP2U9Q400I/AAAAAAAAAOQ/f_aN6quD0BE/s1600-h/DSC_0222.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292844826993677122" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXP2U9Q400I/AAAAAAAAAOQ/f_aN6quD0BE/s320/DSC_0222.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Right after the akad nikah &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXP2UlTywEI/AAAAAAAAAOI/88TkGs3VYys/s1600-h/DSC_0220.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292844820563411010" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 214px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXP2UlTywEI/AAAAAAAAAOI/88TkGs3VYys/s320/DSC_0220.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292855822175722082" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 214px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQAU9gkWmI/AAAAAAAAAOo/gIToroLK-s8/s320/DSC_0348.JPG" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292855810446654210" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 214px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQAUR0I-wI/AAAAAAAAAOg/Np7NwGGc6C0/s320/DSC_0334.JPG" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQdJmVDzPI/AAAAAAAAAQg/aEniuJc06xg/s1600-h/DSC_0340.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292887512812080370" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQdJmVDzPI/AAAAAAAAAQg/aEniuJc06xg/s320/DSC_0340.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXP2UPjz-bI/AAAAAAAAAN4/sQdaGc412GU/s1600-h/DSC_0267.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292844814725020082" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXP2UPjz-bI/AAAAAAAAAN4/sQdaGc412GU/s320/DSC_0267.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Penang mari &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292844828965071522" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXP2VEm56qI/AAAAAAAAAOY/-zSTu3g-XP0/s320/DSC_0270.JPG" border="0" /&gt;From left - Mak and abah (Penang)&lt;/div&gt;&lt;div&gt;From Right - Paman &amp;amp; Mak&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Front - Kakak, Hisham and Dalil&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292887515467461346" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQdJwOJsuI/AAAAAAAAAQo/P3PAFrXI1d8/s320/DSC_0285.JPG" border="0" /&gt;Lepas hantar Mak mertua balik...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292876327434626706" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQS-hjQppI/AAAAAAAAAQQ/VtRq76pGXwk/s320/DSC_0276.JPG" border="0" /&gt;En. Khair &amp;amp; Family&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292887508063600354" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQdJUo7vuI/AAAAAAAAAQY/GHibU0h5UhA/s320/DSC_0277.JPG" border="0" /&gt;Daud...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQS-LgeB_I/AAAAAAAAAQA/doubR0WqEbc/s1600-h/DSC_0327.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292876321517340658" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQS-LgeB_I/AAAAAAAAAQA/doubR0WqEbc/s320/DSC_0327.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Anuar, Dian, Faizal, Kamarul Azman - Ex-IICan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQS9kOoc2I/AAAAAAAAAP4/MdPgE8Dgerc/s1600-h/DSC_0256.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292876310973543266" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQS9kOoc2I/AAAAAAAAAP4/MdPgE8Dgerc/s320/DSC_0256.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Haa.. this is my father in law - takut tak tgk muka dia?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQS9Q0QMsI/AAAAAAAAAPw/h4rJLuSdYZg/s1600-h/DSC_0571.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292876305762628290" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 214px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQS9Q0QMsI/AAAAAAAAAPw/h4rJLuSdYZg/s320/DSC_0571.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Zaki &amp;amp; Liza, Melur (IIC Debate Club)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQJ8PSG1HI/AAAAAAAAAPo/LmiaNMxqSDU/s1600-h/DSC_0564.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292866392566453362" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQJ8PSG1HI/AAAAAAAAAPo/LmiaNMxqSDU/s320/DSC_0564.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Ni pun anak-anak murid IIC - Amir, A'a, Raja, Adib&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQJ7g7hwmI/AAAAAAAAAPg/gSpmfu_85FA/s1600-h/DSC_0472.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292866380123718242" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQJ7g7hwmI/AAAAAAAAAPg/gSpmfu_85FA/s320/DSC_0472.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Yang ni kerabat MMU - Nik, Hanim (IIC), Nadia, Norlie, Aishah, Marzuki&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQJ7Z6N_AI/AAAAAAAAAPY/zqUZThYv4o0/s1600-h/DSC_0382.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292866378239179778" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 214px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQJ7Z6N_AI/AAAAAAAAAPY/zqUZThYv4o0/s320/DSC_0382.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Ija &amp;amp; Kak Erd&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQJ67dQ4_I/AAAAAAAAAPQ/iYH2YMTUY2M/s1600-h/DSC_0380.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292866370064671730" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 214px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQJ67dQ4_I/AAAAAAAAAPQ/iYH2YMTUY2M/s320/DSC_0380.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Kak Su &amp;amp; Yatie&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQJ6igbQEI/AAAAAAAAAPI/8YPUzxwUBMs/s1600-h/DSC_0377.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292866363367047234" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 214px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQJ6igbQEI/AAAAAAAAAPI/8YPUzxwUBMs/s320/DSC_0377.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Puan Juliana - ahaks&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;div&gt;&lt;div&gt;&lt;div&gt;&lt;div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;div&gt;&lt;div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292855831848391202" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQAVhitkiI/AAAAAAAAAPA/PYThE5RXEbk/s320/DSC_0272.JPG" border="0" /&gt; Family Penang &amp;amp; IIC debaters - Marina, Ayie, Cham, Maryam.. yg depan tu sapa namanya ek? Sori.. lupa plak&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292876323648649746" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQS-TcnOhI/AAAAAAAAAQI/CtNgiPeY7Ow/s320/DSC_0287.JPG" border="0" /&gt;Senior debater UIA - Sarah, Jepp, Syatir, Ain, Amie, Syakin&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292855823455104386" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQAVCRmLYI/AAAAAAAAAOw/W7ByYMeBm3c/s320/DSC_0369.JPG" border="0" /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ruzana &amp;amp; Family&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292855828483061970" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQAVVAWuNI/AAAAAAAAAO4/77AsuHCEjew/s320/DSC_0375.JPG" border="0" /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;p align="center"&gt;Rozan, Shana, Nina &amp;amp; Nadzran&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5292887526815481042" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 214px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQdKafuvNI/AAAAAAAAAQw/t57sh7uGqyY/s320/DSC_0342.JPG" border="0" /&gt;Letih ler amik gambor... nap sat boleh? Soo exhausted.. tertido masa photo session.. hahaha!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-191430975772507279?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/191430975772507279/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=191430975772507279&amp;isPopup=true' title='12 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/191430975772507279'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/191430975772507279'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/01/warna-warni-majlis-kenduri-13-disember.html' title='Warna-warni majlis kenduri 13 Disember'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXQdKmE93II/AAAAAAAAAQ4/gJvtaq67nvI/s72-c/DSC_0078.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>12</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-1408513038345939515</id><published>2009-01-16T12:12:00.016+08:00</published><updated>2009-01-20T13:38:50.442+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My life...'/><title type='text'>Miss to Mrs. Campro.... Part 2</title><content type='html'>&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5291801096174945746" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 134px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXBBD0-HxdI/AAAAAAAAANY/XKUVOnFMGu0/s200/DSC_0170.JPG" border="0" /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5291801091574005298" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 134px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXBBDj1K_jI/AAAAAAAAANQ/w7DTZylUzAI/s200/DSC_0162.JPG" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;It is already 33 days after the akad nikah. Life becomes more challenging. A lot of travelling. One day ija buzz me and the first quetion asked was: &lt;/span&gt;&lt;div&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;ijazainal: weh...mana ko beb ..melaka ? KL? johor ? penang ?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;zkea78 : melaka...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;zkea78 :mlm nanti KL&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;zkea78 : soalan.. mantapp&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;It realized me that for the past one month, I spent a lot of my time on the road (imagine that in a month I have been driving my Campro almost 5000km) and my focus towards my job has also reduced.... what was in my mind? My husband, my mother, my father, my in laws, our house in Gombak etc. etc. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;Back to what had happened during the akad nikah ceremony, my father was still helplessly laying on the bed, my Mr. Campro was sick after the PTD assessment.. I was expecting that things will not be as smooth as planned. It was supposed to be the happiest day in my life ... but I went tru it with tears ... the cloudy day turns to rainy day when the Imam Hj. Bandi Bin Sukirman asked me to hold my father's hand while he read this phrase:&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;"Cik Siti Zakiah Bt. Melatu Samsi, bahawa wali awak Melatu Samsi Bin Suhadah hendak menikahkan awak dengan Hiswadi Bin Anuar dengan maskahwinnya RM50.00 tunai.. Adakah awak mempersetujukannya?"&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;And I have to read this:&lt;br /&gt;"Saya bersetuju wali saya menikahkan saya dengan Hiswadi Bin Anuar dengan maskahwin yang disebutkan itu"&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;then my father read this:&lt;br /&gt;Saya berwakil kepada tuan menikahkan anak perempuan saya Siti Zakiah... dengan Hiswadi .. dengan maskahwinnya Rm50 tunai". &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;.... I couldn't hold my tears until the end of the ceremony....&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5291801109787971186" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 134px; CURSOR: hand; HEIGHT: 200px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXBBEnruDnI/AAAAAAAAANo/GnGHXxOYsck/s200/DSC_0187.JPG" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;Two days after the wedding, we had to send my father back to hospital. We decided to send him to Batu Pahat Hospital with the assumption that the facilities in Batu Pahat is better than Pontian. So, again both mother and father were not at home, we had to hold the responsibility to clean-up the house and all the periuk belanga... sent it back to the owner. Honeymoon? definitely at Hospital Batu Pahat... &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;Took it as test from Allah... I have to redha on what had happened. With Mr. Campro next to me.. of course I feel stronger than before. It opened my eyes for so many things:&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;ol&gt;&lt;br /&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;Kenduri-kendara is not a simple things.. we have to ensure it considers the local culture, rules and other people feelings. How good you are in organizing events, you have to asked your family and neighbors. With a due respect, jawa culture is sometimes so complicated. Soo many rules to be followed... The old folks opinion should be considered.. simple mistakes can lead into big misunderstanding..&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;How important your family and friends. Without my aunties, uncles and cousins who took over my parents responsibilities in my wedding preparation, I don't know what will happen to my wedding. It might be postponed... Thanks to Wak Mid - Advisor. Wak Bachok and Wah Pah - I called them mak and bapak pengantin i.e. the manager of the event. Cik Din and Cik Nor - very good assistant. Cik Maman the great tukang masak. The menu on that day was great. Kak Ani - joker, penyeri suasana. Cik Yun and Cik Ijan - can't mention how much we owe both of them. These people came almost everyday to my house to prepare for the wedding. Kak Su and Yati - thanks for coming early and accompanied me doing many things. Nurul and Zeti, Nina and family, Shana, Nordinah and family, Ruzana and family - those who supported me before the wedding. It helped me a lot to still stand. All my cousins, brothers and sister who worked so hard before and during the wedding.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;My mother in the best wife in the world. I was touched when one day I heard my father on his bed whispering "Ya Allah ya tuhanku.. kau berikanlah pahala yang banyak kepada isteriku... dia telah banyak berjasa padaku". She never left my father alone and always next to him since he was sick. Patiently taking care of him like a baby... never complaint... I don't know how much she sacrificed her life for her husband.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;Once you are someone's wife, you have to prioritize your husband. I went back to Johor alone during the new year holiday because my husband had to go to work. Of course with his permission. While laying next to my father after performing my subuh prayer, suddenly he opened his eyes and talked to me. "Zakiah, kalau bapak tetap sakit macam ni sampai bila-bila pun... jangan sesekali tinggalkan suami". I tried to hide my sadness. It sounds like my father doesn't want me to see him. It sounds like... "Zakiah, don't come to me... go to you husband. You are no longer my beloved first daughter" but I know he wants me to be an Isteri Solehah. Be next to your husband at all times. That's what I want too... If I could, I would send half of my body to Johor to be next to my mum and dad and another half to KL to be with my husband... &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ol&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;That's what I feel every Friday... &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;But with the new status now... zkea is no longer "anak perempuan Melatu Samsi.." but "Isteri Hiswadi Anuar". My mother has shown the best example as a good wife and mother. My father had taught me what should and shouldn't for me to be a good wife. May one day my husband will pray for me as what my father did for my mother. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5291801118823074722" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 134px; CURSOR: hand; HEIGHT: 200px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXBBFJV2y6I/AAAAAAAAANw/IG1oUgzHhwU/s200/DSC_0127.JPG" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-1408513038345939515?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/1408513038345939515/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=1408513038345939515&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1408513038345939515'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1408513038345939515'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/01/miss-to-mrs-campro-part-2.html' title='Miss to Mrs. Campro.... Part 2'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SXBBD0-HxdI/AAAAAAAAANY/XKUVOnFMGu0/s72-c/DSC_0170.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-1104047462329662508</id><published>2009-01-06T08:52:00.006+08:00</published><updated>2009-01-06T10:36:23.697+08:00</updated><title type='text'>Miss to Mrs. Campro.... Part 1</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SWKr5RWAn-I/AAAAAAAAANI/NUvKGiF9wOc/s1600-h/bride.jpg"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SWKr5U6GRPI/AAAAAAAAANA/1SPGXkYuCP0/s1600-h/bride.JPG"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5287977913839666418" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 268px; CURSOR: hand; HEIGHT: 400px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SWKr5U6GRPI/AAAAAAAAANA/1SPGXkYuCP0/s400/bride.JPG" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;br /&gt;Salam semua...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;Mungkin ramai yang ternanti-nanti entri terbaru Miss Campro ops.. Mrs. Campro. Maafla, situasi tak mengizinkan untuk saya menulis mahupun menjengah blog. Gambar pun tak siap lagi untuk saya upload di sini. Hanya sekeping ni yang saya dapat daripada fotographer. Inshaallah... saya akan letakkan di entri lain. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;                                                                                                                                                                           &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;Bukan tak mahu berkongsi cerita, tapi terlalu banyak perkara berlaku dan ujian tuhan yang terpaksa saya lalui sebelum mahupun selepas majlis pernikahan dan kenduri walimah kami. Selepas selesai majlis dan akad nikah adik lelaki saya di Kuala Kangsar iaitu 10 hari sebelum majlis, ayahanda saya dimasukkan ke wad hospital daerah pontian kerana serangan Gout, sakit sendi dan menurut Doktor dia mengalami kerosakan buah pinggang. Keadaan ini memaksa saya untuk mengambil cuti kecemasan dan meninggalkan semua kerja-kerja saya untuk pulang ke kampung. Tidak pernah dalam sejarah hidup saya sebagai lecturer saya tangguhkan kelas selama 2 minggu berturut-turut, apatah lagi dalam semester pendek saya kesuntukan masa untuk menggantikan semua kelas yang saya tangguhkan.                                                            &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;                                                                                                                                                     &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;Dalam kacau-bilau kerja-kerja yang tertangguh, ayah dan ibu berkampung di hospital... saya terpaksa mengambil alih semua tugas persiapan majlis kenduri. Bukan kenduri untuk saya seorang.. tapi juga untuk adik lelaki saya. Ia membawa kepada rutin berikut:&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;1. Awal pagi - Ke pasar atau supermarket membeli keperluan dapur untuk keluarga dan persiapan membuat kuih-muih untuk kenduri. (Mengikut adat jawa, persiapan membuat kuih-muih bermula lebih kurang dua minggu sebelum kenduri. Mak-mak saudara dan sepupu sepapat akan datang ke rumah untuk membuat kuih seperti bahulu, rempeyek, kerepek pisang dsbg.) Tugas saya, memastikan semua bahan ada sebelum mereka tiba. Sebelum tu, call ibu saya kalau-kalau ada apa-apa yang hendak dipesan termasuklah menu yang dipesan oleh ayah saya. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;2. Sebelum tengah hari - kemas rumah... (bukan kemas rumah biasa, tapi kemas untuk kenduri). Banyak barang yang perlu diubahsuai kedudukannya. Kemudian masak dan pack untuk dibawa ke hospital. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;3. 12 tgh hari - Bertolak ke hospital untuk menghantar makanan dan baju bersih. Jarak antara rumah saya dan hospital lebih kurang 30km. Gantikan tempat ibu saya menjaga ayah sementara ibu saya makan tengah hari dan solat zuhur. Sejak ayah saya sakit... ibu saya tak pernah berenggang dengannya. Saya akan stay di hospital hingga habis waktu melawat. Lebih kurang jam 2 petang. tapi kebiasaannya saya akan extend sampai petang. Tak sampai hati nak tinggalkan ibu dan ayah saya. Kalau guard datang buat rondaan, saya pura-pura ke katil lain atau keluar ke taman. (Seorang pesakit hanya boleh ditemani oleh seorang waris sahaja di luat waktu melawat). Kalau saya dihalau pun, saya akan masuk semula selepas guard hilang dari pandangan mata. Sambil tu, kami akan berbincang tentang persiapan kenduri. Biasanya ibu dan ayah saya akan bagi arahan - call orang ni, confirmkan benda ni, jumpa pakcik ni, buat itu dan ini... itu checklist yang saya perlu laksanakan bila saya balik. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;4. 4ptg - Balik rumah... buat apa yang perlu untuk kenduri... banyak... &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;Buat pertama kali dalam hidup kami sekeluarga... Aidil-adha kami raikan di hospital. Persiapan serba sederhana... saya memang tak sanggup nak masak rendang dan segala macam lauk pauk untuk hari raya.. badan dah letih dan penat. Pagi-pagi aidil-adha kami bertolak ke hospital. Riuh rendah dibuatnya. Dalam hujan lebat, kami menikmati hidangan hari raya di perkarangan hospital. Kebanyakan lauk-pauk dibekalkan oleh ibu-ibu saudara saya yang sangat saya sayangi... &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;Apapun keadaan ayah saya, saya tahu kenduri perlu juga diteruskan seperti yang dirancang. Selepas Aidil-adha maknanya ada beberapa hari lagi sebelum majlis. Barang-barang hantaran saya masih di Melaka, belum terusik. Baju pengantin saya tak sempat ambil dari tailor. Kasut pun saya tak sempat beli. Yang lebih mengharukan, semua duit untuk membeli lauk-pauk kenduri disimpan di akaun ayah saya, dan ayah saya masih terlantar di atas katil hospital. Alhamdulillah.. selepas berbincang dengan pegawai bank, mereka bersetuju untuk ke hospital mengambil tanda-tangan dan cap jari ayah saya. Kalau tidak mana saya nak cekau duit ribuan ringgit untuk membeli barang-barang tu? Pada waktu itu, saya bersyukur yang saya boleh memandu dan berpelajaran. Saya boleh buat banyak perkara tanpa bergantung pada keluarga. Kalau dikira bergantang-gantang air mata saya tumpah. Saya letih dan penat serta sedih melihat keadaan ayah saya menjelang hari bahagia saya. Makan dan tidur saya juga tidak terjaga. Masa saya banyak habis di jalanraya. Saya boleh memandu pergi dan balik Johor-Melaka pada hari yang sama bila terpaksa. Kalau tidak kerana saudara-mara dan jiran-jiran saya yang sangat mengambil berat dan banyak membantu.. saya mungkin give up. Doa saya setiap saat dan waktu... saya kuat dan tabah mengharunginya... saya diberikan kesihatan yang baik untuk melakukan semuanya. Alhamdulillah.... sehingga saat ini tuhan masih kurniakan saya kesihatan dan kekuatan walaupun tuhan masih lagi menguji saya.... &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;Syukur ya tuhan.... atas kekuatan dan ketabahan yang engkau kurniakan. Buat rakan-rakan yang memberi sokongan, terima kasih yang tak terhingga. Buat Mr. Campro tersayang... terima kasih jua kerana sanggup menghadapi saat-saat sukar ini bersama dari sebelum hingga selepas kenduri kita. Buat adik-adikku... kita harus bersama-sama untuk melalui semua ini. Mudah-mudahan Allah mendengar doa kita semua dan ayahanda kita kembali sihat sejahtera. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;To be continued... &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-1104047462329662508?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/1104047462329662508/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=1104047462329662508&amp;isPopup=true' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1104047462329662508'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1104047462329662508'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2009/01/miss-to-mrs-campro-part-1.html' title='Miss to Mrs. Campro.... Part 1'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SWKr5U6GRPI/AAAAAAAAANA/1SPGXkYuCP0/s72-c/bride.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-9047006644369360473</id><published>2008-12-09T11:22:00.005+08:00</published><updated>2008-12-09T11:38:41.093+08:00</updated><title type='text'>Utusan Raja Sehari...</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;Dengan segala hormatnya.... rakan-rakan dan kenalan yang belum lagi menerima kad undangan saya... saya dan keluarga mempersilakan untuk memeriahkan majlis walimah saya seperti berikut:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5277628903573873538" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 275px; CURSOR: hand; HEIGHT: 400px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/ST3nhpXa44I/AAAAAAAAAJ4/YOgs8HoiFWQ/s400/ZAKIAH_HISWADI_INVITATION.JPG" border="0" /&gt; Terima kasih... &lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-9047006644369360473?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/9047006644369360473/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=9047006644369360473&amp;isPopup=true' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/9047006644369360473'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/9047006644369360473'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/12/utusan-raja-sehari.html' title='Utusan Raja Sehari...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/ST3nhpXa44I/AAAAAAAAAJ4/YOgs8HoiFWQ/s72-c/ZAKIAH_HISWADI_INVITATION.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-3740392374753787775</id><published>2008-12-02T11:22:00.008+08:00</published><updated>2008-12-02T14:20:44.610+08:00</updated><title type='text'>Apabila berakhirnya satu kisah kehidupan</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/STTPTV44zLI/AAAAAAAAAJI/u4s4ZePVKeE/s1600-h/sha+driving.JPG"&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5275068994757905586" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/STTPTV44zLI/AAAAAAAAAJI/u4s4ZePVKeE/s320/sha+driving.JPG" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt; Sha - driving ke Bagan Lalang last Chinese New Year&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Malam 1 disember - rasa resah dan ingatan yang sangat kuat pada seorang teman. Saya terjaga setiap jam walaupun saya memerlukan tidur yang lena untuk memandu sejauh 160km keesokan harinya dari KL ke Melaka. Jam 6 pagi saya gagahkan diri walaupun masih terlalu letih mengingatkan sebelum jam 10 saya mesti selamat tiba di pejabat. Lagipun saya belum begitu bersedia untuk ke kelas.. database yang saya akan ajar perlu saya finalize sebelum tutorial bermula jam 10. &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc33cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc33cc;"&gt;Selesai solat subuh.. saya termenung seketika. Teringatkan teman yang sedang terlantar. Saya sedekahkan Al-Fatihah mohon agar dia sembuh. Saya juga berdoa ayahanda saya juga akan sembuh dari sakitnya menjelang hari perkahwinan saya. Sebaik sahaja saya melipat telekung dan sejadah... sms masuk.&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;&lt;em&gt;" Salam semua... sha dah takde"&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5275068979464352066" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/STTPSc6nsUI/AAAAAAAAAIw/Fit1fbEkEVM/s320/3+of+us.JPG" border="0" /&gt; &lt;/span&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;Sha - zkea - Kak Erda at Bagan Lalang&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc33cc;"&gt;Kolam mata saya pecah. Saya duduk, sedekahkan Al-Fatihah dan mencari ayat yang sesuai untuk membalas mesej tersebut. Tiada apa yang mampu saya katakan pada waktu itu. Hanya rasa kehilangan yang sangat-sangat dalam. Saya serba salah. Samada untuk menziarahi jenazah atau terus balik Melaka. Kerana tugas dan kekangan masa, memandangkan saya perlu menghabiskan silibus sebelum saya mula bercuti.. saya putuskan untuk terus ke Melaka. Saya rasa saya pentingkan diri ketika itu... tapi saya betul-betul di persimpangan. Antara tanggungjawab dan persahabatan. Maafkan saya sha... &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5275068990627169362" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/STTPTGgCxFI/AAAAAAAAAJA/mxFcZgiQSxs/s320/sha.JPG" border="0" /&gt; &lt;/span&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;Kita semua ada gambar macam ni kan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc33cc;"&gt;Allayarhamah Shajaratuldur Shuhaimi - perkenalan kami tidak begitu lama. Dia senior 1 batch saya di kelas master. Yang juga batch pada housemate saya Ija. Basically saya dan Ija adalah jambatan yang menjadikan kedua-dua batch jadi rapat. Mengenali Sha.. seorang yang saya boleh kategorikan sebagai Powerful-Peaceful (bukan mudah nak cari seorang yang ada kombinasi personaliti begini). Powerful - born leader, strong, hardworking, objective oriented etc. Peaceful - soft, nice to talked to, tenang, lemah-lembut.. Kalau saya kekalutan dan ingin mencari seseorang yang boleh menenangkan saya, sha orangnya. Kalau saya perlukan semangat, dialah orangnya. Tapi ini pandangan saya semata-mata. Yang sebenarnya saya memang tidak betul-betul mengenali dan tahu latar belakangnya. Mungkin ada sebab mengapa dia perlu merahsiakan penyakit dan penderitaan yang ditanggung. &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc33cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5275071064638138146" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/STTRL0yypyI/AAAAAAAAAJg/JydiYL0d3yM/s320/ija+n+sha.jpg" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5275071071392959762" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/STTRMN9RDRI/AAAAAAAAAJo/0gTzPbeo3Tc/s320/pictures+197.jpg" border="0" /&gt; &lt;/span&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;Ija, Sha, Zkea and Ilyas at Satay Kajang&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc33cc;"&gt;Saya dan ija pernah juga meneka dan menduga-duga. Secara fizikal, kami memang dapat merasakan sha menghidapi satu penyakit. Matanya yang kuning dan tubuhnya yang sangat kecil adalah satu petanda. Tapi tidak seorang pun antara kami berani bertanya. Saya dan ija memang biasanya begitu. Kami tidak akan bertanya hal-hal peribadi seseorang sehinggalah mereka membuka mulut. Tapi saya juga agak kesal dengan tindakan saya yang tidak mahu bertanya. Dan seingat saya, sha akan sedaya upaya berlagak ceria dan sihat samada di depan kami semua ataupun melalui sms dan perbualan kami melalui yahoo messenger. Hingga kerisauan kami akan hilang selepas berbual dengannya. &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Dan semalam.. perjalanan dan lembaran kehidupannya telahpun ditentukan oleh Rabbul-Jalil.. Saya bersyukur tuhan membawa langkah kaki saya ke Kuala Lumpur untuk menziarahinya. Walaupun percubaan kali pertama ke HUKM pada Jumaat lalu gagal kerana saya tersesat, saya sempat meluangkan masa menziarahi arwah pada hari ahad. Sehari sebelum arwah menghembuskan nafas yang terakhir walaupun saya tidak pasti dia sedar atau tidak kehadiran saya ketika itu. Thanks ija sebab memaklumkan keadaan sha kepada saya dari semasa ke semasa. Yang menyedihkan .. arwah merancang untuk hadir kenduri perkahwinan saya dan saya masih teringat dia menyebut untuk merasa makan seafood di Tanjung Piai, Pontian. Saya juga telah merancang sekiranya arwah hadir majlis saya, saya akan paksa ija bawa arwah ke Tg. Piai. Namun hasrat ini tidak kesampaian. &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc33cc;"&gt;Apapun, semangat arwah sangat saya kagumi. Dalam kesakitan ... arwah tetap bekerja keras.. Saya tahu betapa bersungguh-sungguhnya arwah bekerja walaupun saya rasa dia sendiri tahu masa yang ada untuknya tidak lama. Dari aspek amal ibadat... saya rasa saya dan ija banyak belajar dari arwah terutamanya ibadah pada bulan ramadhan. Arwah jarang merungut.. jarang emosi macam kami.. bahkan dialah yang selalu menenangkan kalau kami emosi. Saya juga tahu.. orang yang paling tersa dengan kehilangan ini ialah ija.. kerana ija yang paling rapat dengan arwah. Daripada koleksi gambar-gambar arwah yang ada dalam simpanan saya... saya boleh nampak betapa rapatnya ija dengan arwah. Be strong ija, as I mentioned yesterday... semangat arwah kita perlu teruskan....&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc33cc;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5275068984890555458" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/STTPSxIU_EI/AAAAAAAAAI4/dFDLkIQ6fVk/s320/ija+n+sha.JPG" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc33cc;"&gt;Sudah tentu kami akan terus rindukannya.. tiada lagi Shagurly terpapar di Yahoo Messenger dan skrin komputer saya. Yang ada hanya lembaran kenangan dan ingatan buat seorang teman dan sahabat... &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-3740392374753787775?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/3740392374753787775/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=3740392374753787775&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3740392374753787775'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3740392374753787775'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/12/apabila-berakhirnya-satu-kisah.html' title='Apabila berakhirnya satu kisah kehidupan'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/STTPTV44zLI/AAAAAAAAAJI/u4s4ZePVKeE/s72-c/sha+driving.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-8090897661073518371</id><published>2008-11-04T11:37:00.007+08:00</published><updated>2008-11-04T13:27:37.360+08:00</updated><title type='text'>The 'unsankarable' Mr. and Miss Campro</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SQ_RPpqXmfI/AAAAAAAAAIc/bLGtj6ztZL4/s1600-h/the+campros.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5264656556231203314" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SQ_RPpqXmfI/AAAAAAAAAIc/bLGtj6ztZL4/s400/the+campros.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;The Campros.. Sori boss, tumpang parking sat. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;This is the true story of Mr. and Miss Campro. Both of them surprised their ex-office mates with thier engagement announcement last Friday. Based on their masterplan, the announcement is supposed to be happened on the convo day end of this month. But last friday we coincidencely passsed through the college where we met and build up our secret relationship. We suddenly decided to make that announcement.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;As expected... it was a very big surprised. We were asked with almost the same questions and received same comments from everybody:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;1. Bila korang start bercinta ni?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;2. Camner kitaorang tak tau ni?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;3. Pandainya berlakonn...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;4. Dah agak dah...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;and many more....&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;Let me summarised the flow of our relationship:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;1. Bila kenal? - hehe... in 2003, Mr. SK introduce Miss Campro to Mr. Campro as new lecturer. Masa tu Mr. Campro baru grad dari IIC. Miss Campro and Mr. Campro never talked to each other since then until Mr. Campro attended the 1st Mc. Lead in Ulu Yam. At that time Mr. Campro addressed Ms. Campro as his ex-lecturer. Miss Campro kata "bila masa pulak aku pernah jd. lecturer dia". Mr. Campro yarrrrr.... jer kat student leader masa tu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;2. Bila start talking to each other? - Mr. Campro was appointed as Stadd Asst. manager, Miss Campro manager of Graduate Affairs. One day Miss Campro terserempak dgn Mr. Campro. Miss Campro dengan seriusnya "Hiswadi... nanti tolong saya buat reunioun Alumni ya?" Mr. Campro kata dalam hati... " kereknya perempuan ni.. muka tak senyum pun". tapi Mr. Campro kata "tak ada masalah". Miss Campro pun pasang angan-angan nak buat alumni IIC gathering. (Tak jadi pun sampai sekarang..)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;3. Bila mula close to each other? - Basically IIC program la. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;Mula-mula bulan Ramadhan... iftar debate club. Mr. campro sibuk sangat amik gambar. Ada pulak gambar Miss Campro makan tembikai. Mr. Campro jadi imam solat terawikh. Miss Campro terfikir.. hmm..."boleh tahan mamat ni.. leh jadi imam solat". General comment. No personal interest. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;The next day.. Abg. Munif ajak iftar ngan MARA officer. Miss Campro tak tau pun Mr. Campro ada sama. Tapi masa tu Mr. Campro sibuk dok ngorat awek MARA yang ada tahi lalat kat dagu sama ngan dia. Miss Campro layan makan je la....&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;The following day... both Miss and mr. campro were lonely. Housemates semua dah balik kampung. Miss Campro busy dgn thesis. Mr. campro ajak buka posa sama. So, buka posa kat ADABI. Masing-masing tanya... apa ciri-ciri pasangan masing2? Mr. campro kata.. dia nak cari yang pandai... boleh cakap pasal politik, ekonomi, boleh berdiskusi isu semasa... Miss Campro cakap kat Mr. campro... "hmm.. tak kahwinla awak...mana nak cari pompuan camtu?" Jawapan Miss Campro pulak very simple... "saya nak orang yang sayang saya jer..." Mr. campro kata... "aii.. senangnya".&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;Cuti raya.. masing-masing buat hal sendiri. Balik semula IIC, miss Campro sangat busy dgn final exam and thesis presentation. Tapi ada program Fadhilah Kamsah. Ruzana director rasanya, dia minta tolong Miss Campro. So, Miss Campro buat short meeting dengan committee termasuklah Mr. Campro. Miss Campro gunakan kuasa yang ada untuk delegate kerja... Mr. Campro panggil Miss Campro Lady Boss. Macam Ning Baizura pulak rasanya. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;Ada satu lagi peristiwa... Miss Campro gi presentation thesis kat johor. Balik dr Johor, tayar keta meletup kat highway. Miss Campro takde choice, call Mr. campro mintak tolong. Dia bg contact no kawan dia kat melaka. So, Ms. Campro tukar tayar betul2 dpn MMU/rumah Ms. campro skrg. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;Lepas tu ada pulak program Kelab debat. Mula-mula Liga Debat IIC ngan program hari raya dengan anak yatim di setapak. Miss Campro banyak berkomunikasi dengan Mr. Campro masa ni... Lepas program anak yatim, the next day ada intake. Miss Campro kena duty pulak. Lepas duty Miss Campro nak gi giant, cuci kereta dan shopping barang dapur... Mr. Campro offer diri nak ikut. Hehe... first time miss Campro shopping barang dapur dgn lelaki. Masa tu Miss Campro saja nak suruh Mr. Campro tolak troli. sah-sah dia tak mau... so, miss Campro pesan kat dia. "Kahwin nanti... kena tolak troli tau bila isteri shopping". Mr. Campro sengih-sengih jer. Terjumpa pulak dengan kawan Mr. Campro... Raihan. Raihan tanya... "akak ni girlfriend abg Wadi ke?" "alamak.. ni sudah salah faham". Sebelum balik... Raihan cakap kat Miss Campro "Akak couple la ngan abg. Wadi.. dia baik tau..." Miss Campro rasa macam nak gelak guling-guling. Apahal pulak la budak Raihan ni... lepas ni.. Miss Campro tak mau dah keluar ngan mana-mana lelaki gi shopping barang dapur. Bahaya ooo....&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;Kat giant tu.. berlaku satu peristiwa.. tapi Miss Campro taknak cerita. Tapi disbbkan peristiwa tu Miss dan Mr. Campro selalu communicate... we were sharing the same stories. Ia membawa kepada satu rutin.... lunch dan dinner bersama... spent our weekends together. So.... dari situlah bermulanya......&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;Miss campro risau sebenarnya bila kami selalu keluar sama... karang sangkut kang, susah pulak. Ada pulak yang merana. Tapi kalau dah jodoh... Bila Mr. Campro senyap.. Ms. Campro contact dia. Bila Ms. campro senyap.. Mr. Campro pulak contact balik. Mr. Campro teman Ms. Campro buat presentation kat rumah lecturer... Mr. Campro hantar Miss Campro gi klinik... kantoi ngan boss lak tu (utk Kak Akma... hari jumpa kat klinik tu memang kantoi besar...nasib baik leh cover). Macam-macam la kami buat sama-sama. Gi lombong la... (itu memory paling horror untuk dingat). Lawat student sakit la... election.. ISO audit.. yang paling haru bila Kak Su sibuk nak jodohkan Miss Campro ngan sorang ustaz tu... huhu... sian Mr. Campro ku. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;So, untuk kawan-kawan... janganla ada yang kecik hati.. Ada sebab kenapa kami berahsia. Thanks for Ija, Kak Atie, Ain and En. Karim yang simpan rahsia. Utk. kak Akma and Gee... sorila bebanyak, rasa banyak betul kelentong kak Akma ngan Gee. Sampai serba salah dibuatnya. Untuk Kak Su, kak Su bagila ustaz tu kat sesapa yer... restuilah kami... untuk Fazil, hehe.. sian hang Fazil, penat hang meyakinkan orang yang kami ni couple. untuk adik-adik kelab debat uia.. korang je yang tau kan... untuk student IIC... korang memang pandai meneka dan menggossip, tapi kami lagi pandai la.. pandai mengelak. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;Korang ingat senang ke... nak rahsia2 ni? banyak kali tau.. kami kena lari masa dating sbb nampak staff/student IIC. Banyak kali juga Miss Campro bengang sebab selalu je 'line tak clear'. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;hehe.... Jemputla datang kenduri yer... &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-8090897661073518371?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/8090897661073518371/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=8090897661073518371&amp;isPopup=true' title='39 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/8090897661073518371'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/8090897661073518371'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/11/unsankarable-mr-and-miss-campro.html' title='The &apos;unsankarable&apos; Mr. and Miss Campro'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SQ_RPpqXmfI/AAAAAAAAAIc/bLGtj6ztZL4/s72-c/the+campros.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>39</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-2147104835528029436</id><published>2008-10-24T17:08:00.002+08:00</published><updated>2008-10-24T17:29:21.605+08:00</updated><title type='text'>Goodbye Syawal...</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;After a few years celebrating syawal with lots of assignments and bringing back books and laptop.. this year is supposed to be the most peaceful-mind syawal that I ever had. I promised to myself not to bring any work from office and any books to be read. And I did!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Being an eldest in the family... don't ever think that you will have time to enjoy yourself. It is your responsibility to help your parents and family and to do whatever you can to reduce their burden. I end up realizing that I will no longer having an opportunity to celebrate hari raya like other people. Most of my time, I was in the kitchen.. serving the guests and family!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;However, this syawal gives me one sweet memory. Something that I have waited for years... something that I pray everyday... something that will change my life. Adios.&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-2147104835528029436?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/2147104835528029436/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=2147104835528029436&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/2147104835528029436'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/2147104835528029436'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/10/goodbye-syawal.html' title='Goodbye Syawal...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-3403467427807454648</id><published>2008-09-24T11:43:00.004+08:00</published><updated>2008-09-24T11:53:03.819+08:00</updated><title type='text'>Eid Mubarak!</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SNm42wPx-nI/AAAAAAAAAIU/KVLPK5JOmUk/s1600-h/kad_raya.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5249430091480562290" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SNm42wPx-nI/AAAAAAAAAIU/KVLPK5JOmUk/s320/kad_raya.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-family:lucida grande;font-size:180%;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;Wish everyone Salam Idulfitri, Maaf Zahir Batin... &lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-family:lucida grande;font-size:180%;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;Eid Mubarak!&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-size:180%;color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#663366;"&gt;* I'll be on leave starting tomorrow - 25th Sept till 5th October. &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-3403467427807454648?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/3403467427807454648/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=3403467427807454648&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3403467427807454648'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3403467427807454648'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/09/eid-mubarak.html' title='Eid Mubarak!'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SNm42wPx-nI/AAAAAAAAAIU/KVLPK5JOmUk/s72-c/kad_raya.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-2344902967004240124</id><published>2008-09-19T14:30:00.006+08:00</published><updated>2008-09-19T14:57:00.035+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Suara hati'/><title type='text'>Hati yang keluh-kesah</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;Entah kenapa hati tiba-tiba keluh kesah. Semakin berdebar. Macam-macam yang nak dikejar. Hairan pun ada. Workload taklah banyak sangat.. Tapi tak banyak benda mampu dibuat seharian. Banyak buang masa kot. PHD proposal masih tak nampak bayang. Semester dah habis.... lepas ni cuti raya, exam, marking and prepare for the next semester lecture. Dapat subject baru pula tu. Next semester workload dah confirm lebih banyak dari this semester. Aku semakin risau..&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;Risau kalau-kalau by end of year PHD aku tak terbuat. Risau macam-macam perkara akan berlaku selepas raya ni. Risau aku akan kelam-kelibut mengurus masa dan keluarga. Semenjak di Melaka, hampir setiap minggu aku pulang ke Johor. Dan aku dapati memang aku satu-satunya yang diharapkan untuk membantu mengurus keluarga. Lepas ni macam mana? Kalau lepas ni aku ada komitmen lain.. siapa pula? Kalau lepas ni aku start study, buat research, siapa nak jenguk-jenguk mak-ayah kat kampung macam aku buat sekarang? Memang adik-beradik ramai...tapi semuanya jauh-jauh belaka. Yang ada seorang saja di kampung boleh consider masih kecil lagi budak tu. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;Risaunya aku...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;Yang tambah merisaukan aku.. bila aku dipanggil oleh Dean dan dua hari selepas tu aku terima email ni:&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;"Salamz Ms. Siti Zakiah, Congratulation! Attached, please find your appointment letter as a faculty's webmaster. Thanks and regards. Abdullah. "&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;Aku jd faculty webmaster? web programming la yang aku paling lembab sekali. Dulu masa buat asmt, aku upah je anak murid ke.. azhar ke.. buat asmt aku. Memang kantoi.. aku tak ada choice.. dgn degree and master in IT, orang takkan faham bila aku kata aku tak reti buat web ni. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;Lepas appointment letter dapat pulak email susulan..&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;" noted with thanks.pls make our web FBL the best .jeong c.p. "&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;Menggigil lutut aku... Dr. Dean kata.. aku kena maintain je apa yang ada.. upload announcement or new info (which is aku tak tau lagi nak buat macamana). Tapi orang letak harapan tinggi la pulak. Padan la muka aku.. ari tu masa start buka webpage faculty aku rasa mmg dal jer FBL nyer web. Sekarang.. haa. buat sendiri. Hai... mana aku nak baca jurnal, mana nak prepare kelas, mana plak nak buat web. Kalau buat web ni benda yang aku tau.. tak apala. Ni nak kena belajar from the scratch ni.. Rasa nak jerit jer... "Azhar! Roby! tolonglah akak ni weh...." Webmaster IIC tuh. Aku rasa aku lebih pandai buat ISO documentation dr buat web. Memang sah-sah la.. Pelik bukan? degree ngan master IT tp bab-bab management plak lagi terer. Bab-bab IT semua fail. Maybe pendedahan kerja aku lbh pd mgt bukan IT dari grad sampaila ke MMU. Kat sini pun masuk Faculty Biz and Law.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;Lagila kelakar... &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;Aku rasa kepala aku memang dah weng dah. Macam-macam fikir. Nak buat macam-macam.. tapi kekuatan takdak. Where to start? Bagi nasihat kat student bukan main pandai lagi.. diri sendiri tak terurus. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;Ya Allah.. berilah aku kekuatan mengharungi jalan yang aku pilih ni...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-2344902967004240124?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/2344902967004240124/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=2344902967004240124&amp;isPopup=true' title='12 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/2344902967004240124'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/2344902967004240124'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/09/hati-yang-keluh-kesah.html' title='Hati yang keluh-kesah'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>12</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-7348827133606097864</id><published>2008-09-05T15:25:00.007+08:00</published><updated>2008-09-05T16:12:49.355+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Inspirasi'/><title type='text'>I feel upset...</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;When I started my career here.. some people said that I have to help Malay students bcoz they have been treated unfairly by most of the racist chinese lecturers. It come accross to my mind that Chinese normally are very good and hardworking. Being an educator, I believe in being fair to everybody. Give and educate them full heartedly as what I had done before. Of course, the environment has change.. I'm now in the middle of Chinese community (90% chinese 10% Malays). In few of my classes I have 100% chinese students. And I started found that I'll be very lucky if I can understand their language. At the beginning, with problems that I faced with a chinese lecturer here.. I set my mind to help my own people. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;When I started my class last few months, my perception towards chinese changed but for the malays.. it remains. Not all chinese students are hardworking, not everybody in the class are participative and not everybody comes from good family background. Some of them are just below average (based on my observation in class and their performance). However.. Malays are remain the same. Those who always absent are malays, those who have a lot of excuses are malays and those who are missing in action are also malays. A few of them came to me at week 10 just to say.. "Miss, my attendance very poor in your class. I probably being barred from final exam. Could you please help me?" Oh my goodness, if I think as Malay I should help Malays, that would not be the way. And my typical answer was " I want to help you, but if you don't want to help yourself, how could I? " Please don't absent any of my classes after this, otherwise I have to perform my responsibility as lecturer" Am I wrong to be very strict even to my own people?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;Yesterday we started the class presentation for the semester. I never had any experience like this before. Too many groups volunteer themselves to be the first presenter. In 1 hour class where I expect max only 3 groups can present their reports.. 4 groups volunteered. and all of them are chinese... This morning, the class was supposed to start at 9am. I reached the class at 8.55am, 1 group already inside the room and offer themselves as the first presenter. I asked them to set their slides and surprisingly they said they came very early just to set up everything and test their slides. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;Do you know what happened after the presentation? they came to me asked my feedback and comments or anything that I can suggest to ensure that they score the assignment. Those who have not presented came and asked which part of the previous presentations that they should or should not follow? Oh.. I forget to mention that there were a few groups submitted  the report 2 WEEKS.. I repeat 2 WEEKS before the deadline. The reason is.. they want to focus on their mid-term and other assignments. And again, non of them are malays. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;I'm not writing to tell everyone that now I'm being double standard to my own people or condemning my own people. But I want all my students who read this (IIC, OUM, MMC - majority are malays) to start thinking how these people who are not given any priviledge as Bumiputra in this country are hardly trying to change their life. In this chinese-dominated university where my own people are considered as minority, I can see that they are still sleeping. They don't feel that they have to compete and stay in complacent zone... It makes me upset and so far I think I failed to drive them on the right track. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;Don't you think that one day they are the one who grab all the opportunities and you are still at the same stage, same standard of living. To my dear students... please change. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-7348827133606097864?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/7348827133606097864/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=7348827133606097864&amp;isPopup=true' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7348827133606097864'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7348827133606097864'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/09/i-feel-upset.html' title='I feel upset...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-7335287841766468430</id><published>2008-08-19T11:48:00.001+08:00</published><updated>2008-08-19T11:50:41.365+08:00</updated><title type='text'>‘CHATTING’ UNTUK KAUNSELING</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;em&gt;Oleh: Siti Zakiah Bt. Melatu Samsi&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;"&gt;&lt;em&gt;Disiarkan di Dewan Masyarakat, Ogos 2008. (versi asal)&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#330099;"&gt;Alam siber adalah tarikan dunia masakini. Banyak perkara dan urusan seharian telah diterjemahkan di dalam dunia digital yang lebih mudah, murah dan pantas. Aktiviti ‘chatting’ atau berbual di atas talian misalnya merupakan salah satu aktiviti yang digemari ramai. Tidak kira apa golongan dan peringkat umur sekalipun, ‘chatting’ merupakan salah satu aplikasi internet yang digunakan secara meluas. Kalau dahulu, ‘chatting’ dikaitkan semata-mata untuk mereka yang berbual di atas talian untuk tujuan mencari teman baru ataupun sekadar suka-suka mengisi masa terluang, kini ‘chatting’ boleh dipraktiskan dalam dunia korporat mahupun professional. Sebagai contoh, ada syarikat-syarikat korporat membangunkan laman web syarikat masing-masing dengan aplikasi tambahan berbentuk ‘chat room’ sebagai mekanisme untuk pekerja syarikat tersebut berkomunikasi antara satu sama lain semasa bekerja dengan kos yang lebih murah, mudah dan berkesan berbanding penggunaan alat-alat telekomunikasi lain seperti telefon dan mesin faksimili. Ada juga institusi pendidikan yang menyediakan ‘chat room’ untuk pelajar mereka berkomunikasi dengan pensyarah di atas talian untuk melakukan perbincangan dan sebagainya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam bidang kaunseling, kaunseling atas talian atau lebih mudah disebut sebagai kaunseling siber ataupun dikenali juga sebagai e-kaunseling  telah mula diperkenalkan sejak beberapa tahun kebelakangan ini. Stigma dan kerisauan masyarakat di negara ini terhadap perkhidmatan kaunseling sebenarnya telah membataskan pengamal kaunseling untuk menyalurkan khidmat mereka kepada yang memerlukan. Antara kebimbangan masyarakat sekiranya bertemu kaunselor adalah seperti dikaitkan menghidap penyakit mental, rahsia diri akan diketahui oleh orang ramai dan bimbang akan menjejaskan hubungan sosial dengan keluarga dan masyarakat kerana tanggapan-tanggapan negatif mereka. Secara umumnya, wujud ketidakpercayaan terhadap perkhidmatan kaunseling atau masyarakat masih tidak yakin kaunselor adalah individu terbaik untuk mereka berkongsi masalah dan mencari penyelesaian terbaik tentang isu-isu kehidupan yang membelenggu mereka. Kesannya, mereka akan mencari saluran lain untuk mereka berkongsi, bercerita dan meluahkan masalah mereka dengan orang lain seperti kenalan-kenalan mereka di ‘chat room’. Masalahnya, hubungan yang dibina melalui ‘chat room’ dan perkongsian masalah mereka dengan individu-individu yang tidak dikenali dan tidak dapat dipastikan tahap profesionalisme mereka dibimbangi akan membawa lebih banyak keburukan daripada kebaikan. Individu-individu yang bermasalah dan terumbang-ambing terutamanya remaja yang masih belum matang untuk menilai baik-buruk sesuatu perkara mungkin akan terpengaruh dengan nasihat-nasihat yang tidak sepatutnya daripada kenalan baru yang ‘mendengar’ masalah mereka. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#330099;"&gt;Menyedari perlunya kaunseling bergerak seiring dengan pilihan masyarakat, Kaunseling Siber diperkenalkan. Menggunakan mekanisme yang sama seperti aplikasi ’chatting’, beberapa institusi mengorak langkah menyediakan ruang kepada yang memerlukan untuk mendapatkan khidmat kaunseling di atas talian. Klien atau individu yang ingin mendapatkan khidmat kaunseling boleh berkomunikasi dengan kaunselor terlatih secara maya dan melalui sesi kaunseling tanpa bersemuka. Bagi sesetengah klien,  perkhidmatan ini membuatkan mereka lebih terbuka bercerita masalah mereka tanpa melihat wajah kaunselor yang tidak mereka kenali dan merasa lebih selamat sekiranya identiti mereka disembunyikan. Selain itu, kaunseling siber ini memberi ruang kepada klien yang mempunyai masa terhad untuk membuat temujanji dengan kaunselor mendapatkan khidmat kaunseling dari rumah atau pejabat pada waktu yang selesa bagi mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaubagaimanapun, terdapat beberapa kelemahan dalam pelaksanaan kaunseling siber ini. Di dalam kaunseling, sesi kaunseling lebih efektif sekiranya kedua-dua pihak iaitu kaunselor dan klien dapat bersemuka. Ini kerana, kaunselor dapat melihat sendiri bahasa tubuh, hubungan mata dan pergerakan badan klien yang membolehkan kaunselor lebih memahami atau empati dengan apa yang diceritakan oleh klien kepada mereka. Ia juga membolehkan kaunselor membuat penilaian terhadap klien dengan lebih dalam bagi mencari punca sebenar masalah dan jalan penyelesaian terbaik. Dalam ilmu psikologi, bahasa tubuh, hubungan mata dan pergerakan badan klien boleh ditafsirkan oleh kaunselor sebagai maklumat tambahan yang boleh membantu kaunselor membuat penilaian terhadap klien. Sebagai contoh, kaunselor dapat mengesan tahap kebimbangan klien melalui pergerakan badan, mengesan masalah ketidakyakinan klien melalui pergerakan mata dan sebagainya. Maklumat-maklumat sebegini membantu kaunselor dalam melaksanakan tugasnya dengan lebih berkesan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh yang demikian, kaunseling siber yang disediakan oleh organisasi-organisasi tertentu biasanya bertujuan untuk memberi ruang klien-klien baru untuk mendapatkan sesi kaunseling. Biasanya, kaunselor yang melayani klien di atas talian akan berusaha untuk meyakinkan klien agar bersemuka untuk menjalani sesi kaunseling. Bagi sesetengah klien, sesi kaunseling di alam siber hanyalah permulaan bagi mereka untuk membina hubungan dengan kaunselor. Setelah mereka yakin dan percaya bahawa kaunselor mampu membantu mereka dan boleh dipercayai untuk mereka berkongsi masalah, mereka  tidak akan ragu-ragu untuk mendedahkan diri mereka yang sebenar. Sebagaimana yang berlaku di dalam ’chat room’ yang membawa kepada ’blind date’, begitulah situasi yang berlaku di dalam kaunseling siber. Jika ramai yang memulakan perkenalan di ’chat room’ boleh berakhir di jinjang pelamin, perkenalan klien dan kaunselor di alam siber juga boleh membawa kepada hubungan positif antara kedua-dua pihak yang objektifnya untuk membantu kepada penyelesaian masalah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Antara organisasi di Malaysia yang menyediakan perkhidmatan kaunseling siber ini ialah Jabatan Kaunseling Universiti Islam Antarabangsa (UIAM) dan Dewan Bandaraya Kuala Lumpur (DBKL). Di UIAM, pelajar-pelajar yang ingin berkongsi masalah boleh memilih untuk bersemuka dengan kaunselor atau berbual dengan kaunselor melalui e-kaunseling (kaunseling siber) atau menggunakan perkhidmatan tele-kaunseling. Begitu juga dengan DBKL yang menyediakan perkhidmatan kaunseling percuma kepada masyarakat 24 jam. Pilihan yang disediakan oleh pengamal-pengamal kaunseling ini memberi ruang kepada khalayak untuk mempergunakan perkhidmatan mereka sebaiknya demi kualiti hidup yang lebih baik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Statistik dan laporan tahunan Kementerian Kesihatan Malaysia menunjukkan bahawa jumlah pesakit mental di Malaysia meningkat saban tahun. Kajian Kesihatan dan Morbiliti Kesihatan Kementerian Kesihatan Malaysia 1996 melaporkan sebanyak 10.7 peratus rakyat Malaysia mengalami kesihatan mental. Pada tahun 2004 pula, Kajian Beban terhadap Pelbagai Penyakit mendapati penyakit mental merupakan penyakit yang kedua tertinggi di negara ini selepas penyakit jantung. Statistik Pertubuhan Kesihatan Sedunia pula melaporkan, seorang daripada setiap 5 orang akan mengalami penyakit mental dalam hayat mereka. Desakan hidup, modernisasi dan keperluan yang semakin meningkat menjadi punca kepada ketegangan fikiran masyarakat. Peningkatan masalah mental di negara ini memberikan petanda bahawa perkhidmatan kaunseling adalah perkhidmatan yang amat penting bagi memastikan kualiti hidup masyarakat sentiasa berada di paras yang baik. Justeru, penambahbaikan dalam perkhidmatan kaunseling adalah sesuatu yang diperlukan ketika ini. Inisiatif organisasi dan institusi yang menawarkan khidmat kaunseling melalui pelbagai kaedah kepada khalayak ataupun kelompok organisasinya adalah usaha yang harus dipuji. Namun, yang paling utama ialah promosi dan program galakan kepada masyarakat untuk mendapatkan khidmat kaunseling harus dipergiatkan bagi memadam segala stigma yang telah lama berakar di kalangan mereka. Secanggih manapun teknologi yang digunakan untuk menyalurkan perkhidmatan kita miliki,  jika ianya tidak mendapat sambutan, pastinya tidak akan mampu mencapai objektif yang disasarkan.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt; &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-7335287841766468430?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/7335287841766468430/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=7335287841766468430&amp;isPopup=true' title='12 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7335287841766468430'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7335287841766468430'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/08/chatting-untuk-kaunseling.html' title='‘CHATTING’ UNTUK KAUNSELING'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>12</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-7727788313639416954</id><published>2008-08-13T12:12:00.003+08:00</published><updated>2008-08-13T12:27:52.403+08:00</updated><title type='text'>Masih mencari...</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;Masih mencari&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;Hala sendiri...&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;Masih menanti&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;Petunjuk ilahi...&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;Masih mengharap&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;Idea digarap...&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;Memikir-mikir.. melakar-lakar&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;Mencoret-coret.. mencurah-curah&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;Mencatat-catat.. menulis-nulis... &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;Kanvas memutih kian bercorak.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;Memanjat doa &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;Padamu tuhan...&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;Hadirlah ilham&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;Di sudut malam...&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;Agar terang menyapu kelam&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;Agar tenang membelai sukma&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;Agar tercapai segala impian.&lt;/span&gt; &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#ff6600;"&gt;&lt;em&gt;* MMU Melaka - dalam kegelisahan mencari dan meneroka, berlari dikejar oleh masa tamat yang semakin mendekat. &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-7727788313639416954?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/7727788313639416954/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=7727788313639416954&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7727788313639416954'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7727788313639416954'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/08/masih-mencari.html' title='Masih mencari...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-7264840208982069935</id><published>2008-08-01T16:53:00.004+08:00</published><updated>2008-08-11T09:53:58.026+08:00</updated><title type='text'>Happy Holiday!!!</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#666600;"&gt;The last class for the 1st half of the semester ends this morning. Everyone is happy bcoz next week is the mid-semester break. Something that never happened in my life before. Take one week break in the middle of the semester!. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#666600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#666600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#666600;"&gt;But the funny policy here is you have to find substitute (someone to replace you) before you submit your leave form online even though the leave days fall during the semester break. Logically, who want to replace you during semester break? since everyone is going to take leave. So, last week was the week where everybody looking for the substitute. Unlucky me because I do not know a lot of people in my faculty.. thats the price of being so quiet. (I'm the kind of person who do not know how to approach people).. and my roommate kak ayu has to take leave as well since her maid has to go back to Kalimantan. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#666600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#666600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#666600;"&gt;However... lucky me bcoz I know this person since I was debating with IIU. He is my associate dean right now. He agreed to be my substitute and i'm going to leave Malacca for a week!!! Yahoo!!! TQ Mr. Abdullah.. I keep thinking about the policy.. there will be no students looking for you in the office but your substitute has to be around to represent you. What for? In the flexible hours working environment like this.. I believe that the substitute name named in the form is only a formality.. what to do... like what malays always say - Di mana bumi dipijak, di situ langit dijunjung.. Happy holiday...&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-7264840208982069935?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/7264840208982069935/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=7264840208982069935&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7264840208982069935'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7264840208982069935'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/08/7th-week-of-semester.html' title='Happy Holiday!!!'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-9197261463299858558</id><published>2008-07-29T14:21:00.004+08:00</published><updated>2008-12-11T13:23:25.249+08:00</updated><title type='text'>Melaka Botanical Garden</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;Rasa nak berkongsi cerita... one day Kak Ayu ajak jalan-jalan dengan anak-anaknya sebab dah sangat bosan di office. Habis kerja, kami decide ke Taman Botani Ayer Keroh. Lebih kurang 15 minit dari rumah. Kononnya nak jogging. Sampai sana... rasa impressed, dari luar tak nampak best sangat tempat ni.. rupa-rupanya, macam-macam ada.... Ada trek jogging, ada fountain besar yang cantik dengan ikan-ikan yang cantik di dalamnya.. Ada Taman cerita, ada kampung buku, muzium perhutanan, taman permainan, taman herba, taman dinasour dan banyak lagi. So, disebabkan tak puas pergi kali pertama, kali kedua aku pergi jogging sabtu pagi dengan housemateku Nadia. Bagus budak Nadia ni, rajin dia teman aku gi jogging walaupun yang lain-lain memilih untuk tido di pagi hari. Yang best.. sampai-sampai di taman, orang mula beraerobik.. so, tak jadi jogging kami join aerobik dan kemudian sambung pula dengan pocho-pocho. Lepas tu kami explore taman tu, ikut kata Nadia tempat tu baru saja diubahsuai dan itupun kali pertama dia datang selepas taman tu berwajah baru. Lepas penat berpeluh-peluh.. perut pun lapar... dan dengan bangganya kami menikmati Big Breakfast yang banyak kalori di McD yang terletak bersebelahan taman. Apa pasal la diaorang ni letak McD kat sini. Defeat purpose betull... So, nak share dengan kawan-kawan gambar-gambar yang aku sempat tangkap...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5228318777504126322" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SI64OjGjVXI/AAAAAAAAAH0/PFviNkVg5PA/s320/Kak+Ayu+and+sons.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;Kak Ayu dan anak-anak... cute dan nakal. Takyah jogging, diaorang pun dah buat kami berpeluh mencurah-curah. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5228319561949071826" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SI648NYzSdI/AAAAAAAAAIM/-PjyENPjN5M/s320/Taman+cerita.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt; &lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;Taman Cerita. Ada cerita arnab dan kura-kura, kancil dengan buaya, arnab dengan pipit... Ada replika watak-watak cerita, ada cerita atas batu... Aku ngan Nadia siap pilih watak lagi dan berlakon bercerita. Lepas tu kami gelak.. sungguh kanak-kanak... So, cikgu-cikgu tadika, ibu-ibu, ayah-ayah mithali bolehla bawa anak-anak ke sini...&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SI64OmmzZvI/AAAAAAAAAHs/oN8uTxHYj_A/s1600-h/taman+herba.jpg"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5228318778444703474" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SI64OmmzZvI/AAAAAAAAAHs/oN8uTxHYj_A/s320/taman+herba.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;&lt;br /&gt;Taman Herba ni yang bestnya ada laluan refleksiology (macamana nak eja ni?) di tengah-tengah. So, kita jalan atas batu-batu kecil tu, sambil mengenali herba. Ada macam-macam... tongkat ali, misai kucing, lempuyang dsbg. Siap tulis khasiat. Memang sihat melaat taman herba ni. Dalam map kat gambar tu macam besar kan? kecik je taman herba tu... tapi berpeluh juga menahan sakit kaki pijak batu kerikil yang tajam tu.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt; &lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5228318783461660002" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SI64O5S8FWI/AAAAAAAAAH8/vnM2coFNQ70/s320/Kg+buku.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;Erm.. jalan punya jalan merentasi hutan yang sejuk mata memandang.. tiba-tiba nampak satu bangunan baru dan cantik, berdinding kaca, bumbung ala-ala minangkabau. Kampung buku. Taklah besar sangat tapi sangat tenang untuk yang nak study atau buat tesis (Refer pada diri sendiri). Tapi sangat tenang juga untuk yang rasa-rasa nak tidur sebaik sahaja membaca ayat pertama. Tapi yang tak bestnya, tak ada internet. Tengokla nanti, kalau nak cari ketenangan ke.. nak marking paper ke.. bolehla aku melepak kat sini. Tengok macam tak ada orang datang je, kesian kat Pak Guard yang baik tu duduk sorang-sorang jer. Yang bagusnya, Pak Guard tu pun sedang baca buku masa kami approach dia. Memang sesuai jaga library. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5228318782357983250" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SI64O1LzUBI/AAAAAAAAAIE/Kd3pPJE0K7c/s320/muzium+perhutanan.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt; &lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;&lt;br /&gt;Yang ni pulak, muzium perhutanan. Kami tak masuk sebab dah lapar. Sempat tangkap gambar je. Tapi nak expect apa pun kan.. mesti sejarah tumbuh-tumbuhan.. nama-nama pokok.. dsbg. Kena masuk juga one day sebab bila datang ke Taman ni barula aku kenal mana satu pokok angsana, mana satu tenggek burung.. rupa-rupanya tenggek burung ada dok depan rumah kat Koperasi dulu. Tak pernah ambil kisah pun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;Yang lain-lain tak sempat lagi nak explore. Seberang jalan Taman Mini Malaysia, Zoo Melaka, Taman buaya pun dekat-dekat sini juga. Taman Rama-rama entah taman apa lagi tapi banyakla juga tamannya.. cuma malas je nak melawat. Yang aku buat tiap-tiap minggu ialah ke Taman Jusco.. habiskan duit je. Takpun memerap kat Taman Bunga Raya Seksyen 3...&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;So, jemputla datang ke Melaka...... (ayat-ayat orang yang tengah bosan)&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;* Blog ni dah jadi blog dwibahasa... last-last dua-dua bahasa aku hancuss... banyak sangat 'campurization'.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#660000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-9197261463299858558?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/9197261463299858558/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=9197261463299858558&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/9197261463299858558'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/9197261463299858558'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/07/melaka-botanical-garden.html' title='Melaka Botanical Garden'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SI64OjGjVXI/AAAAAAAAAH0/PFviNkVg5PA/s72-c/Kak+Ayu+and+sons.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-4496504208759221668</id><published>2008-07-23T13:01:00.010+08:00</published><updated>2008-12-11T13:23:25.681+08:00</updated><title type='text'>After a month...</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SIbIpB_eIGI/AAAAAAAAAHA/OecFbCLTdeI/s1600-h/mmu.jpg"&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;I left IIC last month and last 16th July was my first month celebration with MMU. Nothing much to be shared. But I feel like I already here for years!. The environment is definitely different with IIC environment. I spend my time mostly in my office, surfing and reading. My roommate, Kak Ayu motivates me to start my research and PHD ASAP. She is very hardworking woman. She brings all her three sons with her while her husband still managing his business in JB. Forgot to tell you guys, she is also reported for duty on the same day with me. She was the one who asked so many questions to me before the interview in Cyberjaya. Never thought that we will be closed like sisters as today. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/span&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5226085029371409122" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SIbIpS2rcuI/AAAAAAAAAHI/EO1dm2bCggI/s320/entrance.jpg" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;My three housemates - Zakiah (Zack) from Terengganu, Nadia from Shah Alam (Nadia is doing her masters in MMU) and Yuzi from JB (Yuzi was my classmate during my master in UTM). Zack and Yuzi are also lecturers here. I don't feel weird having another Zakiah in the house bcoz I used to have roommate named Kak Zakiah when I was in SMAKJ and Maahad Johor. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5226085030443425266" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SIbIpW2RHfI/AAAAAAAAAHQ/0nRrdgY43w4/s320/fbl+new.JPG" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;One of the big changes in my life here is I walk from my house to the office everyday. It takes only five minutes to reach my office from my house. I even can see the building from my room. I tried to drive once but feel very stupid bcoz I hardly searched for parking space. I end up walked to the office which took longer time than walking from my house. The lesson learnt is just park your car at home and let the petrol dehydrated. At the same time, I can appreciate the little bit 'Kampung' environment around my house with Pokok Durians, Rambutans, Mangga and Angsana along the walkway.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nightime and weekends are the most boring. Malacca is very quiet. It was seldom to me to stay at home at night when I was in KL. I normally busy with debate training or my social activities with friends and students. Or at least I left office after maghrib. Here.. just accept the fact that I will not be outside of my house except accompanied by my housemates. I still have no confidence driving alone in Malacca which for some of my friends who knew me - zkea is being unusual.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I got a few calls this week from a few IIC friends who still working there. There are a lot of hot stories including the decision to delay the 4th convocation to November. That's not important for me anymore even though I still feel the sense of belonging to IIC convocation. But the point is, the same stories were told. People were scolded by the boss almost everyday for the problems that they have to face to run the ceremony. Tell me people.. or tell me boss.. in which part of this earth that we won't face any problem? So that nobody else will be scolded or called as 'stupid', 'bodoh' etc. anymore.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;At the end of the day, even though I miss the cheerful offices that I previously belong to with all the kakak, adik and friends, I should be very happy today that I already leave the place that had made my life miserable. I should be more focus on what I should achieve here. I just started to crawl the ladder of success as an academician – the career that I chose full heartedly after my first tried being a tutor in OUM. Thanks for everyone’s support and of course, the miserable life that I went through when I was with IIC. It taught me a lot to be thankful with whatever I have now, to be strong to face all the challenges in my life now and in the future. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;Be strong all my friends… the day will come for everybody who never gives up.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-4496504208759221668?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/4496504208759221668/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=4496504208759221668&amp;isPopup=true' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/4496504208759221668'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/4496504208759221668'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/07/after-month.html' title='After a month...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SIbIpS2rcuI/AAAAAAAAAHI/EO1dm2bCggI/s72-c/entrance.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-5198883703049343632</id><published>2008-07-14T16:39:00.006+08:00</published><updated>2008-12-11T13:23:26.019+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Book Review'/><title type='text'>Nelson Mandela - Long walk to freedom (Part 1)</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;Finally, i managed to read the first part of the book. Very interesting book. You just feel like you are reading a novel when reading it. The first part of the book focused on where and how Nelson Mandela started his life. From living in a hut to be an adopted son to one of the chiefs that offer him proper education. He walked from one place to another to survive, get proper education and searching for freedom. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;A few stories in the book are quiet funny especially the part that he ran away from his family with his brother Justice, because they were forced to get married by their father. I really salute him when he decided to leave his study just because he doesn't want to be one of the SRC members. There are a lot more interesting events written in the book that I can't summarized here. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222796312464410018" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 93px; CURSOR: hand; HEIGHT: 132px; TEXT-ALIGN: center" height="142" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SHsZkxqpRaI/AAAAAAAAAG4/kai4l1tS9z8/s400/nelson+mandela.jpg" width="123" border="0" /&gt; &lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;The conclusion is very simple. Nelson Mandela was born where he saw how his people suffered because they were denied their rights in their own country. There were a lot of laws and acts that banned them to have a freedom in their lives. For example, they are not allowed to possess land under their own name. They pay rent to the government which most of them were whites people. They were only allowed to sit at specific seats for blacks only in the train, restaurant etc. And it happened in their own country. What I admire about him is his concern on the need of education for himself and his people and how he strived for it. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;I feel very lucky to be in my own country and get the freedom to do what I want to do. I'm just started reading the second part yerterday. I don't want to stop reading but a lot of books need to be read this week for my proposal. To be continued next weekend. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-5198883703049343632?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/5198883703049343632/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=5198883703049343632&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/5198883703049343632'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/5198883703049343632'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/07/nelson-mandela-long-walk-to-freedom.html' title='Nelson Mandela - Long walk to freedom (Part 1)'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SHsZkxqpRaI/AAAAAAAAAG4/kai4l1tS9z8/s72-c/nelson+mandela.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-8891190924877549553</id><published>2008-07-11T13:33:00.005+08:00</published><updated>2008-07-11T13:54:30.142+08:00</updated><title type='text'>INBOX</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#000099;"&gt;The FBL members received this short message in our faculty webmail's at 8.10am this morning:&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#000099;"&gt;Dear WRL 8067, Your car's lights are switched on. -z- &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#000099;"&gt;Hehe... that's to show how the MULTIMEDIA university community utilize the information technology to communicate. Hmm.. and that's why I feel so lonely here with my roomate. We speak only to our roommate (If you are in a shared lecturer room).&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#000099;"&gt;Today, the debating club here is organizing 2nd International Mandarin Debate Tournament. I felt like to attend one of the matches. Just to see how they are debating. But considering the language barrier.. I think I shouldn't go. But it is quiet impressive bcoz the participants are from various countries including EU countries. I'm sure that most of them are chinese. As far as i'm concern, Chinese are everywhere in the world and they are dominating economics in some of the countries including our country. I have to accept the fact that i'm now working in the middle of chinese community. I don't want to condemn but to learn the good things about them. I plan to ask one of my students to teach me mandarin. So, next year I can watch the debate. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-8891190924877549553?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/8891190924877549553/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=8891190924877549553&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/8891190924877549553'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/8891190924877549553'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/07/inbox.html' title='INBOX'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-8188511450361611134</id><published>2008-07-10T12:23:00.002+08:00</published><updated>2008-07-10T12:42:02.222+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My life...'/><title type='text'>360 degrees</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;My life has changed 360 degrees. With my new working environment and nature of work right now ... I think i will be different person one day. I'm not sure yet whether I like my new life or not. Sometimes, I feel i'm happy coz finally i reach this stage where I can do whatever I want and nobody supervises me. But sometimes I feel like i'm losing the true me. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;I'm not happy bcoz:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;I wake up late in the morning bcoz I continue my sleep after Subuh.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;I hate going to work very late coz i'm going to be inefficient in performing my work.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;I hate delaying my work.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;I hate going to office with no objective.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;I hate being so complacent..&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;However.... there are a lot of things that I like here:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;I have time for reading&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;I have time to listen to the news&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;I have time to surf for information&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;I have time to take nap after lunch&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;I have time to go shopping&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;I have time to exercise&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;I have time to think about myself&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;I read newspaper cover to cover.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;But I'm worry...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;I started losing  a lot of my skills.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;- Management skills&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;- Problem solving skills&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;- Time management skill&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;- Communication skill&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#993300;"&gt;- Negotiation skill&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-8188511450361611134?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/8188511450361611134/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=8188511450361611134&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/8188511450361611134'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/8188511450361611134'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/07/360-degrees.html' title='360 degrees'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-5200107778202800307</id><published>2008-06-23T10:43:00.005+08:00</published><updated>2008-06-23T11:08:48.860+08:00</updated><title type='text'>My first class</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663333;"&gt;Hehe.. after a nice weekend in KL last saturday and sunday, back to Malacca to start the class. Tutorial class jer. Monday morning, raining and 8am class. Didn't know what to expect. 8am not a big deal for me.. rasanya memang juara morning class masa kat IIC. Cuma not sure whether the students will be around or not. Alhamdulillah.. out of 30 adala lebih kurang 20 students turned up. Hujan-hujan pun datang juga. So, good start.                                                              &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663333;"&gt;  &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663333;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663333;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663333;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663333;"&gt;Tapi rasa nak marah juga coz they came unprepared. This is tutorial class... they supposed to download the questions from the online system earlier so that we can start the discussion asap. Tapi takpela..coz most of them are 1st semester students.. dimaafkan. As usual, being myself, my class jadi sangat bising. Unluckily the location of the class is the 1st room of the floor. Tak taula sampai ke luar ataupun tidak. nasibla. managed to discuss 3 questions only, skipped the first question coz closed-ended question. Ada jawapan dalam buku. Tapi bcoz they did not ready for the class, diaorang kena denda jawab lagi 3 soalan and submit next week. Hahaha..padan muka. Dia ingat lecturer kecik ni senang kena buli ke apa?                                                                          &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663333;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663333;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663333;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663333;"&gt;Out of 30 students ada 2 atau 3 orang je melayu, a few foreigners, 1 or 2 indians and the rest are chinese. Some of them are participative, some of them ignorance and some of them very playful at the back. Students are always students.. unprepared and blur... until you force them to speak. Not all but majority. Dressing? hmm.. buat2 tak nampak je la. Takkan nak tutup mata pulak kan? Tak kira lelaki ke pompuan.. semua dedah2. Tak sejuk ke? What to do? secular nyer university... But at the end of the class... I felt satisfy. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663333;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663333;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663333;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663333;"&gt;Ops..lupa. End of class... one of the malay guys in the class approached me. "Miss dulu lecturer UIA ke? erm.. I mean IIC". "Alamak.. ni mesti kaum kerabat IIC ni" Kat tangan dia adalah syllabus2 IIC yang aku selalu print untuk yang further studies. Sah-sah la student IIC. Bahaya ni... terkantoi la nanti segala rahsia2 rasmi kat kolej dulu. Tapi the best remark.. "tak best la kat sini miss... kat KL best, macam-macam ada". Hehe..at least ada juga yang rasa apa yang aku rasa. Rasa macam ada sense of belonging plak dengan budak Najib ni. Bolehla..ajak teman breakfast.. lepas kelas pagi yang hening ini... huhuhu....&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663333;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663333;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663333;"&gt;&lt;em&gt;(Teringin sangat nak upload gambar.. tapi sbb PC kat lab kan.. tkder bluetooth, nanti-nantilah yer...)&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663333;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-5200107778202800307?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/5200107778202800307/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=5200107778202800307&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/5200107778202800307'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/5200107778202800307'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/06/my-first-class.html' title='My first class'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-6973260145546814408</id><published>2008-06-18T12:18:00.002+08:00</published><updated>2008-06-18T12:57:39.587+08:00</updated><title type='text'>The new life begins...</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;I was walking alone from my house to my office&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;Looking at unfamiliar faces around me&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;People thought that I'm a new student&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;when I approaching them for direction&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;Its ok, i already expect that.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;I was standing at the door of my so called temporary room.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;It is a dark, quiet, empty and dusty room.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;My heart said.. "oh my god, this is not a good beginning". &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;It was my first day in my new office&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;People said that you will be given classes later&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;I was just standing there.. lonely&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;Looking at the empty dusty room with no feelings.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;"How could i start my new life here?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;I went back at 1.30pm&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;The thing that almost impossible for me to do all this while&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;What I can see was only my nice but hot bedroom&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;tried to take nap&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;But I couldn't&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;and I felt the emptiness of my life has begins.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;On the second day of the new office&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;I received the teaching assignments&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;6 hours tutorial a week for MIS with O'Briens textbook&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;which made me smiled a little bit.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;one, because I got my favorite subject&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;two, because O'Briens book is already familiar with me&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;three, only tutorials.. I don't have to prepare anything, the CC will prepare the materials&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;four, at least I already have something to do rather than doing nothing inside my empty dusty room with the emptiness feeling comes around. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;This is the third day&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;and i would say that i still miss my old life very very much.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;The people around&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;The environment&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;The students&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;and those who are already considered as my family.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;This is the price&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;of leaving a rush, busy and heavy workloads life.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;This is price of climbing a ladder to get my PHD.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;And this is the price to start a healthy and wealthy life maybe.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-6973260145546814408?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/6973260145546814408/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=6973260145546814408&amp;isPopup=true' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/6973260145546814408'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/6973260145546814408'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/06/new-life-begins.html' title='The new life begins...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-6996110567565393135</id><published>2008-06-04T09:38:00.003+08:00</published><updated>2008-06-04T10:44:24.540+08:00</updated><title type='text'>Alkisah Aiman...</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;Ini adalah kisah Aiman bukan Aiman tak kisah. Kisah Aiman yang sangat kisah sehingga terbitnya sebuah kisah. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Courier New;color:#333399;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;Siapa Aiman? Aiman adalah seorang student kolej yang aku tak berapa kenal sebenarnya. Yang aku tau, Aiman agak unik samada secara fizikal ataupun pemikiran. Aiman sering muncul di pejabat student Affairs dengan pelbagai isu dan pertanyaan. Aiman akan mengajukan apa sahaja yang difikirkan betul kepada orang-orang yang dirasakan boleh menjawab persoalan yang ingin dilontarkan. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Courier New;color:#333399;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;Kisah ini terjadi minggu lepas, aku baru turun dari latihan debat di tingkat dua. Masuk saja di acad, aku nampak Aiman dan beberapa officer kolej sedang berbual-bual. Aku sangka mereka bersembang rupanya mereka sedang bertekak tentang satu isu. Aku malas nak masuk campur. Aku duduk kat partition aku dan on komputer untuk sambung kerja yang tertangguh seketika. Tapi aku ni 'auditory'. Semua butir-butir kata-kata Aiman dan officer-officer kolej masuk ke telingaku. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;Aiman: "Saya nak tau secara detail kenapa saya perlu membayar RM100 setiap semester untuk yuran library?"&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;Acad Officer: "Itu bayaran perkhidmatan yang kamu gunakan di library"&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;Aiman: "Tapi bayaran tu membebankan pelajar, tak berpatutan dengan perkhidmatan yang ada di library. Saya bercakap bagi pihak semua rakan-rakan saya yang tak berpuas hati dengan kadar bayaran library"&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;Pertengkaran berlarutan, berbagai isu ditimbulkan sampailah ke isu yuran kolej, yuran pendaftaran sampai nama aku pun terbabit sama.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Courier New;color:#333399;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;"Tanya dengan Miss Zakiah, berapa banyak buku dia gunakan untuk master dia dipinjam dari library kolej?" Aik? aku pulak kena menjawab. Aku kata " sepanjang saya study for my masters saya tak pernah pinjam buku dari library UTM, tapi saya pinjam buku library IIC. Saya dapat A lagi tesis saya. Jangan nak kata library ni tak ada buku pula".&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Courier New;color:#333399;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;Semakin lama semakin ramai pula yang involve dalam pertengkaran tersebut dan Aiman semakin tidak mahu mengalah. Aku jeling mereka yang berada di sekeliling Aiman, muka dan telinga masing-masing dah mula memerah menahan marah, urat leher pun dah semakin tegang. Jam dah hampir 7 malam, Aiman tak mahu berganjak. Aku pun dah mula pening dengan keriuhan. Kerja yang aku plan nak siapkan tak berjaya dihabiskan gara-gara Aiman yang sangat kisah. Beberapa staff yang dah angkat beg nak balik dari jam 5.30ptg pun masih terpacak.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;Aku dah panas hati... tapi aku tau, dalam keadaan semua orang &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;marah aku tak patut menambah minyak. Aku nak kena halau budak Aiman ni balik juga.. tapi isu ni mesti diselesaikan... bila pertengkaran berpanjangan, banyak perkara-perkara lain terheret sama, perkataan-perkataan yang tak sepatutnya keluar pun keluar...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Courier New;color:#333399;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;Hati aku menjerit "sudahla woii... aku dah penat ni...." Akhirnya, aku seret kerusi aku keluar dari partition aku macam kura-kura baru nak keluarkan kepala. "Aiman..." Aiman menoleh ke arahku, semua orang pandang aku. "Berapa kali dalam seminggu Aiman masuk library?" Aiman Jawab... "hampir setiap hari" "Aiman buat apa dalam library?" Aku sambung soalan aku. Dengan jujur Aiman menjawab "Baca buku, buat assignment, kadang-kadang surfing internet". "Ok, bagus... " "Macam ni la Aiman, balik nanti Aiman kira, seminggu 7 hari, sebulan bersamaan 4 minggu/30 hari, satu semester bersamaan 4 bulan. Semuanya 120 hari. Kalau Aiman kira, sehari lebih kurang RM1 je Aiman bayar perkhidmatan library. Cuba Aiman bayangkan, Aiman tak bayar duit library, tapi beli buku sendiri untuk buat rujukan assignment, agak-agak dalam satu semester berapa Aiman perlu bayar. Ataupun Aiman ke Cyber cafe untuk cari maklumat, rasanyalah, berapa ringgit sehari?" Aiman senyap. Aku pun sambung lagi, "Aiman fikir, ini adalah bayaran untuk Aiman dapatkan diploma. Dengan diploma tu nanti Aiman akan dapat kerja dan dapat gaji. Seumur hidup Aiman akan dapat bayaran balik atas apa yang Aiman dah bayar." Muka Aiman sedikit berubah. Aku berdebar-debar juga tunggu jawapan Aiman. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;"Hmm... jawapan Miss Zakiah saya boleh terima. Tapi tolak sabtu dan ahad?". "Aiyyaa.. ini budak Aiman memang banyak degil la. Tapi lepas tu Aiman diam sikit dan muka agak berpuas hati. Aku pun... "Aiman, balikla... dah nak masuk maghrib ni, kami pun nak balik..." Aiman angkat beg, salam officer-officer lelaki. Adala dia cakap sikit-skit pasal politik Malaysia. Lepas tu keluar dari acad. Semua orang melepaskan nafas lega.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;Aiman..Aiman... sekarang tak ada lagi "Aiman tak kisah...." dan tukar jadi "Aiman kisah, Aiman akan tegakkan hak semua orang".&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#333399;"&gt;Hehehe...fikir dua kali, bagus budak Aiman ni, berani, jujur, kritikal. Aku percaya Aiman dengan bimbingan akan jadi seorang yang berjaya satu hari nanti. Aiman bukan macam budak-budak melayu lain yang malas berfikir, selfish dan mementingkan keseronokan semata-mata. Cuma kena ajar dia cara berkomunikasi dengan baik supaya tak disalaherti. Tapi memang penat nak layan seorang Aiman. Sebab aku pun suka layan budak-budak yang happening dan menyeronokkan jer. Teruknya aku......&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-6996110567565393135?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/6996110567565393135/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=6996110567565393135&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/6996110567565393135'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/6996110567565393135'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/06/alkisah-aiman.html' title='Alkisah Aiman...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-5423386728045678635</id><published>2008-05-14T17:32:00.006+08:00</published><updated>2008-12-11T13:23:26.542+08:00</updated><title type='text'>Jalan yang bengkang-bengkok</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;em&gt;Kadangkala ketika kita melalui jalan yang lurus&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;em&gt;Kita memutuskan untuk melalui jalan yang bengkang-bengkok.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;em&gt;Yang lebih jauh...&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;em&gt;Yang lebih berisiko...&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;em&gt;Yang lebih menakutkan...&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;em&gt;Lebih-lebih lagi kalau kita terpaksa melaluinya sendirian.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;em&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5200166023148685618" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SCqzckbVSTI/AAAAAAAAAGg/0Ocox4dKWNg/s400/crossroad.bmp" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;em&gt;Tapi lebih baik kita memutuskan untuk melalui jalan yang bengkang-bengkok itu&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;em&gt;daripada kita tidak tahu hendak kemana&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;em&gt;ketika kita di persimpangan.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;em&gt;Sekurang-kurangnya&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;em&gt;Kita bergerak juga kehadapan&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;&lt;em&gt;walaupun kita tahu kita akan sampai lewat.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-5423386728045678635?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/5423386728045678635/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=5423386728045678635&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/5423386728045678635'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/5423386728045678635'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/05/jalan-yang-bengkang-bengkok.html' title='Jalan yang bengkang-bengkok'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/SCqzckbVSTI/AAAAAAAAAGg/0Ocox4dKWNg/s72-c/crossroad.bmp' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-4251912931974600953</id><published>2008-05-07T08:51:00.002+08:00</published><updated>2008-05-07T09:14:34.423+08:00</updated><title type='text'>Its seriously tiring...</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;34 days before my last day in this college or in KL..&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;There are so many things in mind&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;So many things to be done&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;So many people to be met&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;So many people to be informed&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;So many questions&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;So many speculations&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;Because for them its surprising zakea is leaving.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;34 days before my last day in college or in KL..&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;Want to satisfy everybody&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;fulfill all invitations for dinner and farewells&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;attending all programs and activities&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;for the last time maybe.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;The last debate tournament coaching for IIUM&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;The last debate club program that I can attend&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;The last public speaking competition that I coach for IIC&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;The last counseling program that I can contribute&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;The first and last meeting with CONVO committee&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;and it must be done in 34 days before I leave...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;minus 7 days that I will spend for debate tournament in UUM&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;minus 8 days saturday and sunday&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;and I have only 19 days left&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;to spend my time with my friends, my family, my students, my loved one&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;and the rest that I know here.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;(I'm just going to Malacca rite? why feel like leaving the country? huhu...)&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-4251912931974600953?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/4251912931974600953/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=4251912931974600953&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/4251912931974600953'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/4251912931974600953'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/05/its-seriously-tiring.html' title='Its seriously tiring...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-1301310311594523106</id><published>2008-05-03T14:07:00.002+08:00</published><updated>2008-05-03T14:52:23.647+08:00</updated><title type='text'>Menghadapi hari-hari terakhir...</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;em&gt;Terlalu banyak yang berselirat di kotak fikiran bila telah termaktub keputusan meninggalkan IIC untuk berkhidmat di MMU Melaka. Aku sememangnya tidak bersedia untuk melakukan ini memandangkan prestasi semasa temuduga yang tidak memuaskan hati. Bagiku, keputusan temuduga ini memang memeranjatkan namun rezeki tuhan yang maha esa tak seharusnya aku tolak. Ada banyak sebab kenapa aku perlu memilih jalan ini:&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;ol&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;em&gt;Aku telah jatuh cinta dengan kerjaya ini semenjak aku memulakannya.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;em&gt;Aku harus meneruskan langkah mendaki tangga demi tangga untuk menjadi ahli akademik di kedudukan tertinggi dunia akademik sebelum tiba masanya aku terikat dengan lebih banyak komitmen. &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;em&gt;Tawaran gaji lumayan berbanding dengan beban kerja. (walaupun dengan syarat-syarat yang ketat).&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;em&gt;MMU terletak lebih dekat dengan tanah kelahiranku berbanding Kuala Lumpur. dan..&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;em&gt;Sebab-sebab peribadi yang tidak boleh lagi aku kongsi di sini.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ol&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;em&gt;Sepuluh tahun lamanya aku merantau menimba ilmu dan mencari rezeki di Kuala Lumpur, nadi pembangunan negara. Berbagai ranjau dan duri, susah dan senang, suka dan duka telah aku lalui. 1998-2002 (UIAM Gombak) - institusi di mana aku diasuh mengenal diri dan mencari hala-tuju masa depan demi merubah nasib keluarga. &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;em&gt;2002-2003 (Infomaya) - sepahit manapun yang terjadi di Infomaya, aku tetap perlu mengakui di sini aku belajar banyak perkara. Mematangkan diri, mengurus, mentadbir dan menimba ilmu di awal kerjaya. Bagaimana di syarikat ini aku diasuh berdikari menguruskan hampir kesemua urusan syarikat. Satu latihan peningkatan diri yang tidak akan dapat ditimba di mana-mana institusi pun. &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;em&gt;2003-2008 (IIC) - Ramai yang bertanggungjawab membawa aku ke IIC, En. Afif, En. Mohd. Khir, Cik Din, Mr. Shamsul Kahar dan juga En. Zul (GECD). Aku masuk dan terkenal kerana aku 'wahyu'. Tanpa temuduga formal, aku dengan mudahnya diterima masuk serta-merta yang tentunya menimbulkan curiga dan ketidakpuasan hati sesetengah staf. Bila aku tahu aku digelar 'wahyu', aku berazam akan membuktikan bahawa diriku adalah yang terbaik dan sentiasa memberikan yang terbaik. Maka aku melakukan apa saja sebaiknya. Bukannya mudah untuk bekerja di sini. Terlalu banyak cabaran dan dugaan yang terpaksa aku lalui. Bukan sekali-dua hati terluka, bukan sekali dua semangat jadi pudar, bukan sekali dua motivasi diri berkecai. Namun apa yang paling aku hargai adalah teman-teman yang sentiasa menyuntik semangat dan kekuatan, kukuhnya semangat kebersamaan dan kekeluargaan. Dan kerana itu aku sanggup kekal bertahun lamanya. Secara jujurnya, bukan sedikit yang aku timba dan bukan sedikit yang aku lakukan di IIC. Kecuali kerja-kerja di Admin division, hampir semua kerja di ACAD dan STADD aku pernah buat. Dari kerja-kerja 'ground work' hinggalah kerja-kerja bos telah aku lakukan. Banyak juga yang aku mulakan antaranya Pesta CONVEST pertama, CONVO pertama di CAC (2nd CONVO IIC), Debate club IIC, RTS di kaunseling dengan kaunselor-kaunselor, Mc.Lead pertama IIC, Modul OpenOffice untuk CAL dan sebagainya. Ada satu lagi yang menjadi impianku - Malam Gemilang IIC untuk Alumni IIC (aku rasa tak mampu untuk melakukannya sebelum aku berhenti). Susah untuk aku nyatakan, bahawa aku sangat sayang akan semua yang aku sebutkan tadi. Aku tinggalkan dengan harapan, ia harus diteruskan oleh mereka yang diamanahkan untuk menggantikan tempatku nanti. &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;em&gt;Perlu juga aku sebutkan, aku pernah menjadi tutor di OUM beberapa tahun - kenangan yang tak dapat aku lupakan mengajar kelas orang-orang yang jauh lebih berusia. Juga menjadi pensyarah sambilan di MMC - tak boleh aku lupa anak-anak murid yang nakal dan lucu. &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;em&gt;Dan yang paling aku sayang untuk tinggalkan - Kelab Debat Bahasa Melayu IIUM. Kelab dan keluarga yang banyak mendidik aku menghargai ilmu dan menjadi pemikir yang rasional. Kelab dan keluarga yang penuh dengan kenangan suka-duka. Tempat banyak aku hamburkan tangisan juga gelak-ketawa. Tinggallah semua...aku tinggalkan demi peluang yang datang dan cita-cita yang ingin digapai. &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;em&gt;Ya tuhan... semoga hari-hari terakhir aku bersama mereka yang aku sayangi ini akan menjadi saat-saat yang paling indah untuk aku kenang....&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-1301310311594523106?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/1301310311594523106/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=1301310311594523106&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1301310311594523106'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1301310311594523106'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/05/menghadapi-hari-hari-terakhir.html' title='Menghadapi hari-hari terakhir...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-7332420366979957508</id><published>2008-03-25T23:02:00.006+08:00</published><updated>2008-12-11T13:23:27.385+08:00</updated><title type='text'>When it comes..its yours..</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;Adakalanya...&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;kita sangat berharap sesuatu muncul&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;bila ia di depan mata&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;&lt;em&gt;kita tak tahu bagaimana untukberhadapan dengannya.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#ff0000;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#ff0000;"&gt;&lt;em&gt;Adakalanya...&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#ff0000;"&gt;&lt;em&gt;kita berdoa tanpa henti demi sesuatu&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#ff0000;"&gt;&lt;em&gt;tapi bila ianya kita milikku&lt;br /&gt;itu ujian buat kita.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;Adakalanya...&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;pada tuhan kita sandarkan segala&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;entah nanti&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;bila yang dipinta didengari&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;kita lupa padanya.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#009900;"&gt;&lt;em&gt;Ya tuhanku...&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#009900;"&gt;&lt;em&gt;syukur atas kurniamu&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#009900;"&gt;&lt;em&gt;ampun atas alpaku&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#009900;"&gt;&lt;em&gt;aku terima dugaanmu&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#009900;"&gt;&lt;em&gt;aku pasrah takdirmu&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#009900;"&gt;&lt;em&gt;padamu aku hamparkan harapan&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#009900;"&gt;&lt;em&gt;padamu aku sandarkan impian&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#009900;"&gt;&lt;em&gt;kerana bila kau katakan itu milikku...&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#009900;"&gt;&lt;em&gt;ia akan jadi hakku.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#663333;"&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;When it comes..its yours..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#663333;"&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Berikut adalah gambar-gambar convo master. Tak banyak pun yang sempat diambil, maybe sebab bosan, maybe sebab tak ada sesiapa pun yang hadir kecuali mak ayah aku, dan maybe sebab this is my third convo and it happened after a few months i attended my second convo:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#666600;"&gt;&lt;em&gt;Dengan mummy &amp;amp; daddy... thanks for being there&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5181702808509670834" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R-kbQCDc5bI/AAAAAAAAAGY/XQ0kHjRU4Rw/s320/mummy.JPG" border="0" /&gt; &lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="color:#666600;"&gt;&lt;em&gt;My classmates.. Nazman &amp;amp; Normas&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5181699643118773650" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R-kYXyDc5ZI/AAAAAAAAAGI/C2fq76oABEI/s320/classmate.jpg" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="color:#666600;"&gt;&lt;em&gt;My sweet Dr. Naomie.. &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="color:#666600;"&gt;&lt;em&gt;Thanks a lot Dr...hope that one day i'll have the strength to do my PHD.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5181699647413740962" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R-kYYCDc5aI/AAAAAAAAAGQ/KXqNBbWcJjc/s320/dr.+naomie.jpg" border="0" /&gt;&lt;/p&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:180%;color:#660000;"&gt;Congratulations!!!&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-7332420366979957508?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/7332420366979957508/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=7332420366979957508&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7332420366979957508'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7332420366979957508'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/03/when-it-comesits-yours.html' title='When it comes..its yours..'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R-kbQCDc5bI/AAAAAAAAAGY/XQ0kHjRU4Rw/s72-c/mummy.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-1105374654774889034</id><published>2008-02-20T22:36:00.002+08:00</published><updated>2008-02-20T23:07:22.345+08:00</updated><title type='text'>Election oh election!!!</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;Election mode...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;Nomination day...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;Posters and banners war...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;Rally and canvassing...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;Voting day..&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;Counting...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;Reports...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;Post election issues...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;Hahaha....&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;Thats what make me crazy for few weeks!!! and a day before the voting day Pak Lah announced the dissolution of Parliament. And we missed to watch that part on TV!!!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;Don't have to mention on how crazy it was, but it seriously test me in terms of feelings, emotions, physical etc. I have experienced in handling bigger events than this but those events did not involve too much integrity, rules, regulations etc. Election is too technical for me, especially when i'm not interested in politics. Lucky me because i'm from political background family, so... it was not that difficult for me to cope with the difficult situations and answer the issues raised by the candidates..&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;The SRC general election ended and i feel left behind for Malaysia general election. New line up for IIC SRC had been decided today and new student leaders have been appointed. We will see what will happen next and next. Will the new SRC play their roles and keep their promises in their manifesto? &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;Same goes to those who will be elected on 8th March for Malaysia. Will them keep their promises? Or their promises will appear when the dissolution of next parliament announced by the next Prime Minister another five or four years.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;Malaysians! Let's vote! Exercise your rights!!!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-1105374654774889034?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/1105374654774889034/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=1105374654774889034&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1105374654774889034'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1105374654774889034'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/02/election-oh-election.html' title='Election oh election!!!'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-2245689055892808669</id><published>2008-01-12T11:43:00.000+08:00</published><updated>2008-12-11T13:23:27.766+08:00</updated><title type='text'>New Year</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R4g8FSCjUoI/AAAAAAAAAGA/HvrABB3vXRw/s1600-h/TAMAN.jpg"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5154435834965086850" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R4g8FSCjUoI/AAAAAAAAAGA/HvrABB3vXRw/s400/TAMAN.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#000066;"&gt;Masih terkenang-kenang..&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#990000;"&gt;Satu Muharram detik permulaan,&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#990000;"&gt;Perkiraan tahun Islam hijrah,&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#990000;"&gt;Perpindahan Nabi dan umat Islam,&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#990000;"&gt;Dari kota Makkah ke kota Madinah....&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#990000;"&gt;Atas keyakinan dan iman yang teguh,&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#990000;"&gt;Kaum Muhajirin dan Ansar bersatu,&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#990000;"&gt;Rela berkorban harta dan nyawa,&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#990000;"&gt;Demi menegakkan Islam tercinta...&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#006600;"&gt;Baju putih... kain songket.. selalunya songket merah macam wanita UMNO pakai masa perhimpunan.. tudung atau selendang lilit-lilit. Kalau nak kreatif lagi, siap pakai songkok lagi dalam tudung tu. Depan songkok ada kerongsang. hehehe... rasa-rasanya majoriti budak sekolah akan melalui saat-saat macam ni. Tangan pulak digenggam macam orang bersalaman dan posisinya mesti ke kiri sedikit daripada pusat. Siapa yang tak melalui zaman ni.. memang rugi. Sebabnya, setiap Ma'al Hijrah bila lagu ni berkumandang, anda semua tak rasa nak senyum terkenangkan saat-saat macam tu. Kiranya ramai wanita di negara ini berkongsi kenangan yang sama....&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#6600cc;"&gt;Mudah kan? sambutan Ma'al hijrah maknanya ada pertandingan nasyid. Semua berlumba-lumba menampilkan persembahan paling kreatif, suara paling lemak merdu. Pakaian... cikgu-cikgi semuanya sibuk selongkar almari pakaian carikan pakaian yang sesuai dengan kumpulan nasyid sekolah. Maklumlah..carikan songket dan pakaian untuk anak murid yang nak bertanding. Sekolah yang ada lebihan bajet... siap tempah baju, jahit labuci dan manik... lip-lap, lip-lap. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#33ff33;"&gt;Tapi hijrah itu maknanya lebih dari itu.. bila Ma'al Hijrah tiba, ustaz-ustazah di televisyen akan mengupas semula persoalan hijrah, kembali kepada sirah, beri makna hijrah agar masyarakat berhijrah kepada yang lebih baik. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#993300;"&gt;&lt;em&gt;Hijrah itu pengorbanan...&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#993300;"&gt;&lt;em&gt;Hijrah itu perjuangan...&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#993300;"&gt;&lt;em&gt;Hijrah itu persaudaraan..&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#993300;"&gt;&lt;em&gt;Hijrah membentuk perpaduan....&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#666600;"&gt;Dalam konteks Malaysia, isu-isu perkauman seringkali timbul akhir-akhir ini.. siapakah agaknya yang perlu berhijrah agar kerukunan negara berbilang bangsa ini akan terus bertahan selamanya... Uish.. tiba-tiba rasa patriotik. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;color:#660000;"&gt;Untukku.. I Muharram 1429H juga memberi makna besar dalam hidupku. Kerana dengan izin, ilham dan petunjuk dari Allah s.w.t aku telah membuat satu keputusan penting dan berisiko dalam hidupku. Ya Allah... semoga keputusan ini adalah yang terbaik buatku....&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-2245689055892808669?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/2245689055892808669/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=2245689055892808669&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/2245689055892808669'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/2245689055892808669'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/01/new-year.html' title='New Year'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R4g8FSCjUoI/AAAAAAAAAGA/HvrABB3vXRw/s72-c/TAMAN.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-6852696827843147871</id><published>2008-01-03T21:48:00.000+08:00</published><updated>2008-12-11T13:23:28.617+08:00</updated><title type='text'>Girls day out (Girls???)</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R3zupyCjUjI/AAAAAAAAAFY/kgkLHHZtXhY/s1600-h/nina_zkea_sari.jpg"&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#330033;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R3zuqSCjUlI/AAAAAAAAAFo/0Y-YMIbpqs4/s1600-h/reunion+pemantun.jpg"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#330033;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5151254483969462866" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R3zuqSCjUlI/AAAAAAAAAFo/0Y-YMIbpqs4/s320/reunion+pemantun.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#330033;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;The Reunion.. from left: Rozan n Nina, zkea, Sari, &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#330033;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Din, Nabihah n Saibi.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;/span&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#330033;"&gt;This is actually backdated punya cerita. Memang nak tulis lama.. banyak sangat nak tulis, tapi kurang masa menulis.. so, mana-mana yang sempat dululah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ini cerita pertemuan semula.. selepas bertahun-tahun, tenggelam timbul...Finally, kami dapat berkumpul dan bertemu semula. Haa... Reunion pemantun UIA.. kellass.. Teringat pantun Fedtri Yahya kegemaran kami:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;                Secekak Daun Gelenggang,&lt;br /&gt;                  Setalam sayur manis,&lt;br /&gt;                Sekali pantun dilenggang,&lt;br /&gt;                  Seumat insan memandang manis...&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Plan punya plan.. akhirnya dapat juga kami keluar bersama. Itupun lepas aku habis exam paper master dan Sari memang desperately need to see us untuk menyampaikan berita gumbira. She is getting married dan terkeluarlah berbagai cerita kisah suka-duka percintaan sahabatku yang bernama Sari Surani Dato' Mohd Zaid. Akhirnya ke jinjang pelamin jua... Bila fikir-fikir, tragis macamana pun aku rasa kisah cinta aku.. dasat lagi dugaan yang dia lalui.. So, nothing to worry, tiba masanya nanti.. the true love will be yours.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#330033;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5151254479674495554" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R3zuqCCjUkI/AAAAAAAAAFg/pHWqqxx9JzY/s320/girls+day+out.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#330033;"&gt;&lt;em&gt;Zkea, Mama Nina n Sari at Car4. (Sapa paling cute?)&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#330033;"&gt;Memula.. kami melepak di KFC sebelah Carrefour. Not bad.. boleh jadi port untuk baca buku, marking paper atau release tension. Lepas tu.. release tension lagi dengan membeli belah di carrefour. Terbang duit aku beli sepasang baju. Kononnya nak pakai masa convo. Tesis belum tentu pass lagi.. baju convo dah beli. Betul-betul macam burung terbang dipipiskan lada.. Lepas tu kami balik ke Gombak singgah ke rumah sorang lagi member sepantun, Madam Nordinah. Melepak sampai maghrib... It was really fun to be together.. teringat perangai kami yang gila sampai membuatkan abang Nizar coach kami menitiskan air-mata bila nak berpisah. Macam dulu-dulu, kami memang bergelak ketawa, bergaduh, bertengkar, dengki-mendengki. Risau juga aku mak buyung nina tu terbersalin sebab banyak sangat gelak. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#330033;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#330033;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5151254492559397474" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R3zuqyCjUmI/AAAAAAAAAFw/YPYBnAE8zWU/s320/Sari+wed.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#330033;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Sari n miqdad on their wedding.. Nasibla, datang lambat, Make-up pengantin dah cair..&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#330033;"&gt;So, the best thing after 7 years... Din dah bersuami dan beranak, anaknya Nabihah dulu aku gakk yang tolong jaga. Nina menunggu hari nak mengeluarkan si Nazran Azen, masa entri ni ditulis, dah keluar pun kanak-kanak tu. Secara rasminya, akulah mak angkatnya... sebab masa kecik-kecik aku jadi tukang beli diapers dia sedangkan aku tak beranak lagi. Sari pulak menunggu hari nak melangsungkan perkahwinan.. masa entri ni ditulis, dah sah pun jadi isteri kepada Miqdad, yang tinggalnya aku ler... bergerak secara solo lagi.. kiranya kalau dalam family, consider i'm the youngest in the family lah. The fact is.. memang betul kot.. coz birthday aku paling last. Hihihi....reserve the best for the last lah yer... Alangkah bestnya kalau yang lain pun ada. Nora, Kak Nazirah, Kak Nabila, Abang Nizar, Keirol, Izwan Azer pun ada sama. Boleh roboh kot rumah cik din....&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#330033;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5151254496854364786" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R3zurCCjUnI/AAAAAAAAAF4/gp31zNOxIgE/s320/nazran+azen.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#330033;"&gt;&lt;em&gt;Nazran Azen.. yang lahir pada anniversary mama dan babanya...&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-6852696827843147871?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/6852696827843147871/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=6852696827843147871&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/6852696827843147871'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/6852696827843147871'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2008/01/girls-day-out-girls.html' title='Girls day out (Girls???)'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R3zuqSCjUlI/AAAAAAAAAFo/0Y-YMIbpqs4/s72-c/reunion+pemantun.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-1539820601396747050</id><published>2007-12-30T14:49:00.000+08:00</published><updated>2008-01-01T23:29:57.132+08:00</updated><title type='text'>Berertinya pengorbanan...</title><content type='html'>&lt;div&gt;&lt;embed src="http://widget-b1.slide.com/widgets/slideticker.swf" type="application/x-shockwave-flash" quality="high" scale="noscale" salign="l" wmode="transparent" flashvars="cy=bb&amp;amp;il=1&amp;amp;channel=1513209474797044913&amp;amp;site=widget-b1.slide.com" style="width:400px;height:320px" name="flashticker" align="middle"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;div style="width:400px;text-align:left;"&gt;&lt;a href="http://www.slide.com/pivot?cy=bb&amp;amp;ad=0&amp;amp;id=1513209474797044913&amp;amp;map=1" target="_blank"&gt;&lt;img src="http://widget-b1.slide.com/p1/1513209474797044913/bb_t046_v000_a000_f00/images/xslide1.gif" border="0" ismap="ismap" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://www.slide.com/pivot?cy=bb&amp;amp;ad=0&amp;amp;id=1513209474797044913&amp;amp;map=2" target="_blank"&gt;&lt;img src="http://widget-b1.slide.com/p2/1513209474797044913/bb_t046_v000_a000_f00/images/xslide2.gif" border="0" ismap="ismap" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#ff6666;"&gt;10 Zulhijjah dan hari-hari tasyrik muncul lagi... kalau ikutkan tarikh lahir bulan hijrahku jatuh pada 12 Zulhijjah iaitu masih lagi dalam hari tasyrik. Bermakna tu.. kali ini agak melegakan bagiku setelah beberapa tahun kebelakangan aku pulang berhari raya membawa berbagai beban terutamanya assignment master. Kali ini memang hari raya dan lebih bermakna kali ini aku dan adik-adikku sama-sama melaksanakan ibadah korban. Cuti pun agak panjang berbanding hari raya puasa yang lalu... jadi bolehla aku release tension yang sekian lama bersarang dalam kepala. Cuma disebabkan masalah kesihatan... kemeriahan hari raya kali ini kunikmati secara sederhana dan seadanya...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#ff6666;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#ff6666;"&gt;Rumah aku... macam biasa asal namanya raya, tak kira raya bangsa apa memang akan meriah. Meriah dengan orang... meriah dengan sedara mara... meriah dengan makanan... meriah dengan kereta. So, bila dah meriah tu macam biasa akulah yang paling penat. Sebab yang lain datang nak makan jer... aku yang kena masak, hidang, basuh pinggan dan tugas-tugas bibik semuanya terletak di atas batu jemala aku. Cuma sebab aku sakit, kali ini aku banyak juga terlepas buat kerja-kerja tu. Kesian kat mak... aku gagahkan jugala. Dan sebab aku sakit, aktiviti yang biasanya kami sekeluarga buat setiap raya haji terpaksa untuk dibatalkan... yelah kan.. tukang masak tumbang... macamana nak ON projek BBQ. Yang kesian pakcik aku... datang rumah dengan harapan dapat makan satay... aku hidang keropok ikan jer...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#ff6666;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#ff6666;"&gt;Satu lagi yang best... kali ini ada dua orang cousin aku yang tak pernah beraya bersama kami sejak mak kandung mereka meninggal dunia 16 tahun dulu. Mak mereka adalah adik kandung ayah aku yang meninggal sebab leukemia masa mereka masih sangat kecil. So, bila mereka dan ada ibu baru.. mereka datang beraya sekejap-sekejap jer, tak pernah bermalam atau melepak kat rumah aku, tak reti nak balik-balik macam yang lain. So, faizah and Saif, we were very happy celebrating hari raya with both of you this year. Harapnya lepas ni kita semua semakin rapat macam masa kita kecik-kecik dulu. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#ff6666;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#ff6666;"&gt;So, raya haji kali ni aku rakamkan serba sedikit.. dengan hujan yang turun sangat lebat, sebelum lembu tumbang sebatang pokok kelapa sawit dah tumbang kerana angin sangat kuat.. korban tetap dijalankan seperti yang direncanakan. Meriahnya... tuhan je yang tau. 4 ekor lembu dikorbankan... dan lembu kami yang paling besar, paling ganas. Nasib baik lembu tu tan bangun semula macam di jerteh. Hehe... macam-macam.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#ff6666;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#ff6666;"&gt;Ada lagi satu perkara... aku dan Mak bersama beberapa rakan-rakannya dah mendaftar untuk ke Mekah. Malu juga sebab saving aku cukup-cukup makan je nak register untuk menunaikan haji. Siap kena top-up lagi untuk pendaftaran. tapi memandangkan harapan orang sekampung terhadap pemudi harapan bangsa ni untuk menemani mereka menunaikan haji.... aku daftarkan juga namaku. Jadual pemergian jika panjang umur ialah tahun 2018. Lama lagi... tak dapat aku pastikan apa yang akan terjadi di masa akan datang. Iyalah kan, kalau aku bersuami lepas ni, kena pula fikirkan suami dan keluarga. Tapi tak apa.. itu perancangan Allah, aku serahkan kerana yang terbaik adalah rencananya. Aku hanya melaksanakan yang termampu... Tapi lepas registration selesai... aku memang sangat excited. Dapat buku panduan haji... aku letak dalam kereta supaya aku dapat tengok selalu. Walaupun selama ni buku tu bersepah je kat rumah, tapi perasaan memiliki tu tak ada. Sekarang... aku letakkan target.. dalam masa 5 tahun, simpanan di tabung haji mesti cukup untuk berangkat ke Mekah. Takkan nak suruh mak aku tunggu 10 tahun pulak kan... &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#ff6666;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#ff6666;"&gt;Sekadar berkongsi rasa... ibadah korban memang bererti kalau kita memang ikhlas. Untuk yang belum pernah melaksanakannya, pasanglah niat... Inshaallah.. tahun-tahun hadapan ada peluang untuk kita. Kalau kita mampu berkereta dan bergaya sakan beraya.. ibadah korban setahun sekali, perlukan beberapa ratus ringgit jer.. Kadang-kadang kita shopping baju raya pun lebih dari tu. Yang lebih seronok bila kita boleh sedekahkan daging tu pada orang kampung, saudara mara... memang betul tangan yang memberi lebih baik dari yang menerima. Kepuasan, keinsafan, kegembiraan memang tak terkata bila kita memberi dengan ikhlas semata-mata mengharapkan keredhaan Allah s.w.t. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#ff6666;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#ff6666;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#ff6666;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#ff6666;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#ff6666;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#ff6666;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-1539820601396747050?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/1539820601396747050/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=1539820601396747050&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1539820601396747050'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1539820601396747050'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/12/berertinya-pengorbanan.html' title='Berertinya pengorbanan...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-7844490541720671520</id><published>2007-12-13T20:15:00.000+08:00</published><updated>2008-12-11T13:23:30.071+08:00</updated><title type='text'>Now it is over....</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;Pasca berakhirnya kelas master ... kukira ku akan bersenang-lenang bersuka-ria tetapi rupanya masih lagi huru-hara.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tika tamatnya peperiksaan terakhir, aku terfikir.. apa agaknya rentak hidup selepas ini... mungkinkah aku akan punya banyak masa melayan diri..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terkenang-kenang kerenah rakan-rakan sekelas... Kak Erd - orang pertama yang bertegur sapa denganku on the registration day, Normas yang unpredictable but brilliant, Nazman yang bising dan gila, Ilyas yang sangat baik denganku... tempat mengadu dan berkongsi kekusutan, tak lupa mekda yang separuh gila macam nazman. hahaha... tq sebab bagi peluang aku kerja kat MMC dulu. For Edan rakan kongsi Nazman, Sani, hazmin, MMU girls... good luck for your project papers.. jangan jadi macam aku. Buatla seawal mungkin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terkenang-kenang juga susah senang.. tak tido malam, discussion tru YM, keta masuk dalam longkang, present paper dalam seminar, kena marah dengan Dr. Rose sebab datang kelas lewat masa 2nd convo, makan tuna sandwich masa Dr. Naomie bagi lecture, kacang kat ko-op yang sangat best, kelas Prof. Zaki yang tak faham, nasi kerabu kak zura... dan macam-macam lagi. Pendekkata, kelas master punya pasal... aku tido masa mengajar, aku tak raya, tak balik kampung, lupa mak bapak kadang-kadang, hangin satu badan, macam-macam - memang sengal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Thanks for Puan Su, Am, Azim, Farha (AITI), Pn Huda (Case), Apresiasi tak terhingga buat Dr. Naomie - banyak belajar untuk berusaha gigih dengannya. PM Wardah - guru yang hebat tentang makna hidup dan kehidupan, Dr. Ali - I push myself to cope with your class Dr..., Prof. Zaki - mula-mula tak faham... akhirnya aku mengerti jua, thanks sebab introduce buat puisi jepun (Haiku), Dr. Rose - I love strategic planning class walaupun tak score A, Prof. Zamri - a fatherly lecturer, Dr. Harihodin - thanks for giving me second chance and visit your house, Dr. Iskandar - kelas e-commerce tu not bad but sekejap sangat, Dr. Rozita - suka sangat kelas current issues tu walaupun suasana kelas tu tak best.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, inilah antara yang sempat aku rakamkan menjelang hari-hari terakhir di UTM....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:courier new;"&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#cc6600;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5143448327850231026" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R2EzAMYXBPI/AAAAAAAAAEw/360R-8srRTs/s200/after+last+paper.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;Lepas last paper....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#cc6600;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5143448332145198338" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R2EzAcYXBQI/AAAAAAAAAE4/RLFH-1hxhww/s200/exam+paper.jpg" border="0" /&gt; &lt;/span&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#cc6600;"&gt;Exam terakhir.. paper terakhir...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;/span&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R2EzA8YXBRI/AAAAAAAAAFA/1qegAnlHg78/s1600-h/last+class+presentation.JPG"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#cc6600;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5143448340735132946" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R2EzA8YXBRI/AAAAAAAAAFA/1qegAnlHg78/s200/last+class+presentation.JPG" border="0" /&gt; &lt;/span&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#cc6600;"&gt;Presentation terakhir.... "The Clarion Call..."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;/span&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R2EzBMYXBSI/AAAAAAAAAFI/lSSX3Dg31Jg/s1600-h/aa128.JPG"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#cc6600;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5143448345030100258" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R2EzBMYXBSI/AAAAAAAAAFI/lSSX3Dg31Jg/s200/aa128.JPG" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#cc6600;"&gt; Manja-manja ngan Normas... nak jadi isteri orang dah..&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc6600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R2EzD8YXBTI/AAAAAAAAAFQ/nl7JGaynhcQ/s1600-h/aa129.JPG"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#cc6600;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5143448392274740530" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R2EzD8YXBTI/AAAAAAAAAFQ/nl7JGaynhcQ/s200/aa129.JPG" border="0" /&gt; &lt;/span&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#cc6600;"&gt;Mereka yang sengal..... &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:Courier New;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="left"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#cc6600;"&gt;Proses transit dari hidup bergelar pelajar ke hidup sepenuhnya bekerja masih belum berakhir rupanya...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tertekan juga bila pertandingan debat tak habis-habis... yang menuntut aku berhempas-pulas kerana ketiadaan jurulatih-jurulatih lain yang ada komitmen. Dihambat pula dengan masalah kesihatan yang tak ketahuan... terasa pula kehilangan teman-teman yang meninggalkan kolej termasuklah housemate sendiri.. huhuhu..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang pastinya... just enjoying myself.. do whatever i like.. dan sentiasa mensyukuri nikmat tuhan yang tiada batasnya... Petua hati senang dan ceria.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-7844490541720671520?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/7844490541720671520/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=7844490541720671520&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7844490541720671520'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/7844490541720671520'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/12/now-it-is-over.html' title='Now it is over....'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R2EzAMYXBPI/AAAAAAAAAEw/360R-8srRTs/s72-c/after+last+paper.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-3055777668490436403</id><published>2007-11-20T01:11:00.000+08:00</published><updated>2008-12-11T13:23:31.176+08:00</updated><title type='text'>The cupcakes and the books.</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#993399;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;13 November 2007 - Hari lahirku yang ke-29. Sebenarnya dalam keluarga kami tidak diasuh untuk meraikan hari lahir. No birthday party, no birthday wishes. Never. Sometimes tak ingat pun birthday antara satu sama lain kecuali kalau ada yang mengingatkan. So, ulangtahun kelahiran hanya akan mengingatkan aku pada umur yang semakin meningkat dan tanggungjawab yang belum terlaksana. Menghimbau kembali kenangan setahun sudah yang ditinggalkan. Merakam kembali suka-duka yang aku lalui sepanjang umurku yang ke-28. Hakikatnya, semua itu berlaku hanya dalam diriku sendiri. Tetapi, agak istimewa untukku, menjelang ulangtahun ke-29 ini, aku akan menghabiskan pengajian master yang banyak menderaku secara emosi mahupun fizikal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/span&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#993399;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Walaubagaimanapun, kesibukan kerja dan persiapan menjelang pepriksaan akhir serta 2nd demo system untuk master membuatkan aku tak begitu bersungguh-sungguh untuk meraikan atau mengingat hari lahirku. Aku tidak merancang atau mengharapkan apa-apa pun kali ini. Yang aku harapkan, Allah permudahkan jalan untuk aku selesaikan pengajian. Itu sahaja.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/span&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#993399;"&gt;Jangkaanku agak meleset kali ini. Agak banyak perkara manis aku lalui pada hari lahirku. Aku tak pernah minta apa-apa hadiah dari sesiapapun untuk hari lahirku. Kalau ada orang nak beri hadiah aku terima dengan senang hati. Tapi lain kali ini, ada pula yang bertanya apa yang aku mahu untuk hari lahirku. spontan aku jawab "Buku". Kenapa aku nak buku? sebab aku suka baca buku. Kadang-kadang bukan baca buku, simpan buku. Aku kata kalau boelh demand aku nak buku Faisal Tehrani atau mana-mana buku sasterawan negara yang aku belum beli. Maalahnya, aku pun tak tau buku apa yang aku dah beli dan buku apa yang belum. So, dari orang yang mengaku aku adiknya aku dapat buku Tikus Rahmat karya Hassan Ibrahim. Satu novel satira dengan watak tikus. (mentang-mentang rumahku pernah diserang tikus dan ada seekor lagi masih terperangkap di dapur). &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#993399;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5134604729325416754" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R0HHzAl7cTI/AAAAAAAAAEQ/ZoZqxvLSTLo/s200/SP_A0485.jpg" border="0" /&gt; Dari isteri orang yang mengaku aku adiknya pula... aku terima Novel Tuhan Manusia karya Faisal Tehrani. Tak tau nak review apa sebab belum sempat pun nak belek. Sangat sibuk.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5134605231836590402" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R0HIQQl7cUI/AAAAAAAAAEY/nBIgkGnJ298/s200/SP_A0482.jpg" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;And... this is the sweetest thing that i have received on my birthday. The cupcakes! Sangat surprise dan sangat cute!. Aku memang sengaja memalaskan diri pagi tu. Sengaja datang lewat ke pejabat untuk memanjakan diri atas katil walau tak tidur pun. Baca buku ""the world is flat" semata-mata. Rancangan awalnya memang nak ambil cuti, tapi memandangkan paper CAL jatuh pada hari tersebut, kenala juga ke pejabat. Sampai pejabat, ada satu kotak misteri tak bernama dan beralamat di atas meja. Tapi aku tau..itu kotak cupcakes dan aku tau pembuatnya. Aku siap telefon pembuat cupcakes yang sangat comel tu untuk mengesahkan adakah cupcakes tu adalah untukku atau orang tersalah letak. Memandangkan kakak pembuat cupcakes berdalih-dalih nak memberitahu, aku buka juga kotak tu. Haaa..... terngaga kami yang berkerumun di sekeliling mejaku melihat cupcakes yang sangat-sangat comell...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#993399;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5134607572593766738" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R0HKYgl7cVI/AAAAAAAAAEg/pFd-MeSNInU/s200/SP_A0488.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#993399;"&gt;Boleh baca tak tulisan-tulisan comel atas cupcakes tu? SO... cute. Thanks to both my housemates. Ija n Ain. kalau ada sesiapa nak buat tempahan, anda boleh hubungi saya melalui blog ini.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#993399;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5134607576888734050" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R0HKYwl7cWI/AAAAAAAAAEo/qj-nMJB_Brg/s200/SP_A0489.jpg" border="0" /&gt; &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#993399;"&gt;Tak tergambar perasaan bila dapat something sweet like this. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#993399;"&gt;There is another person yang penting juga muncul on my birthday this year. Thanks to Mr Campro yang berjanji menaja makan minum aku sepanjang sehari semalam and he did it walaupun hanya sempat breakfast and supper sahaja. Itupun sebab masing-masing berkejar jaga exam. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#993399;"&gt;Aku bercuti selepas itu untuk exam dan aku dapat satu lagi hadiah bitrthday from my Debate Club. Sebuah buku juga. Buku tu ada dalam kereta, belum sempat nak ambil gambar. Tapi yang lucunya hadiah dari Debate Club bertulis "Happy Birthday Miss" tapi kad bertajuk "Wedding Wishes". Ni...salah beli ke sengaja perli?? &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#993399;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-3055777668490436403?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/3055777668490436403/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=3055777668490436403&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3055777668490436403'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3055777668490436403'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/11/cupcakes-and-books.html' title='The cupcakes and the books.'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/R0HHzAl7cTI/AAAAAAAAAEQ/ZoZqxvLSTLo/s72-c/SP_A0485.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-3308028964228301633</id><published>2007-10-08T00:12:00.000+08:00</published><updated>2008-12-11T13:23:31.294+08:00</updated><title type='text'>Menjelang hari-hari terakhir...</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RwkGwT8FznI/AAAAAAAAAEI/JFy5jPGUIMc/s1600-h/TESIS.bmp"&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#330033;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5118629878539079282" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RwkGwT8FznI/AAAAAAAAAEI/JFy5jPGUIMc/s320/TESIS.bmp" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#330033;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#330033;"&gt;13 hari lagi sebelum master presentation. 4 chapter lagi belum disiapkan. 2 hari lagi sebelum cuti hari raya bermula. campur + tolak - darab x bahagi.... ada beberapa jam saja lagi untuk aku menamatkan tempoh pengajian master yang sangat-sangat mencabar. Borang graduasi telahpun diisi, jadual presentation pun dah sedia maklum, jadual final exam pun dah lama diberi.. aduhai diri... dah cukupkah apa yang perlu? Atau masih lena diulit mimpi???&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#330033;"&gt;Sebelum kejayaan di genggaman...hari-hari terakhir ini adalah cabaran yang paling besar untuk aku lalui. Mudah-mudahan..Mac nanti aku naik ke pentas lagi menerima ijazah sarjanaku yang sangat bermakna. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-3308028964228301633?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/3308028964228301633/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=3308028964228301633&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3308028964228301633'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3308028964228301633'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/10/menjelang-hari-hari-terakhir.html' title='Menjelang hari-hari terakhir...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RwkGwT8FznI/AAAAAAAAAEI/JFy5jPGUIMc/s72-c/TESIS.bmp' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-1812292581986823431</id><published>2007-08-27T21:05:00.000+08:00</published><updated>2008-12-11T13:23:36.538+08:00</updated><title type='text'>Its my convocation day</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RtLRiWLyOZI/AAAAAAAAADQ/zVuglcij5fM/s1600-h/IMG_3255.JPG"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5103371715764959634" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RtLRiWLyOZI/AAAAAAAAADQ/zVuglcij5fM/s200/IMG_3255.JPG" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;br /&gt;Monday, 27th August 2007- Session 5. Its my second convocation after my 1st degree. It is for Postgraduate Diploma in Guidance &amp; Counseling.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5103369087244974450" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RtLPJWLyOXI/AAAAAAAAADA/IHmow6Zo0wc/s200/IMG_3227.JPG" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;With My Boss - Kak Atie. CCGD off today for celebrating our convocation.&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#3333ff;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5103377659999697394" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RtLW8WLyOfI/AAAAAAAAAEA/Tt3pHBl73Zw/s200/IMG_3245.JPG" border="0" /&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;My sister Dalila who is too busy with her gerai at convest hill to witness my convo.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;There are a lot of differences between the two convocation:&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ol&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;The first convo attended by the whole family and witnessed by both my mum and dad. This time none of my family were coming. It has been witnessed by my officemates and juniors from IIUM Debate Club through the web. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#3333ff;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5103369074360072530" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RtLPImLyOVI/AAAAAAAAACw/5ips_l_sgzc/s200/IMG_3223.JPG" border="0" /&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="color:#3333ff;"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;"&gt;&lt;em&gt;With Asma' and Zai representing my parents. TQVM! Love U...&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;The 1st convo was held during the 1st day session conferred by Sultan of Pahang but the 2nd is on the last day..last session conferred by the honourable Rector.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#3333ff;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5103371720059926946" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RtLRimLyOaI/AAAAAAAAADY/TmrBklbndhQ/s200/IMG_3229.JPG" border="0" /&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="color:#3333ff;"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;"&gt;&lt;em&gt;With Arina and Mun - My juniors from Debate Club&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;The 1st convo was a few months after my last day of exam but this time it is after almost two years the diploma is completed.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ol&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5103369095834909058" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RtLPJ2LyOYI/AAAAAAAAADI/3FOeJvsMmnY/s200/IMG_3228.JPG" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;Zana... huhu.. we are 'sebatang kara'today..&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5103371732944828850" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RtLRjWLyObI/AAAAAAAAADg/oKgJZiAUnvI/s200/IMG_3234.JPG" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="color:#3333ff;"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;"&gt;&lt;em&gt;Kak Sham and Kak Ira... ponteng kerja ek....&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5103369082950007138" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RtLPJGLyOWI/AAAAAAAAAC4/6_LZnrF6VmE/s200/IMG_3224.JPG" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;Sarah.. Congrats! Bila nak main badminton lagi?&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5103371741534763474" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RtLRj2LyOdI/AAAAAAAAADw/t79_hnUXIWM/s200/IMG_3252.JPG" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;Congrats to Ain... for her Bc. Degree in Psychology&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#3333ff;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5103375933422844386" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RtLVX2LyOeI/AAAAAAAAAD4/ic7BS71_Evs/s200/IMG_3230.JPG" border="0" /&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;Hasmi, Jep and Mumu - looks like 3 brothers attending their little sister convo rite? &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#3333ff;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5103371737239796162" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RtLRjmLyOcI/AAAAAAAAADo/ys0LPw7FIRI/s200/IMG_3238.JPG" border="0" /&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="color:#3333ff;"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;"&gt;&lt;em&gt;The graduates from Applied Psychology Centre - First and second batch. (Not in the picture - Kak Atie, Kak Ainey, Normah, Asiah, Pak Tam)&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;To be honest, I'm not that excited to attend this convocation. maybe it is because the diploma was completed almost two years ago. However, the excitement suddenly started when I collect the robe and people started to wish congratulations either verbally or through SMSs. Whatever it is...its my graduation day. It is a day of happiness, not as what had happened during my first convo. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;Ironically, after two times organizing convocation for my students in the same hall, now i'm here as the recipient. It makes me look around not from the eyes of a graduate but from the eyes of the program director. I learned, analysed and gather information where i got a lot of ideas for the next IIC convo. Argh..IIC again.. its my convo beb...forget IIC for a moment please...&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Courier New;font-size:130%;color:#3333ff;"&gt;Special thanks for my parents and family, my lecturers and my friends. For my classmates, it is wonderfull to know all of you..Thanks for IIU, thanks for IIC for sponsoring our diploma. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-1812292581986823431?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/1812292581986823431/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=1812292581986823431&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1812292581986823431'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1812292581986823431'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/08/its-my-convocation-day.html' title='Its my convocation day'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RtLRiWLyOZI/AAAAAAAAADQ/zVuglcij5fM/s72-c/IMG_3255.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-2730579005978822529</id><published>2007-07-28T00:02:00.000+08:00</published><updated>2007-08-24T23:08:13.962+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Kolej oh kolej'/><title type='text'>GPACD</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;"&gt;GPACD is the new department that I have to serve starting 1st July 2007. Stands for Graduate Placement, Alumni and Convocation Department, it is a department under academic division. It has only one staff which is me. I'm the manager and the staff. I may happy for the promotion bcoz after a few years performing in this college now I feel that people can see what I can contribute for the college.&lt;br /&gt;However, I'm taking a very big risk by accepting this promotion. Still holding the post as lecturer and counselor, my responsibility now is bigger. Not including Module developer for Jakarta branch, Advisor and trainer for debate, sometimes assigned to train student for poetry recitation in many more...&lt;br /&gt;Now, what worrying me is my Masters project. I'm supposedly to present it on september but until now i'm not started anything yet. I have 3 bosses now and all are ladies..lady-lady boss (hahaha..) (er..i'm going to write about my 3 lady bosses in other entries). I have to make sure that I can perform for all the three bosses but definitely it is very diffifult. I have to be a good planner and observe my discipline in time management. Now, I have no time to rest more than half an hour in the office, having lunch outside IIC compound and need to ask permission from the big lady boss if i need to leave office for something. I'm now stranded in a cage called ACAD.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;However, after 1 month holding this post, i feel quiet happy with things that I have done. Sending students to overseas or even local universities to pursue their studies. I don't know how proud i'm when they came or update me that they are now at IPT doing their degrees. There is something unexpected here, I have no idea that I will have more students come to see me in this office rather than in counseling department. Everyday is like 'Hari Bersama Pelaggan' for my department. Up to the point that I have to runaway from the office if I need to do something urgent and important. At this moment, I still can handle myself..but can't think what will happen in future.... &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-2730579005978822529?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/2730579005978822529/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=2730579005978822529&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/2730579005978822529'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/2730579005978822529'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/07/gpacd.html' title='GPACD'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-420960500751999276</id><published>2007-07-08T00:58:00.000+08:00</published><updated>2008-12-11T13:23:38.014+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Kolej oh kolej'/><title type='text'>IIC Mc_Lead 2007</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/Ro_OCRvTEeI/AAAAAAAAAB4/ojx4pfOoL4Y/s1600-h/My+group.JPG"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5084509042841424354" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/Ro_OCRvTEeI/AAAAAAAAAB4/ojx4pfOoL4Y/s320/My+group.JPG" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;Balik dari Jakarta, bertungkus-lumus siapkan assignment, courier the assignment, uruskan laundry, unpack pakaian dari Jakarta, Pack pula pakaian ke Mc-Lead di Ulu Yam. Mujurlah Ulu Yam tak jauh dari rumah. Tapi cukuplah buat aku sangat lelah..bayangkan tiba dari KLIA Isnin malam jam 3am, sambung assignment sampai 4am. Tidur sampai Subuh, bangun dan sambung assignment. Tidur lagi jam 9am bangun kul 12tgh hari. Buat assignment lagi. Kepala sakit yang amat, tapi gagahkan juga diri menghadap laptop. Lepas zuhur masuk office, buat final checking persiapan ke Mc-Lead. As expected, ada a few things yang I have to take care of. Balik rumah, rest sekejap, tertidur dalam 20 minit sebelum maghrib. Bangun solat, kemudian bercinta semula dengan laptop, aim to complete both assignments before subuh memandangkan at 8.30am briefing Mc-Lead akan start. Walau bagaimanapun, hanya mampu merancang, tuhan yang menentukan. Jam 9.45am baru kedua-duanya siap dan printed, softcopies kena burn dalam CD pula. Macam lipas kudung, berkejar pula ke office, mujur masih sempat untuk dengar briefing module-module Mc-lead. Sebelum bertolak, berkejar ke printing untuk bind assignments kemudian ke Petronas untuk courier ke JB. Aduh... leganya bila satu tugas berjaya disiapkan walaupun aku belum tidur walau sepicing pun sejak malam tadi.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5084510228252398130" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/Ro_PHRvTEjI/AAAAAAAAACg/QBdpIb6fSIU/s320/Presentation.JPG" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;Drive seorang ke Ulu Yam kerana yang lain mengejar Opening Ceremony bersama CEO, sempat la mencari bekalan sepanjang program. Yang penting 100 plus kena ada. Kalau tidak aku mesti tumbang. Sepanjang mc-Lead, aku memainkan watak tegas dan garang atau watak Antagonis memandangkan kaunselor-kaunselor lain lemah-lembut belaka. Susah juga nak jadi tegas dan garang especially dengan mereka-mereka yang aku dah biasa bergurau senda. Oleh kerana program ini khas untuk melatih student leader membina watak pemimpin berwibawa, aku terpaksa. Tak juga disangka-sangka, selepas tak tidur semalaman dan keletihan perjalanan ke Jakarta, aku masih bertenaga mengendalikan sesi-sesi dan module-module hingga lewat tengah malam. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5084509064316260882" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/Ro_ODhvTEhI/AAAAAAAAACQ/t71hxegaRwU/s320/Riadhah.JPG" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;Malam kedua lebih parah, aku mengendalikan sesi heart to heart dari jam 12 malam hinggalah 4.30 pagi. Lepas tu sambung pula siapkan video klip program hingga jam 5.30 pagi. Sorry to say, lepas tu aku terbabas tidur hingga jam 9 pagi. Tapi tak apa sebab kaunselor lain dah cover tugas-tugas lain. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5084509055726326274" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/Ro_ODBvTEgI/AAAAAAAAACI/6KPrvln-PE8/s320/module+memasak.JPG" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;Walaupun keletihan, aku puas. Sangat-sangat puas. Aku dah luah dan berikan apa yang aku ada untuk IIC student leaders. Segala pengalaman dan pengajaran yang aku kutip sepanjang aku menjadi student leader ataupun menjadi ketua semasa aku bekerja aku curahkan sepenuhnya. Dengan harapan, mereka akan berfungsi menjadi pemimpin pelajar yang berwibawa dan seterusnya pemimpin masyarakat yang dihormati dan disegani. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5084509051431358962" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/Ro_OCxvTEfI/AAAAAAAAACA/elfUUg9GgoE/s320/Facilitator.JPG" border="0" /&gt; &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;Selesai Mc-lead, masuk semula office, cabaran menanti. Masuk department baru, bos baru, tugas-tugas baru.. entahlah.. mampu atau tidak masih terlalu awal untuk aku putuskan. Aku terima kenaikan pangkat dengan rela hati setelah mengambil kira dan mempertimbangkan beberapa faktor. Kalau dalam Mc-lead aku mencurahkan ilmu yang aku tahu, masuk pejabat nanti aku perlu mempraktikkan pula apa yang aku katakan. Tapi ini secebis kata yang sempat aku nukilkan di Ulu Yam untuk semua peserta:&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#999900;"&gt;Pemimpin itu pohon yang rendang,&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#999900;"&gt;Tunjangnya amanah&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#999900;"&gt;Dahannya kasih&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#999900;"&gt;Pucuknya mencari cahaya&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#999900;"&gt;Daunnya memberi makna&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#999900;"&gt;Bunganya penyeri&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#999900;"&gt;Rendangnya melindungi.&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#006600;"&gt;Sekian untuk entri kali ini. Dua entri sekaligus.... dari orang yang hidupnya sentiasa terkejar-kejar kesana-kemari.&lt;/span&gt; &lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-420960500751999276?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/420960500751999276/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=420960500751999276&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/420960500751999276'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/420960500751999276'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/07/iic-mclead-2007.html' title='IIC Mc_Lead 2007'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/Ro_OCRvTEeI/AAAAAAAAAB4/ojx4pfOoL4Y/s72-c/My+group.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-1851667442808123634</id><published>2007-07-08T00:26:00.001+08:00</published><updated>2007-07-08T00:57:37.961+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Sejalur perjalanan'/><title type='text'>An Evening in Jakarta</title><content type='html'>&lt;embed style="WIDTH: 400px; HEIGHT: 345px" name="flashticker" align="middle" src="http://widget-c2.slide.com/widgets/slideticker.swf" type="application/x-shockwave-flash" quality="high" scale="noscale" salign="l" wmode="transparent" flashvars="cy=bb&amp;amp;il=1&amp;channel=648518346342458050&amp;amp;site=widget-c2.slide.com"&gt;&lt;/embed&gt; &lt;div style="WIDTH: 400px; TEXT-ALIGN: left"&gt;&lt;a href="http://www.slide.com/pivot?ad=1&amp;tt=28&amp;amp;sk=2&amp;amp;amp;cy=bb&amp;th=23&amp;amp;id=648518346342458050&amp;map=1" target="_blank"&gt;&lt;img src="http://widget-c2.slide.com/p1/648518346342458050/bb_t028_v000_a001_f00/images/xslide1.gif" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://www.slide.com/pivot?ad=1&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;tt=28&amp;sk=2&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;cy=bb&amp;th=23&amp;amp;id=648518346342458050&amp;amp;map=2" target="_blank"&gt;&lt;img src="http://widget-c2.slide.com/p2/648518346342458050/bb_t028_v000_a001_f00/images/xslide2.gif" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;Dalam huru-hara minggu peperiksaan dan program yang berlimpah-limpah, sempat juga aku meluangkan masa bercuti ke Jakarta. Perjalanannya sangat singkat tapi pengalamannya tak terbayar. Tapi secara ringkasnya, aku dah pendekkan catatan perjalanan di Jakarta dengan beberapa puisi-puisi pendek:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari pertama:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Dengan rasa teruja di dalam sayap Emirates perjalanan bermula&lt;br /&gt;Menuju negara tetangga yang khabarnya aku masih punya saudara-mara&lt;br /&gt;Dalam lelah kota Jakarta diredah&lt;br /&gt;Dalam aneh dan terpinga-pinga&lt;br /&gt;Di sebuah kota yang punya susur-galur yang sama&lt;br /&gt;Berkongsi bahasa dan budaya&lt;br /&gt;Mahu makan pun aku terpaksa berkira-kira&lt;br /&gt;ragu-ragu dan tertanya-tanya&lt;br /&gt;Tapi tak mampu meluah bicara&lt;br /&gt;Angkara jurang bahasa&lt;br /&gt;Ahh...&lt;br /&gt;Aku yang hampir gila&lt;br /&gt;Satu malam di Kota Jakarta&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Bagaimanalah aku tidak gila kalau PERCUMA maknanya SIA-SIA sedangkan di Malaysia percuma itu FREE atau GRATIS dalam bahasa indonesia.&lt;br /&gt;RESIT tidak difahami di Indonesia, ia dipanggil STRUK (tak sure betul atau tidak ejaannya)&lt;br /&gt;ES JERUK - AIR LIMAU, CUMI-CUMI - SOTONG, KEPITING - KETAM dan sebagainya.&lt;br /&gt;Belum termasuk lagi perkataan-perkataan yang jika digunakan di Malaysia membawa maksud yang agak memalukan dan menghina seperti GAMPANG, BUTUH, SPEDA dsbg.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari kedua:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perjalanan hari ini lebih kepada melihat apa yang dimiliki oleh Indonesia. dari Taman Mini Indonesia ke Universitas Indonesia. Ringkasnya,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Sehari perjalanan&lt;br /&gt;Meneroka dan menelusuri&lt;br /&gt;Keagungan dam keunikan&lt;br /&gt;Jakarta dan isinya.&lt;br /&gt;Terserlah kelebihan di mata sendiri&lt;br /&gt;Memadam segala persepsi.&lt;br /&gt;Mengutip pengalaman&lt;br /&gt;Melukis kenangan&lt;br /&gt;Bersama teman-teman sepersaudaraan&lt;br /&gt;Yang baru hari ini dipertemukan.&lt;/em&gt; (dedikasi buat Bianca dan teman-teman dari UI).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari ketiga:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami pergi shopping di ITC Mangga Dua...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Sehari membeli di Jakarta&lt;br /&gt;Bawa wang berjuta-juta&lt;br /&gt;Pulang papa kedana&lt;br /&gt;Akhirnya, kredit kad jadi mangsa.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-1851667442808123634?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/1851667442808123634/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=1851667442808123634&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1851667442808123634'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1851667442808123634'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/07/evening-in-jakarta.html' title='An Evening in Jakarta'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-6305368919452091444</id><published>2007-06-28T22:07:00.000+08:00</published><updated>2007-06-28T22:57:38.882+08:00</updated><title type='text'>Debat Fomca_Sejalur perjalanan</title><content type='html'>&lt;embed style="WIDTH: 400px; HEIGHT: 300px" name="flashticker" align="middle" src="http://widget-a1.slide.com/widgets/slideticker.swf" type="application/x-shockwave-flash" quality="high" scale="noscale" salign="l" wmode="transparent" flashvars="cy=bb&amp;amp;il=1&amp;channel=504403158266098849&amp;amp;site=widget-a1.slide.com"&gt;&lt;/embed&gt; &lt;div style="WIDTH: 400px; TEXT-ALIGN: left"&gt;&lt;a href="http://www.slide.com/pivot?ad=1&amp;tt=24&amp;amp;sk=0&amp;amp;amp;cy=bb&amp;th=0&amp;amp;id=504403158266098849&amp;map=1" target="_blank"&gt;&lt;img src="http://widget-a1.slide.com/p1/504403158266098849/bb_t024_v000_a001_f00/images/xslide1.gif" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://www.slide.com/pivot?ad=1&amp;amp;amp;amp;amp;tt=24&amp;sk=0&amp;amp;amp;amp;amp;cy=bb&amp;th=0&amp;amp;id=504403158266098849&amp;amp;map=2" target="_blank"&gt;&lt;img src="http://widget-a1.slide.com/p2/504403158266098849/bb_t024_v000_a001_f00/images/xslide2.gif" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ini antara kenangan yang tak dapat aku lupakan, bersama-sama pendebat IIC ke pertandingan Debat Fomca. Tanpa diduga, pasukan yang belum sempat setahun jagung ni mampu beraksi dengan baik di pentas perdebatan. Segala susah-payah, penat-lelah dan keluh-kesah rasa terbayar. Bila dah balik semula ke kampus, aku tiba-tiba rasa rindu dan sunyi pada mereka semua. Anak-anak didikku...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To Shahida... Congrats for the good performance during the tournament. 3 best speakers award for 3 matches in a row is your first achievement in debate. Keep up the good work girl..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To Sakeena.... Congrats for the amazing unpredictable performance. A few judges said that you are "Budak cerdik" in the team. I still remember what did you say when I met you for the first time in training. And I can see you have a very good future..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To Syafrie...You were a good speaker and you will be a very good speaker if you explore your strenghts and overcome your weaknesses. Learn and learn..do not let your emosion leads your behavior.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To Azlan... You are a good captain for the team. Responsible and caring. Your knowledge help the team a lot. I hope that you can start your english debate ASAP.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To Marina...you a very nice girl that I ever met. I think you have learnt a lot from this tournament. Thanks for the help. This is the challenge for you to improve in debate.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As for Fazil, thanks for accepting the post as advisor. I feel very happy working with you as a partner in this club. Hope you will stay with us forever..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;All of you are most wonderful person that I ever met. I really love all of you and enjoy the tournament.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-6305368919452091444?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/6305368919452091444/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=6305368919452091444&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/6305368919452091444'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/6305368919452091444'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/06/debat-fomcasejalur-perjalanan.html' title='Debat Fomca_Sejalur perjalanan'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-6432784436188593484</id><published>2007-06-17T00:45:00.000+08:00</published><updated>2007-06-17T01:10:55.519+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Kolej oh kolej'/><title type='text'>Road to success??? - siri 2</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Pengalaman berbaur-baur handle kelas semester ni betul-betul menguji kesabaran dan keupayaanku sebgaai seorang lecturer cum kaunselor. Aku terpaksa akui, sepanjang 3 tahun setengah aku jadi lecturer, inilah satu-satunya kelas yang buat aku marah hampir setiap hari. Hinggakan pada satu hari aku menyatakan begini: &lt;em&gt;"mulai hari ini, saya tak akan marah-marah lagi atau menegur apa-apa saja kesalahan atau perbuatan kamu semua, saya dah letih dan penat, terpulanglah pada diri kamu sendiri untuk buat apa saja yang kamu suka, yang saya tahu, saya menjalankan tugas saya untuk mengajar dan menghabikan silibus yang ditetapkan" &lt;/em&gt;Bunyi macam putus asa. Sebaik sahaja habis ayat tu... pintu kelas diketuk. &lt;em&gt;"Sorry miss..saya lambat hari ni"&lt;/em&gt; Bibirku mula bergerak untuk menuturkan sesuatu sebelum terhenti kerana aku teringat janjiku sebentar tadi.. Seisi kelas tertawa melihat aku menahan diri untuk marah manakala pelajar yang lewat hadir memandang kearahku seperti bersedia untuk mendengar leteranku. &lt;em&gt;"Awak bernasib baik... kalau tidak saya suruh awak menyanyi di depan"&lt;/em&gt; Dia terpinga-pinga dengan gelak ketawa rakan-rakan sekelas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun tak diduga, menjelang akhir semester dan minggu "presentation" kelas yang aku anggap kelas pemulihan ini berjaya membuat hatiku berbunga dan tersengih-sengih sepanjang minggu. "Group presentation" kelas yang ini lebih "happening" dari kelas-kelas lain. Pemilihan tajuk yang menarik, participation dan kreativiti yang bagus. Walaupun rata-rata kelas ini pelajarnya bukan di kalangan CGPA yang tinggi, tapi aku sangat gembira apabila mereka berusaha bertutur dalam bahasa Inggeris dengan selamba walaupun ditertawakan oleh rakan-rakan sekelas kerana kesilapan sebutan. Contohnya, "EARTHQUAKES" dibunyikan ERTH-QU-A-KES bukan ERTH-QUAKES. Bila bertanya soalan "where is the venue of your company?" bukan "where is the location.." dan banyak lagi...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Moral of the story, setiap orang ada kekuatan dan kelemahan, terima mereka seadanya. Mungkin mereka tidak pandai akademik, tapi mereka kreatif. Mungkin mereka susah bangun pagi, tapi mereka lucu dan menceriakan. Untuk kelas-kelas yang saya tertidur masa u all present your project tu.. mohon maaf, terimalah saya seadanya. I might be a good speaker but I'm not a good listener.&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-6432784436188593484?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/6432784436188593484/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=6432784436188593484&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/6432784436188593484'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/6432784436188593484'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/06/road-to-success-siri-2.html' title='Road to success??? - siri 2'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-5650816347757195292</id><published>2007-06-04T16:47:00.000+08:00</published><updated>2007-06-04T17:08:26.486+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Kolej oh kolej'/><title type='text'>Road to success???</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Hari pertama semester dibuka:&lt;br /&gt;3 orang hadir daripada 3 orang yang mendaftar - zkea: kehadiran 100% (excellent!)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari kedua:&lt;br /&gt;6 orang hadir dari 11 orang mendaftar - zkea: minggu pertama, tak apalah... (mungkin student banyak urusan di academic division)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masuk minggu kedua:&lt;br /&gt;8 orang hadir daripada 20 orang yang tersenarai namanya - zkea: masih boleh bersabar...&lt;br /&gt;(keadaan ini berlarutan hingga masuk miggu keempat)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masuk minggu keempat:&lt;br /&gt;Tiba-tiba dua orang student yang tak dikenali muncul dan mengaku mereka pelajar dalam kelasku - zkea: Amboi, ingat ni kolej bapa kamukah? boleh datang sesuka hati?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Minggu pertama selepas Mid-term:&lt;br /&gt;Ada seorang lagi yang tak dikenali masuk ke kelas tanpa rasa bersalah, minta jasa baik diterima masuk ke kelas walaupun dah layak terima 'barring letter' - zkea: Suka hati kamulah, kamu bayar yuran untuk tidak masuk ke kelas..saya tak mampu menghalang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Senario di atas hanya menggambarkan 60% suasana di kelas aku semester ni. Yang lain-lain pula, aduhh.. bikin sakit hati dan sakit kepala. Antaranya:&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;ol&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Masuk selepas 30 minit kelas bermula&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Diberi masa sejam buat assignment, selepas sejam 1 ayat pun tak habis tulis lagi&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Tidur dalam kelas&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Tiru assignment kawan&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Melawan cakap lecturer&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Masuk kelas berlenggang, sekeping kertas pun tak ada&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Tak pernah datang kelas selepas mid-term&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Tak pernah datang kelas langsung&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ol&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Kenapa ya?? semuanya dalam semester ini. Menduga emosi sungguh! &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Yang peningnya aku juga.. silibus berterabur sebab bila ada newcomers, aku kena repeat balik apa yang dah diajar sebelumnya. Kalau tidak.. lagi haru dibuatnya. Masuk kelas termenung atau kacau orang jer. Rasa macam mengajar kelas pemulihan pula. Macam mana yer? nak buat anak bangsa ni berjaya kalau tak pernah serius menimba ilmu.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-5650816347757195292?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/5650816347757195292/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=5650816347757195292&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/5650816347757195292'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/5650816347757195292'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/06/road-to-success.html' title='Road to success???'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-8412421194096343974</id><published>2007-05-21T00:38:00.001+08:00</published><updated>2007-05-21T00:43:19.721+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Suara hati'/><title type='text'>Pasca convo ketiga</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Hari-hari yang sibuk dengan persiapan majlis convo ketiga IIC dah pun berlalu. Tamat saja convo, seperti biasa aku tumbang seminggu. Demam keletihan. Tapi ok sedikit berbanding tahun lepas. Mungkin sebab aku hanya sibuk beberapa minggu terakhir persiapan. Itupun hal-hal yang berkaitan protokol dan stage. Walaupun kesannya kurang dari convo yang lalu, convo kali ini aku lebih tertekan dari yang lepas. Mungkin kerana convo kali ini aku tak involve dari mula, bila keadaan dah terdesak baru aku mainkan peranan. Jadi, peranan aku lebih pada menampal lubang-lubang yang dah dibuat orang dan mengelakkan ada lubang-lubang baru. Yang keduanya, walaupun aku advisor, aku tak letakkan kuasa membuat keputusan di tanganku. Aku lebih suka jika director yang membuat keputusan. Jadi, bila ada ketikanya aku terpaksa overule keputusan director, aku rasa bersalah yang amat sangat, kerana nampak macam aku mengambil alih kuasa atau bahasa lebih mudahnya aku gila kuasa. Yang ketiganya, semester kali ini aku kurang focus pada kerja kerana kesibukan dengan tesis dan exam. Exam pulak jatuh pada tarikh-tarikh kritikal majlis konvo, bukan senang nak focus one thing at one time dalam keadaan terdesak macam ni. Yang keempatnya pula, keluargaku ada di KL semasa konvo berlangsung, macam biasa, bila family ada di KL, aku terpaksa pula mobile dari rumahku ke Sri Gombak sbb mereka bermalam di rumah adikku Zaki. Mak dan bapaku pula, memang akan tunggu aku balik kerja baru nak makan nasi... jadi aku memang terkejar-kejar kesana- kemari sepanjang convo. Nasib baikla, Sri Gombak ajer.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/span&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Walaubagaimanapun, aku harus berpuas hati. Performance untuk Projek 1, alhamdulillah.. walaupun tau tau lagi apa resultnya, berdasarkan komen examiner, project aku ok. Thanks to kak Atie, Abg Anuar dan tak lupa si kecik Ain yang datang masa hari presentation. Thanks to Ija.. sbb banyak jawab soalan yang aku tak faham dalam project guideline, thanks tak terhingga pada Dr. Naomie dan PM Wardah, sebab jadi supervisor yang perform. Terima kasih sebab belasah teruk-teruk masa progress presentation, kalau bukan sebab kena belasah tu, mungkin aku tak boleh buat sebaik itu. Thanks to friends yang selalu berkongsi rasa dan keletihan. Dan alhamdulillah.. carry mark untuk subject Dr. Naomie pun tak teruk sebagaimana disangka. Aku serahkan pada Allah yang selebihnya... hanya dia yang maha mengetahui.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#663366;"&gt;Kadang-kadang aku hairan, bila aku berusaha bersungguh-sungguh... apa yang aku dapat tidaklah begitu memuaskan hati. Bila aku rasa aku kurang berusaha, tiba-tiba aku dapat lebih dari yang aku jangkakan. Misteri sungguh. Semester ini aku rasa aku paling tidak rajin belajar dan berusaha. Kebanyakannya, aku buat last minute, tapi resultnya, aku rasa lebih baik pula dari biasanya. Apa-apapun, aku anggap semuanya sebagai rezeki yang tak perlu aku persoalkan. Aku terima dengan redha dan syukur tak terhingga. Semoga nikmat tuhan tidak akan berhenti di sini....&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-8412421194096343974?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/8412421194096343974/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=8412421194096343974&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/8412421194096343974'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/8412421194096343974'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/05/pasca-convo-ketiga.html' title='Pasca convo ketiga'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-827122621539660646</id><published>2007-04-27T17:31:00.000+08:00</published><updated>2008-12-11T13:23:38.301+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Suara hati'/><title type='text'>"Maka nikmat tuhan yang manakah yang kamu dustakan?"</title><content type='html'>&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#990000;"&gt;Setiap detik dan saat hati ini rasa teruji, hanya satu yang kuingat.. &lt;em&gt;"Fabiayyi aa'laaa i rabbikumaa tukazziban.."&lt;/em&gt; Maka nikmat tuhan yang manakah yang kamu dustakan?. Aku tidak boleh terus-terusan memikirkan apa yang aku tidak miliki, tapi fikirkanlah segala nikmat yang telah tuhan kurniakan sepanjang usiaku. Dan akhirnya aku tidak mampu menafikan bahawa yang perlu buatku hanyalah kesyukuran atas segala kurnianya dan doa yang tidak putus agar nikmatnya berterusan buatku. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5058041758033898802" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RjHGLiaz7TI/AAAAAAAAABo/5sNIjc82ECY/s320/menung.jpg" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-827122621539660646?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/827122621539660646/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=827122621539660646&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/827122621539660646'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/827122621539660646'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/04/maka-nikmat-tuhan-yang-manakah-yang.html' title='&quot;Maka nikmat tuhan yang manakah yang kamu dustakan?&quot;'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RjHGLiaz7TI/AAAAAAAAABo/5sNIjc82ECY/s72-c/menung.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-420783819134235023</id><published>2007-04-20T23:41:00.000+08:00</published><updated>2008-12-11T13:23:38.711+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Inspirasi'/><title type='text'>Hidup adalah pilihan</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RijhOm-UD-I/AAAAAAAAABY/NGFIi3Zk-XY/s1600-h/yellow_flowers.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5055538222819708898" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RijhOm-UD-I/AAAAAAAAABY/NGFIi3Zk-XY/s320/yellow_flowers.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#330000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#330000;"&gt;Ada dua biji benih yang terdampar di sebidang tanah yang subur. Benih yang pertama berkata “ Aku ingin tumbuh besar. Aku ingin menjejakkan akarku sedalam-dalamnya ke dasar bumi ini dan menjulangkan tunas-tunasku ke atas tanah ini. Aku ingin memekarkan tunas-tunasku dan menyambut salam sang mentari. Aku ingin merasai kehangatannya juga kedinginan embun yang menitis di pucuk-pucuk daunku".&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan benih itu tumbuh, menjulang tinggi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Benih yang kedua bergumam “ Aku takut. Jika kutanamkan akarku ke dalam tanah ini, aku tak tahu apa yang akan kutemui di bawah sana. Bukankah di sana sangat gelap? Dan jika kuterobos tunasku ke atas sana, bukankah nanti keindahan tunas-tunasku akan hilang? Tunasku nanti pasti akan terkoyak”.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“ Apa pula akan terjadi jika tunasku terbuka dan siput-siput di permukaan tanah itu akan cuba memakannya? Dan pasti, jika aku tumbuh dan tunasku merekah, pasti ada kanak-kanak yang akan mencabutku dari tanah. Tidak, lebih baik jika aku menunggu sehingga semuanya aman”.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan benih itu pun menunggu… keseorangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Beberapa ketika kemudian, datang seekor ayam jantan yang menguis-nguis tanah lalu menjumpai benih tersebut. Lalu ayam jantan tersebut pun mematuk benih kedua itu dan memakannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sememangnya kita punya pilihan dalam hidup. Ada warna-warna yang perlu kita tempuhi. Namun, kita sering dibelenggu dengan ketakutan, kebimbangan dan keraguan yang kita ciptakan sendiri. Seringkali, kita terbuai dengan alasan-alasan untuk tidak mahu melangkah dan tidak mahu menatap kehidupan. Kerana hidup adalah pilihan, hadapilah dengan tabah. Kerana hidup adalah pilihan, pilihlah dengan bijak.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;color:#330000;"&gt;* Adakah saya telah membuat pilihan yang bijak??&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-420783819134235023?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/420783819134235023/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=420783819134235023&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/420783819134235023'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/420783819134235023'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/04/hidup-adalah-pilihan.html' title='Hidup adalah pilihan'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RijhOm-UD-I/AAAAAAAAABY/NGFIi3Zk-XY/s72-c/yellow_flowers.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-4994113108811695641</id><published>2007-04-12T01:16:00.000+08:00</published><updated>2008-12-11T13:23:39.045+08:00</updated><title type='text'>Jawapan untuk satu penantian</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/Rh0dpQOA8YI/AAAAAAAAABQ/Tq_THmsrnFc/s1600-h/rozan_nina.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5052226951545155970" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; CURSOR: hand" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/Rh0dpQOA8YI/AAAAAAAAABQ/Tq_THmsrnFc/s200/rozan_nina.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:100%;"&gt;Tidak terduga, permintaan nina untuk keluar denganku beberapa hari lepas adalah untuk menyampaikan satu berita gembira. Oleh sebab dia sangat berharap aku keluar dengannya akhir-akhir ini, aku penuhi juga hasrat tersebut dengan syarat dia menemani aku ke Matrik melawat adik En. khair yang baru melahirkan anak kedua. Tidak kuduga, ada perkara lain sebenarnya yang ingin disampaikan kepadaku.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:100%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Aku rasa ini kali pertama aku menulis tentang Nina. Dia adalah sahabat yang kukenali sejak dia di Matrik Lembah Pantai melalui rakan sekolahku, Ani Hashim. Kami rapat sejak di main camp kerana kami sama-sama membangunkan Kelab Pemuisi yang ditubuhkan oleh suaminya Rozan. Rozan yang pelik, deklamator yang berani dan keras kepala, rasanya kami kerap bergaduh dan bertelagah walaupun kerana isu-isu kecil. &lt;em&gt;(dan Nina selalunya menyebelahi aku.. walaupun hingga Rozan menjadi suaminya...hehehe).&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:100%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:100%;"&gt;Nina pula berhati lembut, sensitif dan lucu. Nina lucu by nature. Dia tak pandai buat joke, tapi naturally apa yang keluar dari mulutnya dan perbuatannya selalu membuatkan kami ketawa tak henti-henti. Dan dia akan tanya kami kenapa kami ketawa yang membuatkan kami semakin berguling-guling. Pendek kata, dimana ada Nina, di situ semua orang akan rasa terhibur. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:100%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:100%;"&gt;Personally, after 7 years knowing Nina, she is really a wonderful friend. A friend yang memang boleh menangis dan ketawa bersama. Whatever happen, Nina will be the first person yang aku cari. Masa aku menangis, diala yang menemani, masa aku gembira, aku sibuk, aku tertekan.. carilah dia. Keluarganya dah macam keluarga sendiri. Suaminya... hahaha...panggil aku 'adik'. Kadang-kadang aku sengaja taknak layan Rozan, tapi dia sememangnya baik.. Merajuk kalau aku taknak ajak dia keluar. Kadang-kadang rasa pelik dengan cara dan sikapnya. Dan yang lagi pelik ialah Nina takkan jealous Rozan ambil berat tentang aku, nak jumpa aku dsbg. Tapi Rozan akan jealous aku keluar dengan Nina tanpa ajak dia. Senang cerita, aku memang tak berjaya nak gambarkan betapa sahabatku yang bernama Nina ialah sahabat yang paling baik yang pernah aku temui hinggakan rumah yang aku tinggal inipun adalah rumahnya yang sewanya lebih rendah dari bayaran bank setiap bulan.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:100%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:100%;"&gt;I'm so happy that Nina is pregnant and might deliver the baby on December. Nak tau apa pesanan dia padaku? "Ko jangan kawin bulan 12 yer.. nanti aku tak dapat tolong ko.." Alahai Nina.. nina....&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-4994113108811695641?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/4994113108811695641/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=4994113108811695641&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/4994113108811695641'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/4994113108811695641'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/04/jawapan-untuk-satu-penantian.html' title='Jawapan untuk satu penantian'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/Rh0dpQOA8YI/AAAAAAAAABQ/Tq_THmsrnFc/s72-c/rozan_nina.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-6184885739853110405</id><published>2007-04-07T01:47:00.000+08:00</published><updated>2007-04-07T01:56:34.093+08:00</updated><title type='text'>When my customers talk...</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:verdana;font-size:100%;"&gt;When the deputy dean&lt;br /&gt;knocked my door at the end of the semester&lt;br /&gt;We knew that&lt;br /&gt;its the time for evaluation&lt;br /&gt;from my customers.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;First customer's comments:&lt;br /&gt;"Please control your anger, don't judge your student based on their behavior, teach them equally"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My answer:&lt;br /&gt;&lt;em&gt;I'm sorry if I did not treat you equally for the whole semester.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Second customer's comments from the same class:&lt;br /&gt;"I like Miss Zakiah, she has a new joke everyday"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My answer:&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;em&gt;Thanks for the compliment. Am i a joker?. hehehe... smile to others will make others smile back to you.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Third customer's comments:&lt;br /&gt;"Best lecturer!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My comment:&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Am I?? I hope i have done the best for the best.. &lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;em&gt;(I'm just being the best version of myself)&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;~ Customer is always right ~&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sem II 2006/2007 ends and the new semester is just around the corner...&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-6184885739853110405?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/6184885739853110405/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=6184885739853110405&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/6184885739853110405'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/6184885739853110405'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/04/when-my-customers-talk.html' title='When my customers talk...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-3897632920460988470</id><published>2007-04-03T07:35:00.000+08:00</published><updated>2008-12-11T13:23:39.457+08:00</updated><title type='text'>Melihat dunia</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RhGXv_cJ1xI/AAAAAAAAAAo/ytmMZF6t4fM/s1600-h/pangkor.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5048983507998201618" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RhGXv_cJ1xI/AAAAAAAAAAo/ytmMZF6t4fM/s320/pangkor.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;Ramai orang bertanya dengan saya akhir-akhir ini...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;Bagaimana saya boleh bertahan melakukan berbagai perkara serentak. Bekerja sebagai pensyarah dan kaunselor dalam masa yang sama, belajar, menjadi jurulatih debat, menulis dsbg. Belum lagi terlibat dalam persiapan hari convo, aktiviti-aktiviti di kaunseling, aktiviti student affairs etc. etc. Dan saya masih ada kesempatan untuk pergi bersukan, menonton teater. Tak stress ke? Tak penat ke? Larat ke? &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;Jawapan saya - "penat.. tension... letih.. tak cukup tidur.."&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;Soalan berikutnya - "Macamana handle semua tu? nampak macam tak tension je?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;Jawapan saya - "Setiap hari saya bangun dan melihat dunia dengan mata tersenyum, dan saya lihat dunia tersenyum kembali pada saya. Itulah kekuatan saya untuk meneruskan apa yang saya lakukan setiap hari"&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;Apa yang anda lihat bergantung pada diri anda. Jika anda melihat dunia dengan pandangan benci, dunia akan membalasnya dengan benci juga. Contohnya, jika seorang pensyarah masuk ke kelas dengan perasaan malas, benci, marah, tak bersemangat dsbg. Mereka tidak ikhlas mengajar dan pengajaran tidak berkesan. Kesannya, pelajar tidak bersemangat, malas, tidak memberi respon di dalam kelas dsbg. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;Akhirnya, kita juga yang rugi.. kita juga yang kecewa. Dan kekecewaan itu akan berlarutan hinggalah kita sedar kita perlu kita perlu tersenyum kepada dunia.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;~ Lihatlah dunia dengan mata tersenyum, dunia akan tersenyum kembali kepadamu ~&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;~ Jika kau melihat dunia dengan mata benci, kebencian itu akan kembali kepadamu dan hidupmu akan menjadi tidak bererti~ &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-3897632920460988470?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/3897632920460988470/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=3897632920460988470&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3897632920460988470'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3897632920460988470'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/04/melihat-dunia.html' title='Melihat dunia'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RhGXv_cJ1xI/AAAAAAAAAAo/ytmMZF6t4fM/s72-c/pangkor.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-6567482040258863981</id><published>2007-03-14T22:31:00.000+08:00</published><updated>2008-12-11T13:23:40.240+08:00</updated><title type='text'>Terbayarkah segala harga</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RhGgcfcJ11I/AAAAAAAAABI/wo68JphwE7g/s1600-h/master+notes.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5048993068595402578" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; CURSOR: hand" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RhGgcfcJ11I/AAAAAAAAABI/wo68JphwE7g/s200/master+notes.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;Demi ia&lt;br /&gt;Aku perah keringat&lt;br /&gt;Aku hampir hilang kederat&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Demi ia&lt;br /&gt;Aku hilang cinta&lt;br /&gt;Aku hilang jiwa&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RhGZPvcJ1zI/AAAAAAAAAA4/2JJKJfh3ako/s1600-h/master+buku.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5048985152970676018" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; CURSOR: hand" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RhGZPvcJ1zI/AAAAAAAAAA4/2JJKJfh3ako/s200/master+buku.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Demi ia&lt;br /&gt;Masaku terikat&lt;br /&gt;Sibukku melarat&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Demi ia&lt;br /&gt;Keluarga jadi nombor dua&lt;br /&gt;Adakala lupa kerja &lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RhGZQPcJ10I/AAAAAAAAABA/i5mEVt7zEd8/s1600-h/my+table.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5048985161560610626" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; CURSOR: hand" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RhGZQPcJ10I/AAAAAAAAABA/i5mEVt7zEd8/s200/my+table.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Demi ia&lt;br /&gt;Kakiku tertancap&lt;br /&gt;Impian tak terucap&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;Gerakku terhad&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;Harapan berkarat&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Demi Ijazah sarjana&lt;br /&gt;Aku rela&lt;br /&gt;Beribu bukan saja pada harga&lt;br /&gt;Tapi masaku berlalu segera&lt;br /&gt;Usia menginjak tua&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Adakah terbayar semula segala&lt;br /&gt;Yang terkorban, terpaksa dikorban, dikorbankan, mangsa pengorbanan&lt;br /&gt;Ampun maaf buat yang terkena tempias&lt;br /&gt;atas besar cita-cita.&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-6567482040258863981?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/6567482040258863981/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=6567482040258863981&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/6567482040258863981'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/6567482040258863981'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/03/terbayarkah-segala-harga.html' title='Terbayarkah segala harga'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_T1ce56cC4Yw/RhGgcfcJ11I/AAAAAAAAABI/wo68JphwE7g/s72-c/master+notes.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-1569462896205092516</id><published>2007-03-07T00:24:00.000+08:00</published><updated>2007-03-07T01:11:04.144+08:00</updated><title type='text'>"LORONG"</title><content type='html'>Dalam kesibukan yang teramat saya terpanggil untuk menonton teater 'Lorong' yang dipersembahkan oleh kelab teater IIC yang menggelarkan diri mereka KUPAS Production. Menarik. Kisah pertemuan beberapa watak di lorong Haji Talib. (bukan typo error). Dengan persoalan "masihkah ada cahaya di lorong itu?". Lorongnya digambarkan gelap. Watak-watak yang muncul di lorong adalah watak-watak yang dalam ketakutan. Lari dari buruan polis. Seorang pelakon yang menjadi mangsa perkosaan bapanya ketika kanak-kanak, seorang 'makcik' pengedar dadah yang bertopengkan gerai burger,seorang wanita yang menjual maruah diri demi kekayaan, seorang lelaki lembut yang dirosakkan oleh bapa saudaranya ketika berumur 12 tahun dan seorang anak yang mencari ibu kandung yang membuangnya ketika masih bayi.Mereka secara tidak sengaja berjumpa di satu lorong gelap yang membuatkan mereka mendedahkan siapa mereka sebenarnya dan apa yang mereka cari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Secara asasnya, persembahan ini kuat kerana kekuatan pelakon-pelakonnya. Walaupun ini boleh dikatakan teater pertama secara dalam skala besar (dalam konteks IIC) yang dipentaskan oleh kumpulan ini.. bakat mereka terserlah. Emosi penonton diheret dari satu babak ke satu babak dengan baik. Dalam satu babak dan set sahaja, emosi penonton boleh bertukar mengikut skrip sekelip mata.Keupayaan mereka mempelbagaikan karakter yang sebenarnya menjadikan persembahan mereka hidup. Sebabnya, penonton tidak sempat merasa bosan dengan satu bentuk karakter semata-mata atau dialog yang panjang.(saya berani memperkatakannya kerana saya pernah tidur dalam satu persembahan teater di Istana Budaya).Dan yang saya suka, pelakon muncul dari pelbagai sudut di awal acara. Ada elemen bahasa etnik yang tidak kurang memeriahkan suasana. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sesuatu yang menarik perhatian saya ialah set dan props. Kreativiti pasukan ini menggunakan kekurangan dewan untuk merekacipta sesuatu yang lebih kreatif mengagumkan saya. Dari spotlight(mungkin mereka tak diberitahu ada spolight di STADD yang senior pernah gunakan dulu), tirai di belakang pentas, tangga kayu, susunan penonton.. semuanya menjadi objek tumpuan saya. Walaupun produksi ini tidak diberi sesen pun oleh pihak kolej, mereka seharusnya berbangga dengan keupayaan kumpulan ini menjayakan program sebegini dan memuaskan penonton.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walau bagaimanapun, ada beberapa perkara yang boleh diperbaiki. Untuk persembahan teater, biasanya tiada sesi ucapan-ucapan. MC juga di belakang pentas.Jadi, tidaklah penonton ternant-nanti.Tapi mungkin disebabkan ini adalah persembahan pertama jadi penganjur ada sebab untuk memasukkannya dalam aturcara.Dari aspek jalan cerita, ada juga watak yang menampilkan cerita yang hampir sama. Mungkin mereka boleh lebih kreatif dengan mempelbagaikan lagi kisah sebab di akhir cerita seolah-olah semua watak terjerumus dengan dadah yang menjadi penyebab pertemuan mereka. Mungkin juga itu yang hendak ditampilkan oleh penulis skrip cuma saya yang kurang menghayati tema ini.Dan jika betul andaian saya yang temanya ialah dadah, saya rasa di sini kelemahan persembahan ini kerana tema ini tidak menonjol. Yang lebih menonjol ialah kejahatan lelaki, kecurangan wanita, tamak haloba dan juga kekurangan kasih sayang.Walau bagaimanapun, di akhir persembahan, mereka berjaya membuat kejutan kepada penonton yang tidak menduga bahawa kudin dan selamat adalah anak kepada makcik Jah dari dua suami berbeza. Akhirnya, satu persoaln yang tidak terjawab di fikiran saya.. "Siapa ya watak utama dalam teater ini?" kerana semua watak diberi 'weightage' yang hampir sama di sepanjang pementasan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apapun, syabas kepada produksi Kupas, syabas kepada penasihatnya, syabas juga kepada Student Affairs yang memberi peluang kepada produksi ini beraksi di pentas.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-1569462896205092516?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/1569462896205092516/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=1569462896205092516&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1569462896205092516'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1569462896205092516'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/03/lorong.html' title='&quot;LORONG&quot;'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-4210621547434506184</id><published>2007-02-19T22:26:00.000+08:00</published><updated>2007-02-19T22:46:04.164+08:00</updated><title type='text'>Rutin yang tiba-tiba berubah</title><content type='html'>Tanpa diduga Tahun Baru Cina kali ini aku berpeluang bercuti dan pulang ke kampung setelah dua tahun berturut-turut aku tidak dapat melakukannya. Ini semua gara-gara program baktisiswa Chini yang terpaksa ditangguhkan atas sebab-sebab yang tak dapat dielakkan.&lt;br /&gt;Bagai orang mengantuk disorongkan bantal, percutian kusambut dengan penuh keceriaan. Disebabkan semua kelas telah ditangguhkan, aku pulang ke Johor lebih awal di samping membuat lawatan ke pejabat Tabung Haji Daerah untuk melawat pelajarku yang sedang menjalani latihan praktikal. Bermakna aku berada di kampung selama 6 hari bermula hari khamis. Yang menariknya, percutian kali ini rutin hidupku berubah memandangkan teman setiaku (laptop) asyik meragam. Berikut adalah jadual harianku yang baru (hingga hari selasa sahaja):&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6.30am - Menghantar kuih-muih ke kedai makcik Leha (macam di zaman kanak-kanak dulu).&lt;br /&gt;6.45am - Sambung tidur...zzzz (kadang-kadang cuci pinggan mangkuk..kalau tak sejuk)&lt;br /&gt;7.00am- Pergi pasar (mesti sebelum 8pg kerana pasar tutup 8.30pg)&lt;br /&gt;8.30am - Main badminton di depan rumah&lt;br /&gt;9.00am - Kemas rumah, mop lantai, sarapan.&lt;br /&gt;10.00am - Melepak sampai tertidur..zzzz&lt;br /&gt;11.00am - Mula memasak&lt;br /&gt;12.00nn - Mandi sambil mencuci pakaian.&lt;br /&gt;12.45pm - Makan tengah hari&lt;br /&gt;1.00pm - Tidur lagi...zzzz&lt;br /&gt;2.30pm - Tonton TV (Ratapan anak tiri)&lt;br /&gt;3.30pm - Melepak lagi...sampai bosan&lt;br /&gt;4.00pm - Masuk dapur lagi.. (buat inti karipap, uli tepung, kukus kuih muih dll)&lt;br /&gt;6.00pm - Buat karipap sambil menonton Mutiara Hati TV9&lt;br /&gt;7.00pm - Makan malam (biasanya makan kuih-muih jer)&lt;br /&gt;8.00pm - Tonton warta berita&lt;br /&gt;9.00pm - 12.00am - Tonton TV sambil pegang laptop&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aduhai.. seronoknya. Lusa tugas bermula. Laptop ni nak kena servis. Mudah-mudahan tak ada dokumen yang hilang.  Kerja bertimbun tertangguh. Welcome back Zkea!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-4210621547434506184?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/4210621547434506184/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=4210621547434506184&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/4210621547434506184'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/4210621547434506184'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/02/rutin-yang-tiba-tiba-berubah.html' title='Rutin yang tiba-tiba berubah'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-1609537124448919038</id><published>2007-01-31T00:01:00.000+08:00</published><updated>2007-01-31T00:12:47.184+08:00</updated><title type='text'>Kelas Knowledge Management</title><content type='html'>Sabtu dan Ahad lepas aku ke kelas master seperti biasa. Kali ini subjeknya ialah Knowledge Management. Kalau diikutkan, subjek ini adalah subjek yang agak berat, tetapi disebabkan pensyarahku kali ini adalah novelis sains Malaysia yang pertama, maka dia sangat kreatif. Kelas ini adalah kelas yang aku paling main-main dan bergumbira. Salah satu tugasan yang diberikan pada kami adalah mengenalpasti 25 artifak yang dibawanya. Kami dikehendaki mengkaji dan menulis tentang artifak tersebut. Kemudiannya, kami diminta menulis satu cerita tentang artifak tersebut denganmemastikan bahawa kesemua 25 artifak tersebut tertulis di dalam cerita kami. Berikut adalah cerita yang aku karang dalam masa sejam sebelum kelas bermula. Cerita fiksyen ini kusiapkan dalam masa 30 minit. Perkataan yang aku "bold" dan tulis dalam huruf besar adalah artifak yang kami kaji. Entah apa yang aku merepek ketika itu. Jangan ketawa yer!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;ALKISAH KEMBARA ULTRIA (ULTRAMAN DAN SATRIA)&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alkisah tersebutlah ceritera dua pengembara iaitu &lt;strong&gt;ULTRAMAN&lt;/strong&gt; dan &lt;strong&gt;SATRIA BAJA HITAM&lt;/strong&gt; mengelilingi dunia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Arakian kisah pengembaraan mereka bermula apabila syarikat permainan &lt;strong&gt;LEGO&lt;/strong&gt; menghasilkan banyak permainan baru berbentuk senjata nuclear yang menyebabkan dinosaur-dinosour mengalami masalah kepupusan yang serius. Ini kerana kanak-kanak di Jepun dan seluruh dunia telah mampu membunuh semua dinaosour dengan permainan mereka. Tinggal hanya sebiji &lt;strong&gt;TELUR&lt;/strong&gt; yang diharapkan dapat menyambung zuriat keturunan dinasour tersebut. Namun, hingga bertahun-tahun mereka menunggu telur tersebut tidak dapat dieramkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam kebosanan, mereka sepakat pergi mengembara ke seluruh pelusuk dunia. Ketika bersiap untuk berangkat, ultraman mengingatkan satria baja hitam “ Jangan lupa dibawa &lt;strong&gt;BUKU&lt;/strong&gt; &lt;strong&gt;ALAMAT&lt;/strong&gt; rakan-rakan kita, mana tahu kita sampai di tempat mereka nanti bolehla kita jimatkan duit sewa hotel” “Erm.. tengah masukkan &lt;strong&gt;TRIPOD STAND&lt;/strong&gt; dalam beg ni, nanti bila kita ambil gambar, boleh ambil gambar berdua. Dalam TV kita tak pernah ambil gambar berdua kan?” jawab Satria sambil memasukkan barang-barang lain seperti &lt;strong&gt;SET PISAU KECIL, MINYAK ATTAR, SABUN BUNGA ROS dan BUAH DADU&lt;/strong&gt;. Setelah siap kesemuanya mereka pun memulakan perjalanan. Destinasi pertama mereka adalah Negara-negara Timur tengah kerana mereka sangat ingin melihat &lt;strong&gt;PIRAMID&lt;/strong&gt; di Mesir. Bekalan mereka hanyalah &lt;strong&gt;MADU AUSTRALIA&lt;/strong&gt; di dalam botol-botol kecil yang enak dimakan bersama roti dan biskut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah beberapa purnama perjalanan dan beberapa Negara dilawati, pada satu hari,&lt;br /&gt;“ Ultraman, kau ingat tak hari ni hari apa?” Tanya Satria Baja Hitam.&lt;br /&gt; “Rabu” jawab Ultraman.&lt;br /&gt; “Bukan hari tu maksud aku” jawab Satria Baja Hitam.&lt;br /&gt;“Habis tu? Harijadi kau ke?” Tanya Ultraman.&lt;br /&gt;“Bukan…” Jawab Satria Baja Hitam lagi.&lt;br /&gt;“ Harijadi aku ke?” Tanya Ultraman semula&lt;br /&gt;“Bukan….” Satria Baja Hitam menekan suara.&lt;br /&gt;“Hari ni hari perkahwinan bos kawan kita si Genie tu“ sambung Satria Baja Hitam.&lt;br /&gt;“Aladdin dengan tuan Puteri?” Soal Ultraman minta penjelasan.&lt;br /&gt;“Ya” Jawab Satria Baja hitam ringkas.&lt;br /&gt;“Alamak… mesti Genie marah kita tak datang ni. Hari ni mesti dia keluar dari &lt;strong&gt;LAMPU AJAIB&lt;/strong&gt; dia kan?” Sambung Ultraman sambil menggaru kepalanya yang licin.&lt;br /&gt;“Sempat lagi kalau kita nak pergi. Kita kan boleh terbang” Jawab Satria Baja Hitam penuh yakin.&lt;br /&gt;“Tapi kita tak sempat beli hadiah” Jawab Ultraman bimbang.&lt;br /&gt;“Ada.. kita tengok apa yang kita ada” Dengan yakin Satria Baja Hitam menjawab.&lt;br /&gt;Mereka menyelongkar beg perjalanan mereka.&lt;br /&gt;“Erm… kita ada &lt;strong&gt;PERHIASAN DINDING&lt;/strong&gt; dari London, &lt;strong&gt;COASTER&lt;/strong&gt; dari JEPUN, &lt;strong&gt;LOCENG AJAIB &lt;/strong&gt;dari Itali dan &lt;strong&gt;BEKAS KUNCI&lt;/strong&gt; dari Indonesia” Kata Ultraman.&lt;br /&gt;“Kita bagi semua” Jawab Satria Baja hitam. “Tapi &lt;strong&gt;BOOKMARK&lt;/strong&gt; ni cantik juga”&lt;br /&gt;“Yang tu kita bagi Genie, dia kan suka baca buku dalam lampu dia tu”&lt;br /&gt;“Baik kita bergerak sekarang”.&lt;br /&gt;Terbanglah Ultraman dan SBH ke Istana tempat berlangsungnya perkahwinan Aladdin. Ketika itu perkahwinan sedang berlangsung dengan meriah dan Aladdin sedang memakaikan Tuan Puteri &lt;strong&gt;GELANG&lt;/strong&gt; dari tulang unta yang diimport dari Padang Pasir sahara dan rantai emas berloketkan &lt;strong&gt;KULIT SIPUT&lt;/strong&gt; diimport dari Pantai Cahaya Bulan sebagai hadiah perkahwinan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Genie menyambut kehadiran kedua-dua rakannya dengan gembira sambil menghulurkan cenderamata perkahwinan Aladdin. Ultraman menerima &lt;strong&gt;KOTAK POTPOURI SERAMIK&lt;/strong&gt; manakala Satria Baja Hitam menerima &lt;strong&gt;KOTAK POTPOURI KAYU&lt;/strong&gt; yang sangat cantik. Ultraman rasa keliru lalu bertanya “Kenapa di bekas Potpouri ni tertulis nama lain? Bukan Aladdin?” “Oh…Aladdin tu nama timang-timangan saja. Itu nama sebenar Aladdin. Jemputlah makan”. “Erm.. kenapa kami tak dapat &lt;strong&gt;POTPOURI DALAM SUDU&lt;/strong&gt; tu?” Tanya Ultraman dengan muka tak puas hati” “Yang dalam sudu tu untuk orang kampong, yang dalam &lt;strong&gt;BEKAS BULAT&lt;/strong&gt; kecil tu pula untuk kanak-kanak” Jelas Genie.&lt;br /&gt;Setelah menikmati hidangan sekenyang-kenyangnya, mereka meninggalkan istana. Ketika itu hari sudahpun malam dan Aladdin sedang menikmati hidangan malam dengan isterinya ditemani cahaya &lt;strong&gt;LILIN&lt;/strong&gt; dari bekas kayu bulat berhias tembaga.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-1609537124448919038?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/1609537124448919038/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=1609537124448919038&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1609537124448919038'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/1609537124448919038'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/01/kelas-knowledge-management.html' title='Kelas Knowledge Management'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-5900549018104457936</id><published>2007-01-27T03:16:00.000+08:00</published><updated>2007-01-27T03:41:27.690+08:00</updated><title type='text'>Ujian datang lagi</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;Semalam aku terbaca satu petikan kata-kata yang sedikit mengusik rasa. " Allah tidak akan berhenti menguji hambanya hinggalah kaki kita menginjak pintu syurga" Rasanya kurang tepat petikan ini. Kalau tak silap ia petikan dari novel Ayat-ayat cinta karya Habiburrahman El Syirazy. Maaf jika aku tersilap. Namun intipatinya tepat menusuk dalam sudut hatiku. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Ahad lepas aku diduga dengan kesihatan bapaku yang membimbangkan. Terus aku hubungi semua adik-adikku dan kami berangkat pulang ke Johor pada malam itu juga. Mujurlah kami semua tinggal berdekatan. Kami tiba hampir jam dua pagi. Ija pun ada bersama kami malam itu. Kebetulan dia dalam cuti lagi. Tidak terkata betapa sebaknya aku melihat keadaan bapaku yang sangat tidak bermaya dan langsung tidak boleh tersenyum. Aku rindu pada gurauannya dan senyumannya. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Aku cuba melakukan sebaiknya sebagai anak sulung. Mujurlah ada adikku zaki yang sebenarnya lebih banyak membuat keputusan berbanding aku. Nampak benar jika dibandingkan aku dan dia, dia sebenarnya yang lebih dewasa dan matang. Kalau diharapkan aku seorang, aku kira aku akan teragak-agak untuk membuat keputusan-keputusan begitu. Tidak hairanlah dia lebih diperlukan dalam keadaan genting. Dalam saat-saat kritikal yang sebenarnya memerlukan aku berada di sisi keluarga, aku pulang semula ke KL menyambung tugas yang tertangguh. LAN audit, Baktisiswa Chini, Convo, Debat Integriti dan Debat ASTAR membuatkan semuanya berserabut dalam fikiran. Kasihan pelajar-pelajarku. Tahun lepas pasukan debat IPTIM terpaksa kubiarkan berdikari kerana peristiwa bapaku dirompak. Kali ini pula, bapaku sakit. Inshaallah anak didikku..teruskan usaha, kerana aku yakin pada orang yang berusaha. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Kalau diturut hati dan perasaan ketika ini.. memang aku tiada mood untuk memikirkan perkara lain selain dari kesihatan bapaku. Namun aku cuba sedaya upaya untuk fokus pada tugas-tugasku. Cuma pada pelajaran aku agak terkial-kial sedikit. Entahlah.. memang minatku untuk bersungguh-sungguh semester ini terhapus. Mungkin kerana semester lepas aku terlalu teruk belajar dan sengsara kerana tugasan master, maka semester ini aku agak sambil lewa. Letih. Lebih-lebih lagi dalam kekusutan fikiran yang teramat-amat ketika ini.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Aku rasa aku perlu mengambil kesempatan untuk berterima kasih pada ija kerana berada di sisi aku ketika aku menghadapi kesusahan tempoh hari. Secara tidak sengaja ini kali ketiga aku Emergency Leave ketika dia bercuti dan kami ditakdirkan bercuti bersama. Bezanya, kali ini percutian kami dihabiskan di wad 4 Hospital Daerah Pontian.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;*Ya Allah Ya Tuhanku.. kurniakanlah kesihatan dan kesejahteraan kepada seluruh keluargaku. Amin..&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-5900549018104457936?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/5900549018104457936/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=5900549018104457936&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/5900549018104457936'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/5900549018104457936'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/01/ujian-datang-lagi.html' title='Ujian datang lagi'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-3401145972973503323</id><published>2007-01-21T01:46:00.000+08:00</published><updated>2007-01-21T02:02:43.630+08:00</updated><title type='text'>Care to share, Share to care</title><content type='html'>Sejak aku belajar kaunseling aku banyak mempraktiskan teknik kaunseling dalam pengajaran dan aktiviti yang aku lakukan.  Yang paling aku suka adalah teknik-teknik yang aku pelajari dalam group kaunseling dan group dinamik dalam membantu proses penerokaan terhadap client.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari ini adalah hari pertama aku mengadakan latihan secara formal peserta debat ASTAR IIC. Modul pertama yang aku laksanakan adalah modul membina trust and rapport among the debaters. Kerana kesuntukan masa dan pelajarku dalam minggu peperiksaan, aku ringkaskan modul Tingkap Johari kepada satu block sahaja iaitu "Saya tahu anda tak tahu". Tak disangka modul seringkas itu telah menyingkap banyak rahsia yang tidak pernah aku duga di kalangan mereka. Aku hargai kesediaan mereka untuk berkongsi rahsia hidup dan perasaan mereka yang aku harap mampu membina semangat berpasukan dan kerjasama erat di kalangan mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari ini aku semakin sedar betapa bertuahnya aku dan betapa banyaknya nikmat yang aku miliki berbanding mereka.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-3401145972973503323?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/3401145972973503323/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=3401145972973503323&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3401145972973503323'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/3401145972973503323'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/01/care-to-share-share-to-care.html' title='Care to share, Share to care'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-116922115509038403</id><published>2007-01-19T23:20:00.000+08:00</published><updated>2007-01-19T23:39:15.103+08:00</updated><title type='text'>Tahun Baru..</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="color: rgb(102, 51, 102);"&gt;Belum sampai 24 jam aku menulis tentang kehadiran tahun baru 2007 baru aku sedar hari ini kalendar hijrah bertukar lagi. Begitulah aku selalunya.. kelemahan yang paling ketara adalah mengingat tarikh dan nombor. Selalunya hari-hariku akan berlalu dengan sendiri kerana setiap hari ia akan dipenuhi dengan senarai tugas yang tidak pernah sempat pendek. Dan seperti selalunya peti 'inbox' di telefon bimbit akan dipenuhi dengan ucapan selamat. Alhamdulillah.. itu tandanya ada orang mengingati dan mendoakan diri ini. Tetapi satu email ringkas daripada pensyarahku 2 semester lepas, PM Wardah.. membuatku sedikit malu. Sepatutnya aku yang lebih dahulu menghantar ucapan selamat, kerana aku yang lebih muda dan aku adalah pelajar. Kiranya kalau diikutkan ajaran hormat dari keluarga, yang muda sepatutnya lebih dahulu menghulurkan salam dan ucapan hormat.  Namun tidak aku. Aku memang agak kurang dalam bahagian  ini. Aku malas menghantar ucapan selamat walaupun pada hari raya. Aku pun tidak tahu apa sebabnya. Tapi yang nyata, aku menerima banyak ucapan selamat yang kadangkala aku biarkan saja. Ataupun aku tidak akan memulakan penghantaran ucapan selamat, tetapi hanya membalas ucapan yang kuterima.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(102, 51, 102);"&gt;Ucapan balas kepada yang sudi menghantar ucapan selamat kepadaku: Selamat Tahun Baru Hijrah, semoga tahun-tahun mendatang menjanjikan kebaikan dan kesejahteraan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-116922115509038403?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/116922115509038403/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=116922115509038403&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/116922115509038403'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/116922115509038403'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/01/tahun-baru.html' title='Tahun Baru..'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-116914967070490446</id><published>2007-01-19T03:25:00.000+08:00</published><updated>2007-01-19T03:47:50.716+08:00</updated><title type='text'>Memberi makna pada hari-hari yang dilalui</title><content type='html'>Entah kenapa bila bermulanya 2007 aku jadi malas menekan kekunci komputer untuk mencatat sesuatu di blog. Tiba-tiba aku lebih suka mengggerakkan mata pena di atas kertas-kertas untuk menzahirkan segala rasa dan idea. Seperti biasa, tiba tahun baru semua orang akan bercerita tentang azam baru dan semangat baru tetapi aku tidak langsung merasa apa-apa malah terkelu apabila ditanya apakah azam tahun baruku. Tercari-cari..apakah perlu azam diperbaharui sedangkan azam dan semangatku tetap sama seperti dahulu. Tentunya setiap hari aku sentiasa berazam untuk menjadi lebih baik. Namun, sedar tidak sedar ada beberapa perkara yang sekian lama aku tinggalkan aku amalkan semula.&lt;br /&gt;&lt;ol&gt;&lt;li&gt;Kembali ke kolam renang sekali seminggu sekurang-kurangnya. Bergantung pada bebanan kerja di pejabat. Untuk meredakan tekanan walaupun aku tidak begitu cekap berenang, sekurang-kurangnya air dapat memberikan sedikit ketenangan.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;Bermain badminton sekurang-kurangnya sekali seminggu. Mengeluarkan peluh juga boleh meredakan ketegangan dan meningkatkan keceriaan.&lt;/li&gt;&lt;li&gt;Menyediakan senarai 'things to do' sebelum tidur. Ini amalan sejak aku belajar lagi. Bila dah terlalu sibuk, aku terlalu 'sibuk' untuk meluangkan masa memikirkan 'things to do'. Akibatnya, catatan tugasku bersepah di atas helaian-helaian kertas di atas meja dan celah buku. Maka kerjaku menjadi tidak efisien.&lt;/li&gt;&lt;li&gt;Menggosok pakaian kerja sebelum tidur atau pada hujung minggu. Ini untuk memastikan aku tidak terlewat ke pejabat dan tidak sempat sarapan sebelum memulakan kelas jam 8 pagi. Kelasku setiap hari bermula 8 pagi dan berakhir 12 tengah hari. Tanpa sarapan, pastinya aku menggeletar menunggu tengah hari.&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;Memikirkan perkara-perkara yang menggembirakan sepanjang hari sebelum tidur. Aku perlu mengelak untuk tidur dalam keadaan sedih atau kecewa kerana aku tahu jika tuhan panjangkan umurku, esok aku perlu bangun dan melalui rutin yang sama, bertemu orang-orang yang sama, melakukan perkara yang hampir sama. Maka lenaku perlu diulit pengalaman indah dan bermakna agar aku mampu bangkit dengan lebih bersemangat dan bertenaga.&lt;/li&gt;&lt;/ol&gt;Arggh...hampir jam 4 pagi dan aku masih melayan rasa. Hampir terlupa esok jadualku sangat padat dari jam 8 pagi hingga ke maghrib.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-116914967070490446?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/116914967070490446/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=116914967070490446&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/116914967070490446'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/116914967070490446'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2007/01/memberi-makna-pada-hari-hari-yang.html' title='Memberi makna pada hari-hari yang dilalui'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-116545990776768566</id><published>2006-12-07T10:35:00.000+08:00</published><updated>2006-12-07T10:51:47.783+08:00</updated><title type='text'>1 Disember</title><content type='html'>Mengamati perjalanan hidup ke takat ini, baru kusedari banyak kejadian-kejadian penting secara kebetulan berlaku pada tarikh 1 Disember. Setiap 1 Disember aku seakan-akan memulakan sesuatu yang baru. &lt;em&gt;Fresh&lt;/em&gt;. Kenangan membawaku kepada peristiwa berikut:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;1 Disember 2003 - Career sebagai pensyarah bermula di IIC. Aku memilih kerjaya ini setelah mendapati inilah yang terbaik dan sesuai dengan karakter dan kelebihan yang aku miliki. Ini antara keputusan terbaik yang pernah aku lakukan.&lt;/li&gt;&lt;li&gt;1 Disember 2004 - Perlantikan sebagai kaunselor. Pada saat itu, aku rasa itulah keputusan paling silap yang dilakukan oleh pihak pengurusan kolej untuk diriku. Tapi hari ini, itulah keputusan salah yang terbaik untuk diriku yang pernah dilakukan oleh orang lain.&lt;/li&gt;&lt;li&gt;1 Disember 2005 - Setelah menanti sekian lama dan menghabiskan banyak wang ringgit, pada tarikh ini aku mendapat kereta baru. Ini begitu besar untukku kerana kereta ini 100% hasil titik peluhku. Tidak sesen pun aku minta dari orang lain. Dan kereta ini jugalah menjadi salah satu hak milik yang menghasilkan pencarian untukku.&lt;/li&gt;&lt;li&gt;1 Disember 2006 - Satu keputusan yang sangat besar melihat kepada risikonya yang juga besar. Aku meletakkan jawatan sebagai Deputy Dean SCS. Sesungguhnya ia bertentangan daripada prinsip yang aku pegang selama ini iaitu kesanggupan menghadapi cabaran. Tetapi, aku melihat ketidaksanggupan untuk berkorban lebih dari kemampuanku sebagai alasan. Alhamdulillah.. proses perletakan jawatan berlaku dengan mudah dan aku sangat gembira akhirnya aku berjaya memimpin diriku untuk melakukan sesuatu demi kebaikan diriku sendiri. Terima kasih yang tak terhingga buat yang sentiasa memberi sokongan.&lt;/li&gt;&lt;li&gt;1 Disember 2007 - ??? (tetap mengharap yang lebih baik dan yang terbaik)&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;Banyak perkara perlu direnungkan.. setiap sesuatu dihadapan adalah satu pilihan untuk kita. Namun setiap pilihan menuntut pengorbanan dan berisiko. Tanya diri anda, sanggupkah berhadapan dengan cabaran? sanggupkah berkorban? kalau jawapannya YA.. teruskan memilih. Kalau TIDAK.. teruskan dan berhadapan dengan apa yang ada. Kerana adakalanya kita tidak mampu menghadapi sesuatu yang tidak pasti...&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-116545990776768566?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/116545990776768566/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=116545990776768566&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/116545990776768566'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/116545990776768566'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/12/1-disember.html' title='1 Disember'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-116389671299502696</id><published>2006-11-19T08:08:00.000+08:00</published><updated>2006-11-22T01:17:55.363+08:00</updated><title type='text'>Ramadhan, Syawal, Peperiksaan dan Pekerjaan.</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;Baanyak.. sangat nak cerita. Ikut topik la ye.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#663366;"&gt;&lt;strong&gt;1. Ramadhan&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Ramadhan tahun ini adalah ramadhan yang sangat mencabar bagiku. Yang penting hanyalah berpuasa. Selebihnya aku bergelumang dengan assignment dan kerja pejabat yang tak pernah habis. Ada antara hari-hari dalam Ramadhan kali ini yang aku duduk di depan komputer dari waktu berbuka hinggalah waktu sahur. Ada hari-hari yang aku hampir terlupa dengan berbuka puasa. Mujurlah ada rakan-rakan yang mengingatkan. Jika tidak mungkin aku lupa diri seketika. Ramadhan kali ini masa sangat terbatas untuk membolehkan aku berjamaah di masjid seperti dahulu. Mulanya agak kesal terasa namun kupujuk hati kerana aku bukan sengaja membuang masa. Menuntut ilmu juga satu kewajipan.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;strong&gt;2. Syawal&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;Hampir terlupa bila masanya syawal menjelang. Terasa Ramadhan sangat singkat hinggakan aku langsung tidak bersedia untuk menyambutnya. Namun panggilan telefon dari emak di kampung menyedarkan aku ada banyak kewajipan yang perlu dilaksanakan. Kebiasaannya aku yang menguruskan baju raya adik-adik dan kuih-muih, kali ini aku bagaikan tak wujud. Tak langsung ada dalam fikiran untuk menyambut hari raya. Terasa sungguh yang aku sangat diperlukan oleh mereka.&lt;br /&gt;Syawal yang tiba kusambut seperti biasa walaupun tahun ini agak luar biasa jumlah tetamu yang berkunjung ke rumah. Yang lebih luar biasa ialah syawal kali ini aku habiskan dengan menghadap komputer berbanding menonton rancangan TV. Syawal kali ini hanya sehari saja kuperuntukkan untuk berkunjung ke rumah saudara-mara. Itu pun yang berdekatan dengan rumah. Syawal kali ini jugalah aku hanya menghabiskan cuti hingga hari ketiga di kampung. Berkorban demi pelajaran.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#6600cc;"&gt;&lt;strong&gt;3. Peperiksaan&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;Musim peperiksaan bermula sebaik saja cuti hari raya berakhir. Bukan saja peperiksaan Master tetapi juga peperiksaan di kolej. Aku menjadi sangat sibuk. Tugas di pejabat terlalu banyak menjelang minggu peperiksaan. Dalam masa yang sama aku perlu study untuk peperiksaan sendiri. Assignment tak pula habis-habis. Bila boleh membaca jika assignment tak siap? Besar sungguh cabaran. Aku terpaksa melalui antara saat-saat paling tertekan dalam hidupku. Saat apabila hampir semua meminta aku melakukan semuanya dalam masa yang sama. Aku hanya satu, kudratku terhad, masa juga terbatas. Aku mula tidak kenal malam dan siang. Semuanya sama bagiku. Walaupun sangat perit dan sakit kugagahkan juga.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#666600;"&gt;&lt;strong&gt;4. Pekerjaan.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;Menjadi pendidik adalah pekerjaan yang aku suka walaupun aku agak lambat mengetahuinya. Aku rasa aku antara pendidik yang digemari di kolej tempatku bekerja. Ini berdasarkan komen dan penilaian pelajarku sendiri. Mungkin kebiasaan berdebat mengasah bakatku dalam bidang ini. Namun kebelakangan ini aku rasa aku bukan lagi pendidik yang baik, kreatif, bersemangat dan melakukan tugasku dengan sepenuh hati. Tugas-tugas pengurusan menjadikan aku tidak punya masa untuk melakukan perkara yang dulunya aku lakukan. Aku menjadi lebih serius, sensitif juga sangat kejam adakalanya. Masa untuk melayani kerenah pelajar semakin sedikit dan kadangkala tiada langsung. Perebutan antara kaunseling dan SCS juga semakin ketara. Sumbanganku terhadap kaunseling semakin berkurangan, fokus hilang dan aku semakin banyak menolak untuk menjalankan sesi kaunseling. Tidak tahan dengan kesibukan dan tidak gembira dengan tugas sebagai timbalan dekan, aku menulis surat perletakan jawatan pada ulang tahun kelahiranku. Aku pohon agar aku boleh kembali seperti aku yang dulu. Yang cergas, ceria dan bersemangat.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-116389671299502696?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/116389671299502696/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=116389671299502696&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/116389671299502696'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/116389671299502696'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/11/ramadhan-syawal-peperiksaan-dan.html' title='Ramadhan, Syawal, Peperiksaan dan Pekerjaan.'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-116092652782452281</id><published>2006-10-15T23:13:00.000+08:00</published><updated>2006-10-15T23:35:27.840+08:00</updated><title type='text'>Aku yang belum mula menulis...</title><content type='html'>Telah lama kupendam hasrat untuk menjadi penulis. Tapi kesempatan masih belum ada untuk meneruskan hasrat itu. Yang aku boleh hanyalah sekali-sekala mengunjungi blog ini dan meluahkan yang terpendam melalui untaian kata-kata indah, menyiapkan modul untuk kelas komputer, menulis untuk penerbitan Kaunseling department, menulis artikel-artikel kecil untuk akhbar dan majalah untuk tujuan promosi kolej dan yang paling banyak ialah menulis untuk tugasan kelas master.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari ini rasa cemburu bertandang bila melihat karya salah seorang teman lama di UIA tersiar di Berita Minggu. Hai.. bila agaknya aku nak bermula ni. Minggu lepas aku dikhabarkan Bapak dan mama zulfa juga sedang menulis novel. Teringat satu ketika dulu kami berlumba untuk menjadi novelis. Tapi terkubur bila mama zulfa berpindah ke KUIM dan aku sibuk dengan kelas diploma Kaunseling. Walaubagaimanapun, hasrat itu belum lagi luntur dari hatiku bahkan semakin berkembang dari sehari ke sehari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tidak lama lagi, insyaallah.. aku akan memulakannya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-116092652782452281?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/116092652782452281/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=116092652782452281&amp;isPopup=true' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/116092652782452281'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/116092652782452281'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/10/aku-yang-belum-mula-menulis.html' title='Aku yang belum mula menulis...'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-116082981449649935</id><published>2006-10-14T20:27:00.001+08:00</published><updated>2006-10-14T20:45:43.483+08:00</updated><title type='text'>Tabah merentasi</title><content type='html'>&lt;em&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:times new roman;color:#ff6666;"&gt;Setiap hari aku berdoa agar tuhan melebarkan kebenaran di hadapan mata sendiri&lt;br /&gt;Namun bila kebenaran itu telah nyata&lt;br /&gt;Aku seakan tidak mampu berdiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setiap ketika aku berharap aku berdaya melalui&lt;br /&gt;Namun semakin hari semakin sakit dan perit&lt;br /&gt;Semakin terhiris dan terguris.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setiap saat kupinta kekuatan menghadapi cabaran&lt;br /&gt;Namun adakala aku rasa seakan ingin berhenti berhadapan&lt;br /&gt;Menggeleng dan berpaling.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku masih belum berhenti berdoa&lt;br /&gt;Kerana itu sahaja yang tinggal untukku terus&lt;br /&gt;merentasi dan menabahkan diri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau tanpa tuhan.. entah di mana aku? &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-116082981449649935?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/116082981449649935/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=116082981449649935&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/116082981449649935'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/116082981449649935'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/10/tabah-merentasi_14.html' title='Tabah merentasi'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-115805673235067386</id><published>2006-09-12T16:34:00.000+08:00</published><updated>2006-09-13T17:03:49.916+08:00</updated><title type='text'>Percutian keluarga..</title><content type='html'>&lt;a href="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/1600/family.2.jpg"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/320/family.1.jpg" border="0" alt="" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;Setelah merancang dan berangan-angan sekian lama..akhirnya aku berjaya juga membawa keluarga bercuti walaupun banyak perkara yang terpaksa aku korbankan. Namun puas...sangat puas. Itu satu-satunya perkataan yang mampu aku sebutkan untuk menggambarkan apa yang telah aku lalui bersama keluargaku beberapa hari lalu. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#993399;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;Perjalanan boleh dikatakan sangat singkat. &lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#993399;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;Jarak boleh dikatakan amat dekat. &lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#993399;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;Namun cukup untuk membuat hati-hati kami terpaut rapat.&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#993300;"&gt;Bukan mudah mengatur perjalanan sesingkat itu. Apatah lagi bila masing-masing telah punya tugas, tanggungjawab dan haluan sendiri. Kehadiran Kak Su bersama kami menambah meriah suasana. Aku berharap percutian ini memberi nafas dan semangat baru kepada diriku.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#993300;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#993300;"&gt;Dalam keseronokan melayani percutian, ada perkara yang masih menghambat.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#6666cc;"&gt;Namun aku pasti aku masih mampu berdiri menghadapi&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#6666cc;"&gt;Lautan mana tidak diterjah gelombang&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#6666cc;"&gt;Hidup mana tidak disapa cabaran&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#6666cc;"&gt;Selagi masih ada hayat dan kudrat&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#6666cc;"&gt;selagi masih dibenarkan menghirup udara tuhan&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#6666cc;"&gt;Aku masih punya masa depan. &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#6666cc;"&gt;Teruskan berlari mengejar, tidakkan berhenti berjalan kedepan.&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-115805673235067386?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/115805673235067386/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=115805673235067386&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/115805673235067386'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/115805673235067386'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/09/percutian-keluarga.html' title='Percutian keluarga..'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-115612900746781232</id><published>2006-08-21T10:42:00.000+08:00</published><updated>2006-08-22T13:26:26.430+08:00</updated><title type='text'>Pintu untuk kembali yang telah terbuka..</title><content type='html'>&lt;a href="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/1600/Final%20KL1_0001.3.jpg"&gt;&lt;img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/320/Final%20KL1_0001.3.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/1600/IMG_1401.8.jpg"&gt;&lt;img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/320/IMG_1401.8.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#663366;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;Ada satu bahagian dalam diriku yang tidak aku tampilkan sebenar-benarnya. Ada minat, bakat dan keunikan.Ada naluri yang tidak mampu aku sangkal. Samada sengaja aku simpan dan pendam atau biarkan ia hilang.. atau sebenarnya aku tidak berkesempatan... atau mungkin aku tidak cuba mencari peluang dan ruang.&lt;br /&gt;Namun kejayaan beberapa hari lalu membuatkan aku seolah-olah kembali ke jalan itu. Ini satu pencapaian peribadi yang sangat tidak ternilai. Penyertaan suka-suka mencatatkan satu sejarah dan aku rasa lorong ke arah itu masih lagi terbuka luas buatku. Bahkan mungkin lebih luas lagi daripada sebelum ini kerana aku mula menangkap makna satu kepuasan yang tidak terhingga.Ini adalah satu janji.. cepat atau lambat aku pasti akan kembali ke lorong ini.&lt;br /&gt;Terima kasih buat teman-teman yang sentiasa memberi sokongan dan dorongan. Terima kasih pada yang sudi memberi panduan. Terima kasih pada yang merestui penglibatan. Terima kasih yang sentiasa bersama dan menemani dari sesi latihan higgalah semua peringkat pertandingan..Terima kasih yang sama-sama berkorban. Masa, wang ringgit... segala-galanya. Kalian tetap di ingatan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#993399;"&gt;&lt;em&gt;* Gambar: Ketika beraksi di pentas akhir W.P &amp;amp; Bersama Amran (ex-student) selepas Pertandingan Akhir Sayembara Deklamasi Puisi Kemerdekaan 2006. (Amran - tempat kedua W.P, Zkea - Ketiga W.P)&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-115612900746781232?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/115612900746781232/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=115612900746781232&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/115612900746781232'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/115612900746781232'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/08/pintu-untuk-kembali-yang-telah-terbuka.html' title='Pintu untuk kembali yang telah terbuka..'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-115577999755657400</id><published>2006-08-17T09:17:00.000+08:00</published><updated>2006-08-17T09:59:57.593+08:00</updated><title type='text'>Catatan dari sudut rasa</title><content type='html'>Mengusap segala resah&lt;br /&gt;Menahan segala gundah&lt;br /&gt;Melayani gelisah&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mencari-cari&lt;br /&gt;Teliti-meneliti&lt;br /&gt;Menguji-uji&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang saput dalam ingatan&lt;br /&gt;Yang luput dari kenangan&lt;br /&gt;Yang luruh dari perasaan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masih bertanya&lt;br /&gt;Benarkah ini?&lt;br /&gt;Kadang terpinga&lt;br /&gt;Dalam terima&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berjanji-janji&lt;br /&gt;Diri sendiri&lt;br /&gt;Berpada-pada&lt;br /&gt;Meluah rasa&lt;br /&gt;Berhati tabah&lt;br /&gt;Segala indah&lt;br /&gt;Bersama tuhan&lt;br /&gt;Aku teruskan...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-115577999755657400?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/115577999755657400/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=115577999755657400&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/115577999755657400'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/115577999755657400'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/08/catatan-dari-sudut-rasa.html' title='Catatan dari sudut rasa'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-115518755438571228</id><published>2006-08-10T13:05:00.000+08:00</published><updated>2006-08-10T13:26:33.253+08:00</updated><title type='text'>Jemputan ke laman tuhan</title><content type='html'>&lt;em&gt;Saat-saat menerima beberapa berita kematian dan kehilangan yang tidak diduga menjadikan detik dan saat seakan berhenti seketika. Bagai tersedar dari lena yang panjang sesungguhnya hakikat kehidupan yang tidak mampu ditolak adalah bila tibanya saat maut menjemput. Maka sebagai seorang insan kita sebenarnya tidak pernah bersedia dengan ketibaan janji tuhan terhadap dunia yang dipinjamkan.Bersedia yang bagaimana? Adakah masih ada benci dalam hati... adakah masih ada sangsi dalam diri... Adakah amalan dan bekalan mencukupi... Adakah berakhirnya hayat kita meninggalkan kesenangan pada orang yang ditiggalkan atau mencatatkan kenangan seusia zaman? Atau masih bersisa benci dalam ingatan orang, menzahirkan kematian itu adalah satu rahmat setelah berakhirnya satu episod kehidupan.&lt;br /&gt;Berkesempatankah kita melebarkan maaf kepada insan-insan yang pernah kita lukakan hatinya. Berpeluangkah kita meraih senyuman orang pada kita sebelum kita menutup mata. Mampukah kita melafazkan dua kalimat dalam senyum manis, puasnya menatap kehidupan indah yang ditinggalkan. &lt;br /&gt;Biar abadi kita di laman tuhan dengan tenang dan damai, sejuk dengan siraman doa dan ingatan dari setiap insan.&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-115518755438571228?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/115518755438571228/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=115518755438571228&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/115518755438571228'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/115518755438571228'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/08/jemputan-ke-laman-tuhan.html' title='Jemputan ke laman tuhan'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-115244082632181181</id><published>2006-07-09T18:05:00.001+08:00</published><updated>2006-07-09T18:27:06.323+08:00</updated><title type='text'>Yang menuntut dan menghambat</title><content type='html'>Hari-hari yang dilalui semakin lama semakin sarat dan menyesakkan. Entah kenapa aku rasa semakin hari tugas semakin memberat hingga aku tak punya masa untuk berfikir dan meneliti. Segalanya menuntut aku untuk bertindak pantas hingga aku gagal untuk menentukan yang mana satu adalah prioriti. Akhirnya, keperluan diri sendiri menjadi yang paling akhir aku letakkan. Buktinya, sekali lagi rancangan untuk bercuti terpaksa dibatalkan demi memenuhi tanggungjawab terhadap orang lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tidak adil rasanya mengeluh kerana kesibukan bekerja kerana aku sendiri yang memilih untuk bekerja begini. Tidak adil juga untuk mengenepikan keluarga sendiri sedangkan merekalah yang banyak berkorban untukku selama ini. Satu-satunya hujung minggu yang aku boleh beristirehat dan keluar dari kesibukan terpaksa aku korbankan kerana terpaksa menguruskan kemasukan adik perempuanku dan sepupu lelakiku ke UIA. Walaupun keletihan, aku tetap mampu melayan keluarga yang datang dari Johor ke rumahku, menyelesaikan semua urusan berkaitan kemasukan dan pendaftaran. Mana mungkin aku ketepikan mereka kerana selama ini merekalah kekuatanku.Rasa puas melihat seorang demi seorang adik dan sepupuku menjejakkan kaki ke menara gading dan aku menjadi sebahagian dari segala kegembiraan itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walau apapun aku tetap seorang perempuan. Kepenatan akan aku akhiri dengan tangisan juga. Sebabnya, masa yang terhad membuatkan aku tak punya masa untuk meluahkan segala rasa. Tekanan, keletihan tak mampu diluahkan dengan kata-kata. Akhirnya aku hanya mampu menangis untuk meredakan segala gelodak hati dan perasaan. Selain blog ini yang membolehkan aku melahirkan segala rasa dengan untaian kata-kata.. itu yang mampu aku lakukan dalam gelap dan senyap.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semoga aku masih punya ruang untuk memenuhi segala impian. Semoga aku masih dikurnia kekuatan menghadapi segala hambatan dan cabaran.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-115244082632181181?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/115244082632181181/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=115244082632181181&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/115244082632181181'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/115244082632181181'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/07/yang-menuntut-dan-menghambat_09.html' title='Yang menuntut dan menghambat'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-114913202765935551</id><published>2006-06-01T10:56:00.001+08:00</published><updated>2006-06-01T11:20:27.663+08:00</updated><title type='text'>Kisah cermin mata - version ??</title><content type='html'>Ini kisah cermin mata milik housemate, classmate, mastermate, officemate and other a few mates lagilah. Cermin mata tiba-tiba jadi subjek matter yang dikaitkan dgn perhubungan dan persahabatan kami. Kerana cermin mata my mate yg lebih suka dikenali sebagai Cik I, kami tahu ramai yang sayang dan concern tentang kami. Thanks a lot S1, S2 and maybe juga R. Emm... rasa terharu. &lt;br /&gt;Mungkin tak ramai yang tau Cik K, Cik I close to each other. Ramai juga tak tau Cik I dan Cik K duduk serumah dekat dua thn walaupun sama pejabat dgn kami. Sbb Cik I dan Cik K rapat tapi tak terikat. Kadang-kadang nampak renggang tapi hubungan bukan tegang. Mungkin tak ada yang tau kot macamana Cik I dan Cik K boleh berkawan. Kisahnya di Cameron Highland bila Cik K berjaya memutuskan hubungan Cik I dengan bekas bakal boyprennya yang juga bekas schoolmate Cik K. Sadis bukan?? Tak lama lepas tu Cik I dan Cik K tinggal serumah kat taman samudra. &lt;br /&gt;Cik I dan Cik K masing-masing ada kehidupan sendiri. Falsafah dan falsampah mudah ajer, TRUST &amp; RESPECT. Cik I dan Cik K tak pernah ganggu privacy masing-masing. Masing-masing boleh pergi kemana suka, berkawan dengan sesapa, keluar dengan sesapa, selagi tak membawa musibah dan keburukan. Tapi Cik I dan Cik K tau, sama-sama boleh percaya satu sama lain. Biar pecah di perut. Boleh cerita yang peribadi, tanpa susah hati. &lt;br /&gt;jadi, isu kereta, isu duduk asing-asing dalam kelas, lain-lain group assignment dan apa-apa isu yang sewaktu dengannya... are irrelevant. Buat S1, S2, dan mungkin juga R..cermin mata yang retak dan pecah sbb pintu kereta hanyalah perantara untuk memastikan mesej ini sampai pada semua. Dan jadi bukti bahawa tak ada krisis antara Cik K dan Cik I. Tapi Cik K memang suka la.. sbb korang memang ambil berat hal-hal sebegitu. Boleh jadi kawan dunia akhirat.Hope.. persahabatan berkekalan sampai bila-bila.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jangan mare ye kawan-kawan...Good Luck. Love all of you&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-114913202765935551?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/114913202765935551/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=114913202765935551&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/114913202765935551'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/114913202765935551'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/06/kisah-cermin-mata-version_01.html' title='Kisah cermin mata - version ??'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-114887259095030390</id><published>2006-05-29T11:07:00.000+08:00</published><updated>2006-05-29T11:39:17.956+08:00</updated><title type='text'>Ingin kugapai awan..</title><content type='html'>&lt;a href="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/1600/zkea_KLIA.jpg"&gt;&lt;img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/200/zkea_KLIA.jpg" border="0" alt="" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tangan ingin menggapai awan.. namun kaki terpasak ke bumi.&lt;br /&gt;Tapi aku bukan kiambang,&lt;br /&gt;Pucuk tidak mencapai awan.. akar tidak mencecah bumi.&lt;br /&gt;Aku juga bukan burung yang bebas.. terbang tinggi kemana pergi&lt;br /&gt;Bukan juga di dalam sangkar.. melihat kebebasan dari jeriji.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada sesuatu yang dipinta&lt;br /&gt;Ada sesuatu yang perlu diberi&lt;br /&gt;Perjanjian telah termeteri&lt;br /&gt;Persetujuan termaktub kini&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku akan terus berdiri dan berpaksi di sini&lt;br /&gt;Namun masih boleh berlari menjejak pelangi&lt;br /&gt;Hari ini adalah peluang yang datang&lt;br /&gt;Hari esok masih panjang untuk diperjuangkan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku hidup bukan untuk diriku seorang... &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;- To be the best version of myself - Aku adalah aku&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-114887259095030390?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/114887259095030390/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=114887259095030390&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/114887259095030390'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/114887259095030390'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/05/ingin-kugapai-awan.html' title='Ingin kugapai awan..'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-114853758305904755</id><published>2006-05-25T14:12:00.000+08:00</published><updated>2006-05-29T10:58:13.583+08:00</updated><title type='text'>Bila nanti..</title><content type='html'>Bila lagi&lt;br /&gt;Akan aku berhenti menanti&lt;br /&gt;Bila kelak&lt;br /&gt;Rasa hati kutolak&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sabar berharap&lt;br /&gt;Mimpi digarap&lt;br /&gt;Tunduk berserah&lt;br /&gt;Jiwaku pasrah&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Memang terluka &lt;br /&gt;Mengasah cinta&lt;br /&gt;Tentu terguris&lt;br /&gt;Sukma terhiris&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hadirkah lagi&lt;br /&gt;Kasih di hati&lt;br /&gt;Bila nanti&lt;br /&gt;Seorang datang seorang pergi&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;AITI&lt;br /&gt;26 Mac 2006&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-114853758305904755?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/114853758305904755/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=114853758305904755&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/114853758305904755'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/114853758305904755'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/05/bila-nanti.html' title='Bila nanti..'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-114706413477027768</id><published>2006-05-08T12:44:00.000+08:00</published><updated>2006-05-08T19:14:59.386+08:00</updated><title type='text'>Salam sayang buat ibu tersayang - Selamat Hari Ibu</title><content type='html'>&lt;a href="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/1600/me%20and%20mummy.jpg"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/320/me%20and%20mummy.jpg" border="0" alt="" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tiada apa yang lebih menggembirakan&lt;br /&gt;Selain melihat manisnya senyuman&lt;br /&gt;Tiada apa yang lebih mendamaikan&lt;br /&gt;Selain merasa nikmat belaian&lt;br /&gt;Tiada apa yang boleh menenangkan&lt;br /&gt;Selain berada di pangkuan&lt;br /&gt;Ibu tersayang.. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semilir lalu kukirimkan khabar rindu&lt;br /&gt;Dalam dingin kalbu kubisik ingatan buatmu&lt;br /&gt;Ibu yang sentiasa dihati&lt;br /&gt;Ibu yang telah banyak memberi&lt;br /&gt;Takkan dapat kucari ganti&lt;br /&gt;Untuk seorang ibu anugerah tuhan buatku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Gembira ibu membuat duniaku indah&lt;br /&gt;Tangisan ibu membuat kalbuku gundah&lt;br /&gt;Doa ibu membuat aku semakin tabah&lt;br /&gt;Semangat  ibu membuatku semakin kuat&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terima kasih ibuku...&lt;br /&gt;Atas segala yang kau korbankan&lt;br /&gt;Tiada wanita lain di dunia ini boleh menandingi ibuku.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-114706413477027768?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/114706413477027768/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=114706413477027768&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/114706413477027768'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/114706413477027768'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/05/salam-sayang-buat-ibu-tersayang.html' title='Salam sayang buat ibu tersayang - Selamat Hari Ibu'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-114584817159062534</id><published>2006-04-24T10:58:00.000+08:00</published><updated>2006-05-29T11:07:07.320+08:00</updated><title type='text'>Pantun Mabuk Bercinta..</title><content type='html'>&lt;a href="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/1600/husband%20%26%20wife.jpg"&gt;&lt;img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/200/husband%20%26%20wife.jpg" border="0" alt="" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Agak lama rasanya pantun-pantun tidak menghiasi blog ini. Ini kumpulan pantun terbaru, ideanya datang semasa mengendalikan bengkel pantun di matrik UIA beberapa bulan lalu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;Pantun mabuk cinta...&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sini Biduk Sana pun biduk&lt;br /&gt;Biduk lalu di selat Melaka&lt;br /&gt;Tuan Mabuk Saya pun Mabuk&lt;br /&gt;Sama-sama mabuk bercinta&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Biduk lalu di Selat Melaka&lt;br /&gt;Dari China membawa candu&lt;br /&gt;Sama-sama mabuk bercinta&lt;br /&gt;Siang malam asyik merindu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dari China membawa candu&lt;br /&gt;Untuk dihantar ke pulau jawa&lt;br /&gt;Siang malam asyik merindu&lt;br /&gt;Dalam mimpi terbawa-bawa&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk dihantar ke pulau jawa&lt;br /&gt;Penuh sebakul si buah kundang&lt;br /&gt;Dalam mimpi terbawa-bawa&lt;br /&gt;Dalam jaga terkenang-kenang&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Penuh sebakul si buah kundang&lt;br /&gt;Letak di tanah buah kelapa&lt;br /&gt;Dalam jaga terkenang-kenang&lt;br /&gt;Bila lagi boleh berjumpa&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Letak di tanah buah kelapa&lt;br /&gt;Hendakkan santan ambillah satu&lt;br /&gt;Bila lagi boleh berjumpa&lt;br /&gt;Bagai terhenti saat dan waktu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hendakkan santan ambillah Satu&lt;br /&gt;Makan dengan hirisan kuini&lt;br /&gt;Bagai terhenti saat dan waktu&lt;br /&gt;Sampai sakit hatiku ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pantun ni hobi jer.. mesti teruk kena 'fire' jap lagi.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-114584817159062534?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/114584817159062534/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=114584817159062534&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/114584817159062534'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/114584817159062534'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/04/pantun-mabuk-bercinta.html' title='Pantun Mabuk Bercinta..'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-114481961615721880</id><published>2006-04-12T13:15:00.000+08:00</published><updated>2006-04-12T13:37:08.756+08:00</updated><title type='text'>Satu Transmisi... Deputy Dean SCS</title><content type='html'>&lt;a href="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/1600/zkea_KK.jpg"&gt;&lt;img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/320/zkea_KK.jpg" border="0" alt="" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;1 April 2006 - satu lagi episod dalam hidup dimulakan. Tidak pernah direncana dalam ruang fikir diri yang terhad, tidak juga bersedia menerima. Namun siapalah diri untuk menolak rencana dari tuhan... lain yang menjadi andaian dan bualan lain pula yang dihamparkan. Mungkinkah ini yang dicari??&lt;br /&gt;3 April 2006 - Dalam tidak bersedia menerima, diri gagahi juga... tahu dan pasti cabaran menanti. tahu dan pasti ada hikmah tersembunyi.&lt;br /&gt;7 April 2006 - konflik transmisi tak boleh dielakkan juga... ini satu permulaan bukan akhir kehidupan. Teruskan bertahan. &lt;br /&gt;10 April 2006 - Mencari dan terus mencari persamaan. Memujuk dan terus memujuk perasaan. Menolak dan terus menolak keegoan. Melebur dan terus melebur keangkuhan.&lt;br /&gt;12 April 2006 - Kehidupan harus diteruskan.... biar seribu ranjau dihadapan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-114481961615721880?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/114481961615721880/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=114481961615721880&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/114481961615721880'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/114481961615721880'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/04/satu-transmisi-deputy-dean-scs.html' title='Satu Transmisi... Deputy Dean SCS'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-114128406357489026</id><published>2006-03-02T14:56:00.000+08:00</published><updated>2006-06-01T10:55:10.156+08:00</updated><title type='text'>Imbasan Road to Success III - Dedikasi buat CCGD</title><content type='html'>&lt;a href="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/1600/counselors.jpg"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/320/counselors.jpg" border="0" alt="" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekalung tahniah buat warga CCGD (Counseling and Career Guidance Department) dan petugas-petugas jemputan (Mashitah &amp; Fauzan) atas kejayaan menamatkan misi RTS III di Tanjung Bidara Beach Resort pada 24-26 Februari lalu. Program wajib setiap semester yang sentiasa menjadikan kehidupan kaunselor tidak keruan dari hari pertama semester hinggalah ke hari terakirnya.&lt;br /&gt;Sesekali terdetik..berbaloikah pengorbanan, terbayarkah masa yang diperuntukkan untuk pelajar-pelajar yang bermasalah dalam akademik.. tidak sempat kering rasanya air mata terharu melihat pengorbanan semua. Kak atie yg baru lepas menjalani 2 pembedahan, Dina dengan baby yang masih merah (baru beberapa hari habis maternity leave), Zana dengan baby yang baru beberapa bulan, ummi Amirul (Akma) dengan suami yang terpaksa berkejar ke IIC untuk new intake dan semua yang ada. Masing-masing dengan rela hati menghabiskan hujung minggu dan lelah dengan berpura-pura bercuti di pusat peranginan sedangkan terpaksa "menggajikan" suami masing-masing demi tanggungjawab yang dipikul. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Adakalanya memang sukar dimengerti. Dalam rungutan yang panjang, dalam keluhan yang tak pernah berhenti, kekuatan masih lagi berpaksi di sanubari semua kaunselor demi anak bangsa. Dengan pelbagai karenah dan masalah yang ditimbulkan, kaunselor masih lagi memberi ruang untuk anak-anak didik meluah rasa, berkongsi cerita yang selalunya sengsara dan duka. Sedih dan luka. Entah dari mana datangya, marah bertukar sayang. Benci bertukar simpati. Minda tak pernah berhenti berfikir dan mentafsir. Lantas hati yang terguris dan tercalar dek sikap dan kenakalan mereka sudi memaafkan dan memberi peluang. Alangkah mulianya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semoga segala pengalaman boleh dijadikan panduan. &lt;br /&gt;Semoga segala pengorbanan mendapat tempat di mata tuhan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-114128406357489026?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/114128406357489026/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=114128406357489026&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/114128406357489026'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/114128406357489026'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/03/imbasan-road-to-success-iii-dedikasi.html' title='Imbasan Road to Success III - Dedikasi buat CCGD'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-114111494116300318</id><published>2006-02-28T15:54:00.000+08:00</published><updated>2006-02-28T16:22:22.566+08:00</updated><title type='text'>Pasca 2nd Convocation Ceremony</title><content type='html'>Berakhir jua sengsara walaupun kesannya masih ada. Lewat perlantikan sebagai Director convo aku sebenarnya tidak yakin dapat melakukannya. Aku melihat diriku sebagai seorang perempuan biasa dengan saiz yang kurang meyakinkan untuk melakukan tugas berat seorang event director. Pada ketika itu aku melihat di hadapanku puluhan lelaki-lelaki macho, lebih dewasa, matang dan berpengalaman yang lebih sesuai memegang tanggungjawab itu. Dalam kebimbangan aku terima tugas tersebut dengan separuh hati. Dengan beban tugas sedia ada sebagai lecturer dan kaunselor (ada program yang tertangguh - RTS III), timbunan assignment kelas master, hambatan tuntutan keluarga yang tiba-tiba ditimpa ujian dan dugaan tuhan, juga tuntutan untuk memberi perhatian kepada mereka memandangkan ayahanda tersayang ke tanah suci menunaikan fardhu haji. Semestinya sebagai anak sulung aku mesti menjaga amanah ayahanda untuk lebih mengambil berat hal keluarga. &lt;br /&gt;Namun kupujuk hati agar lebih tabah dan bersedia dengan sebagai kemungkinan. Bukan mudah menyambung tugas orang lain. Dan seperti dijangka, pelbagai masalah, kesukaran, konflik timbul di pertengahan usaha. Dalam hatiku, aku sedang melalui cabaran finale "The Apprentice", rancangan kegemaranku. Kukawal emosi yang seringkali berombak dan bergelora berhadapan masalah yang bertimpa-timpa dan tidak diduga higgalah ke saat akhir acara. Jauh di sudut hatiku, aku bangga dengan diriku sendiri yang berjaya menahan segala rasa dari terbit dan dibaca oleh seluruh rakan kerja walaupun hampir-hampir kuhamburkan segala resah gelisah dan gundah. &lt;br /&gt;Aku juga berbangga dengan semangat seluruh warga kerja yang inginkan yang terbaik untuk keseluruhan acara majlis konvokesyen. Walaupun batasan masa, keluarga, kesihatan, tugasan sedia ada sentiasa menghambat, boleh kukatakan kerjasama erat dan semangat berpasukan menjadikan event ini satu kejayaan besar buat semua. Maaf jika apresiasi tidak seberapa berbanding pengorbanan yang telah diberikan berbulan lamanya. Siapa aku untuk membalas budi baik dan jasa. Terima kasih yang tak terhingga juga kepada Mr. CEO yang memberi ruang untuk aku membuat banyak keputusan tanpa dipersoalkan. Juga kepada ex-director yang sanggup turun padang pada hari rehearsal dan membantu melaksanakan tugas2 di hari acara berlangsung demi memastikan semuanya berjalan dengan lancar walaupun sepatutnya duduk di kerusi VIP. Kepada ex-staff IIC, terima kasih kerana sudi bersama. &lt;br /&gt;Hingga saat catatan ini dilakarkan, suaraku yang hilang pada hari rehearsal masih belum pulih sepenuhnya. Kertas ujian pun baru hari ini kuserahkan pada pelajar, presentation kelas master yang masih tertangguh lagi entah bila boleh dilangsaikan, ayahanda yang baru pulang dari tanah suci pun aku sempat temui sehari cuma. Pendek kata...bukan mudah untuk cover semua perkara yang aku tinggalkan semata-mata untuk convo. Kesihatan pun belum betul-betul pulih sepenuhnya. Terlalu banyak dan mahal harganya untuk aku menyelesaikan tugas tersebut. Namun aku tahu pasti ada kebaikan menanti. Semoga aku terus tabah lagi dan berupaya mengekalkan apa yang aku miliki.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-114111494116300318?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/114111494116300318/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=114111494116300318&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/114111494116300318'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/114111494116300318'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/02/pasca-2nd-convocation-ceremony.html' title='Pasca 2nd Convocation Ceremony'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-113634474804822284</id><published>2006-01-04T10:49:00.000+08:00</published><updated>2006-01-04T11:19:08.080+08:00</updated><title type='text'>Selamat tinggal semalam...2005</title><content type='html'>Kesimpulan perjalanan 2005.&lt;br /&gt;Seribu satu peristiwa dan kenangan. Seribu satu dugaan dan cabaran. Daripada saat-saat perlantikan sebagai kaunselor di kolej, warden asrama puteri, paksarela mengikuti kelas kaunseling di UIA, terpaksa membatalkan hasrat memulakan kelas master di UTM dan...banyak lagi yang tak sanggup untuk dikongsi di sini. Namun hari ini aku tetap mengakui yang segala bentuk cabaran tersebut telah menjadikan aku manusia yang lebih baik dari semalam. Lebih banyak belajar dari pengalaman, matang menghadapi masalah, konflik dan tekanan, emosi yang lebih terkawal, lebih bijak mengatur masa untuk kerjaya, keluarga dan urusan peribadi. Entah berapa banyak air-mata yang tumpah ... &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Fajar 2006.&lt;br /&gt;Bermula Disember 2005, bayang-bayang perubahan mula terasa. Tuntutan kerjaya bertambah... kesibukan bercambah (perkara biasa bagiku). Tuntutan peribadi juga berlipat ganda. Sibuk berfikir... azam setahun lalu tertunai sudah? Carry forward ajelah. Macam cuti tahunan yang sentiasa carry forward. Tapi perjalanan hidup kita bukan semata-mata atas perancangan kita sendiri. Kun-fayakun... 1st Disember 2006 - dapat kereta baru (Satu permulaan yang baik menyambut tahun baru). Siang dan malam mimpikan MyVi baru..Gen2 yang parking di depan rumah. Alhamdulillah... satu pencapaian setapak lagi. 24 Dsember 2005- mendaftar kelas master UTM (moga dapat ditamatkan mengikut jadual). Juga permulaan yang baik menyambut tiba 2006. Kerjaya? moga maju setapak lagi. Ini baru januari... ada 12 bulan menanti. Cabaran?? banyak...yang paling hampir ialah mengetuai majlis Convocation kedua kolej. Yakinkah aku? Bukan mudah untuk jadi event manager. Apatah lagi aku hanya seorang perempuan... diminta mengendali dan menguruskan acara paling besar yang pernah dianjurkan oleh kolej setakat ini. Aku terima dengan hati terbuka dan berazam akan membuktikan kemampuanku. &lt;br /&gt;Personal Performance Target 2006.&lt;br /&gt;1. Keputusan dengan CGPA lebih 3.5 master UTM&lt;br /&gt;2. Publish OpenOffice Training Manual&lt;br /&gt;3. Siapkan Novel yang terbengkalai (kak del...pasti hit macamana?)&lt;br /&gt;4. Mengendalikan OpenOffice Training di IIC&lt;br /&gt;5. Menyediakan Training Module - Stress Management &amp; Study skills &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Arrgh!! banyaknyer....&lt;br /&gt;If You Want to be.. What You Want to be.. &lt;br /&gt;Believe that You can be... What You Want to be...&lt;br /&gt;* Idealistic sangat ke target aku ni?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/12779834-113634474804822284?l=zkea.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://zkea.blogspot.com/feeds/113634474804822284/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=12779834&amp;postID=113634474804822284&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/113634474804822284'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/12779834/posts/default/113634474804822284'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://zkea.blogspot.com/2006/01/selamat-tinggal-semalam2005.html' title='Selamat tinggal semalam...2005'/><author><name>z'kea m.s</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17787315867770584634</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-12779834.post-112455358112238772</id><published>2005-08-20T23:21:00.000+08:00</published><updated>2006-04-12T13:32:23.733+08:00</updated><title type='text'>Catatan 14: Salam dari bawah bayu</title><content type='html'>&lt;a href="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/1600/KK%20River.jpg"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/6674/1098/320/KK%20River.jpg" border="0" alt="" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;Salam buat semua...&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Ket
